2009-11-16, 05:52
#1
Jag lever ett relativt uselt liv. Men det är ändå drägligt, iaf funderar jag bara på att avsluta skiten någon gång i veckan(jämfört med tidigare episoder i mitt liv då det varit allt som kretsat i mitt huvud). Men det här problemet får mig verkligen konfunderad, ja jag känner mig faktiskt lite levande.. för omväxlings skull.
Jag varit singel under ett tag nu, varken väldigt lång eller kort tid. Jag och mitt ex gjorde slut pågrund av massor olika anledningar, relativt oviktigt vad det innebär. Hur som helst så hörde hon av sig för några veckor sedan, vilket hon inte har gjort på ett bra tag. Hon sa att hon ville kolla hur det var med mig. Jag svarade att det var ganska bra, vilket ju är helt sant(se bara på ingressen). Hur som helst vi pratade lite hit och dit via sms, internet och telefon. Mer eller mindre standardfraser, som brukligt när man inte har haft kontakt på ett tag.
Slutligen så frågade jag i alla fall om hon ville ses någon dag över en fika eller liknande. På vilket hon först svarade "ja"(verkade uppriktigt som hon ville det också). Några dagar senare hade vi kontakt igen. Då sa hon att hon nog var tvungen att ställa in det, då hon aldrig skulle kunna träffa mig som kompis.. försökte få fram ett svar till varför, men det var till synes lönlöst. I våra försök att kommunicera, teknikens under osv, så kom det vidare en kommentar.. över krasslig telelinje.. att hon tänkte på mig ibland och att det fanns saker hon ville säga men att det var lika bra att låta bli. Frågan är ju då, varför ens ta upp att det finns saker man vill säga, för att sedan låta bli?
Till saken hör att jag har haft, och även har i viss mån, väldigt svårt att komma över henne. Då hon var/är(mera ärligt svar är nog är) min första stora kärlek, och detsamma gäller nog tvärtom också(med reservation för är). Slutligen, nu har vi inte hörts sen dess(cirka en vecka sedan), så avslutade hon den tillfälliga kontakten med att säga "hör av dig någon gång, vi hörs (och syns kanske)" eller något i den stilen. Vidare så använde hon sig av ett helt annat skriftspråk än hon brukar med många glada smileys :P etc.
Min högst amatörmässiga psykologikänsla(med tanke på att jag känner/kände personen så väl som man kan göra) säger mig att det handlar om att jag inte har hört av mig på ett tag, vilket jag gjort tidigare(slängt iväg något desperat sms osv, när jag saknat henne för mycket). Nu kände hon kanske att hon höll på att "tappa greppet" om mig helt,Sen när jag gav tillräckligt med gensvar så drog hon sig undan igen(bara för att få det bekräftat att hon kan få min uppmärksamhet igen?). Är detta en rimlig tolkning, i så fall skulle ni säga att det är något hon gör medvetet eller omedvetet?
Jag förstår att det kan vara svårt att svara på när man inte känner personen i fråga. Men jag letar nog mera efter ett generellt beteendemönster. Då jag är lite småintresserad av mänsklig psykologi. Hur bör jag reagera i den här situationen? Självklart beror det ju på vad jag vill få ut av det hela. Men om vi säger så här. Jag skulle gärna vara kompis med henne, jag kan inte förstå vari hon ser det omöjliga? Känns lite ojuste att jag inte fick någon typ av motivering. Helst av allt skulle jag innerst inne vilja ha henne tillbaka. Men det tror jag tyvärr är en omöjlighet och jag har inga ambitioner på att försöka.
Någon som känner igen det hela, vad hände sen. Vad skulle ni gjort? Har hon ens något mål? Eller var det hela bara av genuin omtanke?(vilket för övrigt är någonting jag utanför familjen helt tror bygger på egen vinning). Någonting måste hon ha velat ha ut av det? Annars så skulle hon rimligtvis bara ha låtit saken bero, då hon dessutom hävdat tidigare att hon gått vidare..borde man inte kunna ses över en bit mat i så fall.. Speciellt när hon nämner att hon vill "Men inte kan"..
