Kan inte säga att min hund är korkad direkt, för det är hon inte. Men visst har hon ju sina moments...
- Busar högljudt för sig själv i korgen, ingen nalle eller uppenbar anledning behövs.
- Sorterar maten, gömmer även maten på de mest kreativa ställen. Prislöst när hon tappat mat i en springa vid golvlisten och ägnade minst 5min åt att försöka få upp den. Detta hände flera gånger...
- Virar in sig/leker med gardinen. Kan även vira in sig och sitta och stirra på en därifrån, som att hon blivit osynlig typ.
- Blir helt besegrad av allt vad grästorvor och maskrostuva heter, sitter hon fast så gör hon. Hon testar inte o dra, bara väntar/kräver att någon ska rädda henne. idiot.
- Är helt orädd när det kommer till åska och fyrverkerier, är däremot livrädd för brandvarnaren. Även när den är tyst.
Min mors hund däremot är retarded, helt övertygad om det. Tror hon fick syrebrist i hjärnan när hon föddes eller något sånt. Hon är världens raraste och folkkäraste, men de där glasartade tomma ögonen som tittar upp på en... Finns noll intelegens där.
- Hon är rädd för att gå i trappor
- Hon låter extremt mycket, svårt och beskriva om man inte hört en golden när den är glad.
- Tror att hon är en knähund och kan sitta i knäet.
- Blir jätteglad om hon får tag på en toffel, då en tidigare hund kunde hämta tofflor har hon snappat upp att det är något posetivt med dem, hon vet bara inte vad man ska göra med dem.
- Slår svansen så hårt i holvet att man tror den ska gå av ibland, när hon är glad.
- Vet inte om det räknas, men hon kan "le". något hon snappat upp av den andra hunden, ligger på rygg och ger värsta vargsmilet. Om man inte visste att hon bara härmade oss skulle man ju bli livrädd.
Finns massa mer med den hunden, men det får räcka. Hon är iaf väldigt duktig på lydnand, vilket inte hör med smarthet att göra nödvändigtvis. Snarare de smarta som väljer om de vill lyda eller ej...