2009-11-15, 23:22
#1
tvekade först att skriva om detta, men tänkte vafan, det är lika bra och göra det. vet inte heller om forumsdelen är korrekt, men jag hoppas det. vet iofs inte varför jag vänder mig hit, men jag hoppas finns någon som kan muntra upp mig eller berätta om man har varit i en liknande situation, och hur man löste denna.
just nu känner jag att mitt liv består av en fet, jävla dos ångest. jag har en grym familj med yrket bra ekonomi och vi lever mycket bra, det är inga problem i familjen, och det har heller inte hänt något som har påverkat mig negativt inom familjens kretsar. men det saknas något i mitt liv som fanns där förut, som är helt borta.
gick ut gymnasiet nu i somras med medelbra betyg, men dom som jag var så sökte jag inget program i våras eftersom jag icke lade något fokus på det - nu efteråt ångrar jag mig djupt. men istället så hoppade jag på ett program som jag kan läsa på distans, pengarna bryr jag mig inte om eftersom jag icke har några utgifter och det finns gott om pengar sedan tidigare, men jag lär mig iaf något under tiden som spenderas hemma och det är ju bra, någon nytta lär det ju göra - + det är inom ett område som jag kan tänkas arbeta med.
därutöver spendera övrig tid i hemmet framför datorn/teven eller så sticker jag iväg till gymmet. det är samma schema dag ut och dag in, samma jävla mönster.
jag vet inte vad det är som jag saknar, men det är något eller några saker som saknas i livet. förr i gymnasiet hade man tryggheten att göra något varje dag, att gå till skolan och göra det man skulle göra, man har liksom varit "försäkrad" om att göra något i nästan 14 år, det är först nu efteråt som man inser hur jävla bra allt har varit.
dessutom träffar jag sällan mina kompisar. i gymnasiet var jag en mycket omtyckt snubbe med många goda vänner och från 1-9 i högstadiet hade jag alltid massa kompisar. vi har spelat i samma fotbollslag osv, men dessa kompisar har försvunnit från mig, nu känns det som om jag är i princip ensam kvar på jorden. har kontakt med polarna på nätet förstås, men den här sociala kontakten finns ej kvar.
jobb osv sökes dagligen genom att besöka dessa jobbsidor - typ AMS, Academicwork osv. trots att jag är 19 år har jag väldigt mycket arbetserfarenhet och jag behärskar också många områden där jag har vunnit priser och stipendier genom åren för mina verk. visst skulle jag kunna satsa på detta i framtiden, men jag gillar att ha dessa saker som ett intresse istället för ett jobb.
är det någon som har upplevt något liknande? att man jämt och ständigt känna rädslan av ångest krypa längs kroppen, att man undrar hur det kommer sluta för en och vad som kommer att hända i framtiden.
just nu känner jag att mitt liv består av en fet, jävla dos ångest. jag har en grym familj med yrket bra ekonomi och vi lever mycket bra, det är inga problem i familjen, och det har heller inte hänt något som har påverkat mig negativt inom familjens kretsar. men det saknas något i mitt liv som fanns där förut, som är helt borta.
gick ut gymnasiet nu i somras med medelbra betyg, men dom som jag var så sökte jag inget program i våras eftersom jag icke lade något fokus på det - nu efteråt ångrar jag mig djupt. men istället så hoppade jag på ett program som jag kan läsa på distans, pengarna bryr jag mig inte om eftersom jag icke har några utgifter och det finns gott om pengar sedan tidigare, men jag lär mig iaf något under tiden som spenderas hemma och det är ju bra, någon nytta lär det ju göra - + det är inom ett område som jag kan tänkas arbeta med.
därutöver spendera övrig tid i hemmet framför datorn/teven eller så sticker jag iväg till gymmet. det är samma schema dag ut och dag in, samma jävla mönster.
jag vet inte vad det är som jag saknar, men det är något eller några saker som saknas i livet. förr i gymnasiet hade man tryggheten att göra något varje dag, att gå till skolan och göra det man skulle göra, man har liksom varit "försäkrad" om att göra något i nästan 14 år, det är först nu efteråt som man inser hur jävla bra allt har varit.
dessutom träffar jag sällan mina kompisar. i gymnasiet var jag en mycket omtyckt snubbe med många goda vänner och från 1-9 i högstadiet hade jag alltid massa kompisar. vi har spelat i samma fotbollslag osv, men dessa kompisar har försvunnit från mig, nu känns det som om jag är i princip ensam kvar på jorden. har kontakt med polarna på nätet förstås, men den här sociala kontakten finns ej kvar.
jobb osv sökes dagligen genom att besöka dessa jobbsidor - typ AMS, Academicwork osv. trots att jag är 19 år har jag väldigt mycket arbetserfarenhet och jag behärskar också många områden där jag har vunnit priser och stipendier genom åren för mina verk. visst skulle jag kunna satsa på detta i framtiden, men jag gillar att ha dessa saker som ett intresse istället för ett jobb.
är det någon som har upplevt något liknande? att man jämt och ständigt känna rädslan av ångest krypa längs kroppen, att man undrar hur det kommer sluta för en och vad som kommer att hända i framtiden.
__________________
Senast redigerad av tusan1 2009-11-15 kl. 23:31.
Senast redigerad av tusan1 2009-11-15 kl. 23:31.