Citat:
Ursprungligen postat av ikna
Jag har ingen erfarenhet av nätpython men har haft 4 tigerpython, 2 kungsboor, 1 kungspython och några majsisar och jag har aldrig varit med om att dom helt plötsligt har huggit till utan anledning.
Jag håller dock fullständigt med om att har man inte kunskap och vana så skaffar man sig inte en så pass "svår" orm som en nätpython utan kanske ska börja med en snok eller liknande.
Sen tycker jag dessutom att man kan visst ha orm med småbarn i huset, bara man sätter säkerheten först med tex lås på terrariet. Folk har fåglar, katter, hundar osv som också kan vara farliga för ett litet barn hemma. Så vad folk här säger är att det är okej att ha en jättesnäll hund som går lös i huset som faktiskt också kan få för sig att hugga men inte att ha en orm inlåst i ett terrarium?
Då har du antingen haft ormarna en väldigt kort tid och hanterat dem väldigt lite, matat dem med välling och därmed tagit bort lite av deras naturliga jaktinstinkter, eller haft en väldig tur. Jag tror på det sista...
Vetefan var du fick din så självklara koppling till hundar här. Vovvar nämndes väl inte alls? Isåfall kan man ju dra upp massor med arter som man inte ska ha hemma, men nu gällde det just python. Två fel gör inte ett rätt...
Som nämndes ovan så har boor oerhört kraftiga bett med ett anslag som en hagelbössa. Jag har själv blivit biten ett antal gånger av både vildfångade och uppfödda ormar. Inte pga klantighet eller okunskap, utan av upprepat hanterande av många olika arter under lång tid.
Sant är att ormarna genom många års avel och faktiskt pga att de kan läras att ta redan döda byten, blivit mycket lugnare än vilda västerntiden som rådde för många år sedan med oseriösa försäljare och oklara regelverk, men ett bett är fortfarande ett bett. Blir du biten i armen så känns det som ett batongslag och blåmärket efter visar med all tydlighet att det inte är en majsorm man har att göra med.
Hur man än gör för att skydda sig och de sina från ormen du har i terrariet så måste du förr eller senare handskas med den vid utfodring, städning eller den förhoppningsvis dagliga kontakten du ska ha med ditt husdjur. I dessa situationer är du väldigt nära naturen och dess instinkter.
En orm är betydligt mindre domesticerad än tex en hund. Det är inte alltid du hinner läsa varningssignalerna eller ens hinna undan när du väl har läst dem. En orm hugger ju inte för att den är ond, utan för att de yttre omständigheterna, dvs du, tvingar den till det.
Den kan ha ont där du hanterar den, den kan vara allmänt förbannad och du kan helt enkelt väcka den och därmed göra den rädd.
Med allt detta sagt så önskar jag mormor, mamma och dotter ett långt och fruktsamt förhållande till sin nya orm. Trots att jag låter rädd eller överförsiktig så är det jäkligt kul att ha en orm och om man vill så lär man sig mycket om naturen. Låt oss säga att jag har en hälsosam inställning till faror bara.
Dock ska alla veta att det är en av historiens mest framgångsrika rovdjursarter man har att göra med. Dvs en stark jaktinstinkt och ett agressivt försvarsbeteende.
Jag hade, även med min erfarenhet, inte haft fem meter python hemma om jag hade barn.
Ajöken!