Jag spelar bättre när jag är påverkad.

Jag spelar gitarr (Les Paul mestadels) och sjunger. Sjunger gör jag definivit inte bättre när jag är dragen. Man sluddrar även som sångare på fyllan.

No worries.
Satt själv och funderade över den frågeställningen. Jag kan inte riktigt förklara det, men min slutsats gällande instrument samt sång (för vissa): Somliga kan hantera sin kropp bätre när den är avslappnad, somliga måste vara enormt fokuserade för att prestera. Jag är helt övertygad om att jag låter förjävligt om jag sjunge karaoke eller dylikt med ett par öl innanför västen. Dock är jag lika övertygad om att min simultankapacitet fungerar bättre i viss mån.

Jag skulle gissa på att det är få förunnat att kunna sjunga vackert när man är sliten...

Någon nämnde tidigare i tråden narkotika vilket jag inte tar så jag har inte den erfarenheten. Jag har dock erfarenheten av att ha tagit så mycket smärtstillande att mitt spelande påverkats.

Antar att det den som jag kallar gyllene regeln gäller här också; Balans. Dock så fattar jag inte hur många rappare kan "spit rhymes" som en automat när man ser hur dragna and whatnot dom är. Talang eller jag som ser fel? Jag kan inte sjunga för fem öre, men rappa kan jag (amatör), men med alkohol så håller jag mig till o skriva texter. Rappa gör jag nykter, knappt då ens

MVH

Det handlar nog lite om vana... om man ofta spelar/rappar full så vänjer man sig.

Får väl börja rappa på fredagkvällar dårå , dra gamla NWA klassiker, eller nah får bli Eminem. Annars blir man "labeled" som en rasist.

Njae, antingen blir du en "white niggah" eller en "wannabe niggah", beroende på vad du lyssnar på och försöker representera. Detta har jag helt gripit ur luften enligt mina egna uppfattningar.

Dock måste jag erkänna att jag mest lyssnar på industri- samt death metal, men fortfarande kan citera större delen av Eminem-låten som går något i stil med: "His palms are sweaty, knees weak, arms are heavy, there's vomit on his sweater already, mom's spagetti"....

Mjaa men den hära "wiggah" attityden är skapad av fördomar och okunskap för o vara ärlig. Jag går inte i säckiga kläder och säger "ey waddup mannen" till mina vänner. Jag må vara väldigt influenserad av den svarta kulturen, det gör mig dock inte till en såkallad wiggah. Jag är ifrån Island och Sverige, 50%50. Så jag skulle nog kalla mig mer white trash om man skulle placera mig i någon samhällsgrupp.

Mina texter handlar inte om "Ey yo, listen' up dawg, you see me in da club with fly ass hoe's I see the envy in your eyes, not to mention about your wall-mart ass clothes" typ av rappare/textskrivare. (Ursäkta för kass bar, är full ). Mina texter är baserade på mina erfarenheter och filosofi/tankar jag vill dela med världen, inte för dom är precis populära eller nåt. Men iaf. jag blir lite förnärmad när folk anser en som en såkallad "wiggah" bara för man uppskattar dom svartas kultur och musik. Sen så har jag hört ett antal negativa kommentarer emot "headbangers", men jag är objektiv, så jag dissar inte metal, även om det inte är min stil.

God afton!

Vi är extremt OT i denna tråd, men jag väljer att skrida vidare tills det att någon mod uppfattat det som lönlöst.

Jag är väl medveten om att hiphop-kulturen är större än "slap that bitch, ey hoe, fuck that ass, point that gun", men... "tyvärr" kanske man skall säga, vad vet jag, kan jag inte på något vis relatera till hiphop eller r'n'b. Av allt jag har tvingats genomlida de senaste 8 åren kan jag tolerera 1 låt på 300.

Jag tänkte inte döma dig eller någon annan för era "val" av musiksmak, jag inte betraktar det som ett val, utan snarare en form av personlighet eller indoktrinering.

Keep on trucking. Lyssna på den musik du uppskattar och skit i alla andras åsikter... De är ändå inte relevanta. Vem skall lyssna på musiken? Du eller dom?... Ha de// Mcrill (The eraser's here to fuck your mind)

Nej jag respekterar dina åsikter, och du har rätt jag går OT. Let's keep on topic.

G' night!