Är din katt/hund dum i huvudet?

De flesta med katt och hund talar sig varma om hur roliga och smarta deras djur är. Ungefär som föräldrar om sina barn. Men det handlar inte den här tråden om. Den här tråden handlar om er som erkänner att era djur är idioter.

En vän till mig hade en renrasig hund som redan från början betedde sig som en idiot tyckte jag. Den fattade ingenting, den var svår att lära något och medan andra hundar har skarpa blickar där de observerar ljud och objekt omkring sig, så stod den här och verkar inte förstå vad som händer. Till slut bet den plötsligt en person, och då bestämde sig min vän att avliva honom. Veterinären frågade - det här var i ett litet samhälle - om hunden kom från kenneln X. Och mycket riktigt kom den från just den kenneln. Anledning till att veterinären frågade var för att hela kullen därifrån tyckes ha något psykiskt fel, och att han fått in hundens syskon tidigare för avlivning.

Hur som helst... Ni vars djur inte riktigt har alla indianer i kanoten... berätta! Och var nu ärliga, jag har svårt att tro att ingen av det här forumets alla djurägare har eller har haft ett utvecklingsstört djur.

Ni har haft en liten jävel till hund. Det var en blandning mellan löwchen och pudel, och just den korsningen man ska undvika för den blev riktigt aggressiv. Får början verkade den hur cool som helst men med åren blev hon mer och mer galen , började morra åt folk och bet en kompis i handen ordentligt.

Men jag tror hon blev sådär aggressiv för att det var så mycket som hände runt omrking, så hon fick flytta in hos mormor och morfar så nu bor hon där och har liksom rehabiliterats.
fler från hennes kull hade också fått problem , så de är nog blandningen som var problemet.

Jag har en smart katt och en smart som hund som referens.

Kattan är finurlig och spelar ut människor mot varandra. Det enda misstaget hon gör är att se jävligt skyldig ut när hon hittat på skit. Blandning mellan raskatt och vanlig huskatt.

Hunden är jäkligt lättlärd och väldigt trevlig på alla sätt och vis. Rasren hund.

Sen kommer den lilla bonusen, nämligen katta nummer två. Detta är en rasren katt av vilt ursprung, inavel har inte förekommit de närmsta åtta generationerna i hennes stamtavla. Hon går att lära saker som en hund kan göra, t.ex. sitta, ligga, krypa och apportera, men i övrigt är hon korkad som... tja... Långben. Hon är inte elak på något vis, utan hon fattar helt enkelt fel beslut och lär sig inte av sina misstag. Hon förstår inte att hon ska krafsa sanden över skiten, utan krafsar på väggen och i all evighet (bonus på nätterna). Hon är däremot väldigt gosig och mitt eget lilla mongo.

Min faster hade en Berner sennen som vid första anblick verkade vara en aning dum i huvudet.
Den var rädd för allt. Främmande människor, andra hundar men så kunde den även bli livrädd för t.ex en stor sten eller något under promenad.
Den ville nästan aldrig heller leka med någon leksak eller så för efter en stund kunde den bli rädd för den och då var det kört.

Men efter något år tror jag det var så blev den dålig och de åkte in till vetrinär och sedan djursjukhus.
Där visade det sig att hunden hade en tumör i hjärnan så det var tyvärr inte mycket att göra.

Men det var en fin hund och när den väl var "normal" så var den hur go' som helst!

Min Mormor har en riktigt efterbliven hund en tysk dvärgschnauzer som heter "Brolle". Mormors andra hund "Haddock" blir som dom flesta hundar livrädd för åska och fyrverkerier men inte brolle han bara står där och viftar med svansen inte slickar han som andra hundar han bara lägger sin nos vid ens öra och sniffar lite.

Min katt är rätt så långsam. Det är ordet jag brukar använda. Och det är vad jag säger när jag försvarar henne gentemot resten av familjen och vänner. De, för det mesta, brukar tycka att hon är rätt så "icke" smart.

Katten är då känd för att bara sätta sig ner och titta rakt ut i igenmansland. Allt som oftast kan hon sitta och titta in i en vägg i fem minuter utan att röra sig. Rätt så ofta brukar hon misslyckas med att hoppa upp någonstans (numera drar jag ut en stol åt henne när hon ska upp på köksbordet).

Hon har blivit biten av möss. Hackad av fåglar (och jagad av dem). Har trillat ner i toan. Har trillat ut från tredje våningen. Fastnade i min sänggavel när hon skulle hoppa upp (där fick vi hjälpa henne loss). Såg sig själv i en spegel och trodde det var en främmande katt i lägenheten (den gången trodde vi att hon blivit komplett galen).

Dock, så har hon den lilla finessen att hon kan fånga fåglar genom fönstret. Och på nåt sätt så får man väl tycka att den talangen vida överstiger resten...

Men hon är en jävligt underbar katt, är sin egen lilla person och passar in med resten av släkten så hon har nog hamnat rätt hos oss ändå.

Mina katter är helt cpstörda båda två. Mjau jag vill ut fort som fan, en minut senare mjau jag vill in fort som fan det var för kallt ute och inte vet man riktigt vart han står och jamar heller, han måste nämligen gå in i den dörren där han står och mjauar.

Den andra katthoran tjatar att hon vill ha mat hela tiden tills jag blir förbannad och skriker att hon inte får mer mat just nu, då vill hon gå ut och så är hon borta i flera dagar.

Beror ju på vad man menar med dum i huvudet. Jag brukar säga att schäfrar inte är särskilt smarta eftersom de är dumma nog att göra som man säger.
Det är förstås en sanning med modifikation. Det beror ju på typ av hund i första hand, inte ras. Men min poäng är att för att en hund är lättlärd innebär inte det att den är smart.

Här kommer några exempel på korkade beteenden hos våra hundar som jag har skrattat gott åt:

Lillen
- Kastat sig ned på marken förskräckt vid åsynen av en katt.
- Tryckt sig bestämt ned i en biabädd tillhörande en dvärgschnauzer.
- Stått på ena sidan en vägg och på tillrop från andra sidan väggen snabbt vänt huvudet mot ljudet och knockat sig själv i huvudet.

Pelle plutt
- Attackerat däckgungor och vid korrigering istället försökt sig på det lilla däcket som sitter under det stora, ifall att korrigeringen bara gällde det stora däcket.
- Kånkar omkring på träd och piper av frustration om han inte orkar bära, men ger sig inte utan blir ståendes.

Mormor
- Börjar gapa om man långsamt sträcker handen upp mot taket.
- När hon simmar så skäller hon på de övriga som har lust att hoppa i vattnet. Alternativt springer hon längs strandkanten och gapar på de som är i vattnet för att hindra dem från att gå upp.

T ex. De jag kommer på nu, men det finns garanterat andra tokiga saker de gör.

Min katt slickar jämt på kablar och krukor m.m samt går alltid med svansen rakt upp i luften och blottar sitt rövhål hela tiden... still love him though

Det gör katter när dom är glada och nöjda. Hur svansen beter sig är ett utmärkt sätt att se hur katten känner.

Min katt är kanske inte så dum, men han äter allt. Ostbågar, tzatsiki, gurka... Fast han tycker inte om fisk.

Jaså? Har du nån form av källa på det? Så min katt är konstant glad&nöjd? hmm

En yorkshire terrier, helt jävla inkompetent. Så fort nånting rörde sig var den där och skällde som fan.