Blir lite bitter av det hela.
/Mvh Sultan av Tid
Jag varit singel under ett tag nu, varken väldigt lång eller kort tid. Jag och mitt ex gjorde slut pågrund av massor olika anledningar, relativt oviktigt vad det innebär. Hur som helst så hörde hon av sig för några veckor sedan, vilket hon inte har gjort på ett bra tag. Hon sa att hon ville kolla hur det var med mig. Jag svarade att det var ganska bra, vilket ju är helt sant(se bara på ingressen). Hur som helst vi pratade lite hit och dit via sms, internet och telefon. Mer eller mindre standardfraser, som brukligt när man inte har haft kontakt på ett tag.
Slutligen så frågade jag i alla fall om hon ville ses någon dag över en fika eller liknande. På vilket hon först svarade "ja"(verkade uppriktigt som hon ville det också). Några dagar senare hade vi kontakt igen. Då sa hon att hon nog var tvungen att ställa in det, då hon aldrig skulle kunna träffa mig som kompis.. försökte få fram ett svar till varför, men det var till synes lönlöst. I våra försök att kommunicera, teknikens under osv, så kom det vidare en kommentar.. över krasslig telelinje.. att hon tänkte på mig ibland och att det fanns saker hon ville säga men att det var lika bra att låta bli. Frågan är ju då, varför ens ta upp att det finns saker man vill säga, för att sedan låta bli?
Till saken hör att jag har haft, och även har i viss mån, väldigt svårt att komma över henne. Då hon var/är(mera ärligt svar är nog är) min första stora kärlek, och detsamma gäller nog tvärtom också(med reservation för är). Slutligen, nu har vi inte hörts sen dess(cirka en vecka sedan), så avslutade hon den tillfälliga kontakten med att säga "hör av dig någon gång, vi hörs (och syns kanske)" eller något i den stilen. Vidare så använde hon sig av ett helt annat skriftspråk än hon brukar med många glada smileys :P etc.
Min högst amatörmässiga psykologikänsla(med tanke på att jag känner/kände personen så väl som man kan göra) säger mig att det handlar om att jag inte har hört av mig på ett tag, vilket jag gjort tidigare(slängt iväg något desperat sms osv, när jag saknat henne för mycket). Nu kände hon kanske att hon höll på att "tappa greppet" om mig helt,Sen när jag gav tillräckligt med gensvar så drog hon sig undan igen(bara för att få det bekräftat att hon kan få min uppmärksamhet igen?). Är detta en rimlig tolkning, i så fall skulle ni säga att det är något hon gör medvetet eller omedvetet?
Jag förstår att det kan vara svårt att svara på när man inte känner personen i fråga. Men jag letar nog mera efter ett generellt beteendemönster. Då jag är lite småintresserad av mänsklig psykologi. Hur bör jag reagera i den här situationen? Självklart beror det ju på vad jag vill få ut av det hela. Men om vi säger så här. Jag skulle gärna vara kompis med henne, jag kan inte förstå vari hon ser det omöjliga? Känns lite ojuste att jag inte fick någon typ av motivering. Helst av allt skulle jag innerst inne vilja ha henne tillbaka. Men det tror jag tyvärr är en omöjlighet och jag har inga ambitioner på att försöka.
Någon som känner igen det hela, vad hände sen. Vad skulle ni gjort? Har hon ens något mål? Eller var det hela bara av genuin omtanke?(vilket för övrigt är någonting jag utanför familjen helt tror bygger på egen vinning). Någonting måste hon ha velat ha ut av det? Annars så skulle hon rimligtvis bara ha låtit saken bero, då hon dessutom hävdat tidigare att hon gått vidare..borde man inte kunna ses över en bit mat i så fall.. Speciellt när hon nämner att hon vill "Men inte kan"..
Blir lite bitter av det hela.
/Mvh Sultan av Tid