Har du drabbats av diskriminering i arbetslivet?

Det är ju det som är min poäng. Att en man hade aldrig råkat ut för samma sak! Om du verkligen tror att män råkar ut för detta - nämn ETT exempel i så fall där det har hänt.

Det där är också en form av diskriminering. Att anta att en person inte är kapabel till att bryta mot könsrollsindelningen men gör det ändå.

Samhället skulle bli så enormt mycket bättre ifall människor slutade att betrakta varandra som handikappade tills motsatsen bevisades.

När jag arbetade inom vård- och omsorgssektorn fick killarna högre lön på en av de arbetsplatser jag var på. Denna kukbonus var helt uttalad och grundade sig i att cheferna "ville ha in mer killar inom vården". Det knorrades en hel del. Men alla vi som var missnöjda råkade vara timvikarier, så antingen gjorde man som jag, som sökte mig till en annan arbetsplats, eller så knep man nog av rädsla att förlora jobbet.

Vill du ha exempel på fall där en man inte skött sitt jobb och därför fått sparken?

Snyggt att du duckade stycket om turordning som gäller vid uppsägning p.g.a. arbetsbrist också.

Av vilken anledning hade ingen man åkt för samma sak? För att en man aldrig skulle vägra att gå upp i arbetstid eller för att chefen föredrar penisar som jobbar halvtid och blir sjukskrivna en kortare period?

Vad betyder sjukskriven en kortare period, en vecka?

FEL FEL FEL

1. Guill skrev uttryckligen att det inte rådde arbetsbrist på arbetsplatsen. Även om så hade varit fallet kan ett mindre företag frångå turordningsreglerna för enstaka personer. Något som har visat sig drabba främst småbarnsmammor. Arbetsgivare kan även i viss mån förhandla bort turordningsreglerna med facket vid uppsägningar.

2. Småbarnsföräldrar har laglig rätt att gå ner upp till en fjärdedel i arbetstid fram till att barnet fyller åtta.

Min uppfattning av Guills inlägg var att chefen ogillade att hon jobbade deltid (som lagen ger henne rätt till!) och i allmänhet tyckte att jobbet inte gick att kombinera med småbarn, inte att hon misskötte sitt jobb. Det kan hon förstås ha gjort ändå, men det framgick inte av inlägget. Därför blir det irrelevant att dra fram män som fått sparken på grund av att de misskött jobbet.

Läste fel beträffande arbetsbristen.

Blev hon uppsagd p.g.a. att hon jobbade deltid är det likväl inte diskriminering, vilket var poängen. Om det sen var en korrekt uppsägning ("sakligt grundad") är en annan diskussion. Ser gärna några argument till varför uppsägningen var diskriminerande. Hade inte detsamma gällt en man, menar ni?

Vi diskuterar inte arbetsrätt utan könsdiskriminering.

Men det hänger ju ihop. Du hävdar att det är korrekt att sparka en småbarnsförälder på grund av att denne jobbar deltid. Jag hävdar att det inte är det. Det är samma princip som att sparka någon som är föräldraledig eller gravid. I det sistnämnda fallet finns exempel på anställda som fått rätt genom DO. Alltså diskrimineringsombudsmannen.

Sedan kan man förstås diskutera om en man hade behandlats likadant, eller om det snarare är småbarnsföräldrar som diskrimineras än kvinnor specifikt.

(min fetning)

Kan? Det är en förutsättning för att visa på diskriminering.

Enligt den legala definitionen finns det två typer av diskriminering. Gemensamt för de båda är att de förutsätter en jämförelse mellan antingen individer eller de grupper som är aktuella. Hypotetisk eller inte.

Var hävdar jag att det är korrekt att sparka en småbarnsförälder på grund av att denne jobbar deltid?

Det är ju det vi diskuterar. Att någon bryter mot arbetsrätten är helt och hållet sekundärt så länge det inte går att hänföra det till just diskriminering.

Nåja, när jag läst ditt inlägg en gång till inser jag att du inte hävdar det. Däremot hävdade andra det.

Som jag skrivit tidigare, DO är väldigt tydlig på sin hemsida med att all form av missgynnande av gravida, föräldralediga och vabbande anställda är att betrakta som diskriminering. Det är alltså ett faktum i svensk lagstiftning. Sedan kan vi förstås diskutera om det är en korrekt användning av termen.