Jag har en katt som uppvisat samma problematik som du beskriver.
Det går att få olika diagnoser beroende på vilken veterinär som frågas, dock brukar samma kraftiga räkning levereras vid varje besök.
Teorier om irriterande bakterier i urinröret vilket gör att kattstackarn tror att den är kissenödig är en teori som framförts, en annan är att katten känt sig stressad (modern katt jag har va?) vilket gjort att kissmönstrena kukat ur, en tredje är någon utväxt/polyp i urinblåsan smo blir mer "kännbar" under tidigare nämnda "stresstillstånd".
Jaja, låt det vara hur det vill - när det är som mest akut finns någon typ av medicin/penicillin (?) att köpa vilket brukar få till symtomen ganska kvickt. Dessutom får man roa sig med att pilla i katten det hela med spruta, vilket gör att man fördjupar relationen husse/husdjur på ett intressant sätt.
Min katt hade alltså inte full blåsa och stopp i urinröret när de försökte kissa hela tiden men bara kunde få ut ett fåtal droppar, blåsan var istället konstant tom men (jag gissar) att den "kände" det som att den var pinkenödig hela tiden - ungefär som när människor har urinvägsinfektion alltså.
Sen kan jag, som tidigare skribenter sagt, också rekommendera dyrt hårdfoder av den version som är mot urinsten/för bättre urinvägar. Att bara erbjuda hårdfoder är också ett lyft för hur det ser ut runt kattens matplats jmf m när det skulle serveras mjuka och blöta varianter.
Summa summarum: Dyrt blir det!