jag känner bara jävla massa ångest - vad göra?

tvekade först att skriva om detta, men tänkte vafan, det är lika bra och göra det. vet inte heller om forumsdelen är korrekt, men jag hoppas det. vet iofs inte varför jag vänder mig hit, men jag hoppas finns någon som kan muntra upp mig eller berätta om man har varit i en liknande situation, och hur man löste denna.

just nu känner jag att mitt liv består av en fet, jävla dos ångest. jag har en grym familj med yrket bra ekonomi och vi lever mycket bra, det är inga problem i familjen, och det har heller inte hänt något som har påverkat mig negativt inom familjens kretsar. men det saknas något i mitt liv som fanns där förut, som är helt borta.

gick ut gymnasiet nu i somras med medelbra betyg, men dom som jag var så sökte jag inget program i våras eftersom jag icke lade något fokus på det - nu efteråt ångrar jag mig djupt. men istället så hoppade jag på ett program som jag kan läsa på distans, pengarna bryr jag mig inte om eftersom jag icke har några utgifter och det finns gott om pengar sedan tidigare, men jag lär mig iaf något under tiden som spenderas hemma och det är ju bra, någon nytta lär det ju göra - + det är inom ett område som jag kan tänkas arbeta med.

därutöver spendera övrig tid i hemmet framför datorn/teven eller så sticker jag iväg till gymmet. det är samma schema dag ut och dag in, samma jävla mönster.

jag vet inte vad det är som jag saknar, men det är något eller några saker som saknas i livet. förr i gymnasiet hade man tryggheten att göra något varje dag, att gå till skolan och göra det man skulle göra, man har liksom varit "försäkrad" om att göra något i nästan 14 år, det är först nu efteråt som man inser hur jävla bra allt har varit.

dessutom träffar jag sällan mina kompisar. i gymnasiet var jag en mycket omtyckt snubbe med många goda vänner och från 1-9 i högstadiet hade jag alltid massa kompisar. vi har spelat i samma fotbollslag osv, men dessa kompisar har försvunnit från mig, nu känns det som om jag är i princip ensam kvar på jorden. har kontakt med polarna på nätet förstås, men den här sociala kontakten finns ej kvar.

jobb osv sökes dagligen genom att besöka dessa jobbsidor - typ AMS, Academicwork osv. trots att jag är 19 år har jag väldigt mycket arbetserfarenhet och jag behärskar också många områden där jag har vunnit priser och stipendier genom åren för mina verk. visst skulle jag kunna satsa på detta i framtiden, men jag gillar att ha dessa saker som ett intresse istället för ett jobb.

är det någon som har upplevt något liknande? att man jämt och ständigt känna rädslan av ångest krypa längs kroppen, att man undrar hur det kommer sluta för en och vad som kommer att hända i framtiden.

exakt likadan här

Du har vaknat upp i vuxenlivet.
Att man känner ångest inför vad man inte vet kommer att hända i framtiden är liksom normalt va. Grubbla, men inte för mycket. och inse att livet är svårt. Svårare än man tror när man är 19.

Jag upplever något liknande just nu. Fast jag går sista året på gymnasiet nu, och går ut till sommaren. Alla mina kompisar har jag tappat kontakten med så gott som. Jag har några i klassen nu, men knappast äkta, utan mer för att inte sitta själv. Jag oroar mig, precis som du för vad som ska hända i framtiden då jag inte har någon aning om vad jag vill bli. Dessutom sunkar jag också ihop framför datorn varenda helg och jag blir mer och mer deppad, orkar mindre och mindre och känner allmän ångest. Dessutom är jag sjuk.

Oj..

Visst att jag har hört talas om ångest, men det låter ju verkligen extremt, det du beskriver! Fan asså, du måste ju söka för det där innan det är för sent o du försöker ta livet av dig genom en överdos av allergimedicin & folköl!

Lösningen på ditt problem är pengar och social interaktion. Gå ut och träffa nya människor om det så är på nattklubbar, på nätet eller på stan. Skaffa ett jobb - vilket du är i full gång med att göra verkar det som - och lev som en råtta i ett år eller två och lägg undan allt du kan i värdepapper. När du byggt upp en buffert, så blir livet mycket enklare. Den som säger att pengar inte gör dig glad snackar skit. Därefter kan du jobba mindre på tråkiga jobb, och istället ägna dig åt att göra sådant du tycker är kul. Skriva bok eller resa.

Den här beskrivningen hade kunnat handla om mig.

Jag fick också stor ångest efter gymnasiet. Därefter gick allt åt skogen för mig. Gjorde lumpen som jag hatade. Åkte utomlands för att jobba, som jag i sin tur gick back på. Tappade kontakten med de flesta klasskamrater. Började plugga och sen hoppade av. Trots allt lyckades jag hitta jobb i finanskrisen och trivs ganska bra där. Men ångesten är fortfarande enorm, känns otroligt jobbigt att ödsla tid på ett jobb som kommer bli kortvarigt. Ingen blir kvar där speciellt länge då lönen är urusel.

Jag tror att allt handlar om en önskan att hinna med så mycke som möjligt medans man är ung. Gymnasiet var en bra tid då alla låg på samma nivå, man hade ingen ångest över att hamna efter alla andra. Idag så har vissa av mina kompisar gift sig, några har startat framgångsrika företag och andra pluggar på stentuffa utbildningar på universitetet.

Själv så är jag kvar på jobbet, med samma gamla urusla lön som alltid.

Känner till känslan. Så småningom bör du inse att hur nöjd du är över ditt eget liv beror helt och hållet på din inställning till det. De som gått stentuffa universitet kanske börjar på något jobb de inte alls trivs med medan du mår utmärkt.

Brudfan: Var du seriös med det? Isåfall har du nog inte mött mycket ångest i dina dar.

Låter som en ganska normal nyvuxenkris tycker jag. Men låter som att du ändå är inne på rätt spår iom att du försöker göra något med livet.

Det jag undrar över är varför du inte vill jobba med det du har intresse för? Man lägger ändå en stor del av sin tid på arbetet. Du kommer antagligen också ha lättare att få jobb inom något du gillar.

Att fundera ut lite långsiktiga mål med livet kan nog vara bra också, det gör ofta att även vardagen idag känns mer meningsfull, eller så får det en att inse att man ska göra något annat.

Angående vänner, så tror jag distansutbildningsiden ej passar dig. Att du missade söka program till denna höst behöver inte betyda så mycket, det finns ju vårstarter och nästa höst etc. Kan du inte ta upp kontakten med någon av dina gamla polare? Annars gäller ju samma klassiska råd som alltid, föreningar och organisationer.