"Biskopsbreven": Dick Helander, Uppsala/Strängnäs, 1952-1964.

Detta mycket omskrivna fall finns också med i Brottsplats Stockholm, tredje delen, 1991 av Börje Heed. Återfinns på sidorna 81-89 med rubriken "Biskop Helanders brev".

Enligt Heed kom ofta "rundkragen" Eric Segelberg med sina inlägg i religiösa frågor till Aftonbladet. Där använde han signaturen "Ingjald Illråde".

Vid rättegången som hölls vid Uppsala rådhusrätt den 5 november 1953, så var det bara några få bland pressfolket som tvivlade på Helanders skuld. Enligt Heed.

1961 beviljade HD Helander resning i målet. Detta handlades under vintern 1963 i Göta hovrätt. I juli 1964 kom den nya domen: 75 dagsböter för ärekränkning i anonyma brev, avsättningen upphävdes och Helander fick retroaktiv lön för de gångna åren som avsatt biskop.

Jag har hört att Helander var oerhört oteknisk, så att han inte klarade en vanlig spritduplikator vilket gjorde att han kastade en del av dessa papper i närmaste papperskorg. Det var dock inget fel på dessa så med en liten utstrykning med handen var de användbara igen.

Jag har för mig att man trodde sig hittat fingeravtryck i/på någon av breven men dessa skulle kunna genom förklaras genom ovanstående.

Sagesmannen är nu död, så jag kan inte fråga honom längre.

Din sagesman hade helt rätt i det han berättade.

Helander verkar ha varit mycket oteknisk. Han kastade papper från spritduplikatorn i en papperskorg. Om det fanns fingeravtryck på dessa papper är jag osäker på.

På en del av nidbreven kom DNA lång senare att hittas som inte tillhörde Helander.

(FB) "Biskopsbreven": Dick Helander, Uppsala/Strängnäs, 1952-1964.

Under tiden den 6 till 16 oktober hyrde Helander denna spritduplikator. Efter ett par dagar återvände han till affären där han hyrt denna och ville ha påfyllning av dupliceringsvätskan som då redan var slut. Spritduplikatorn fanns uppställd tillsammans med skrivmaskinerna på ett litet bord till allmän beskådan under den sjutton dagar långa rättegången.

Enligt sagesmannen använde han också den teologiska fakultetens spritdublikator och det var där som de enligt Helander misslyckade stencilerna kastades i papperskorgen. Där vem som helst kunde plocka upp dessa.

Kan ha varit möjligt. I Borgs bok på sidan 44 står följande som jag citerar:

"Till varför han hyrde en spritduplikator ger han förklaringen att han inte visste att teologiska fakulteten redan hade en och att syftet, att mångfaldiga dokument till den sydafrikanska handboken, låg utanför hans tjänst och att han därför inte ville använda fakultetens tillhörigheter."

I Panorama 1963 så tas det här fallet upp i ett intressant avsnitt för september månad och återfinns på sidorna 184-85.

Jag citerar av ett stycke samt rubrikerna.

"Resning i Helandermålet".

"Polisanmälaren i pressande förhör".

"Det blev hårda bandage, ja tidvis rena thrillern, då docent Eric Segelberg den 23 hördes som målsägare i Helandermålet i Svea hovrätt. Advokat Nils Malmström skrädde inte orden, utan sade rent ut att Segelberg kom med osanningar. Däremellan höll han korsförhör med Segelberg, som till slut varen visste ut eller in. Han vädjade upprepade gånger till rätten:
- Måste jag svara?

Advokaten kom vid ett sådant tillfälle med en utskällning:
- Ni har rätt både att vägra svara och att ljuga, men av en målsägare kan man fodra, att han håller sig till sanningen och försöker hjälpa till att klara ut den här saken.

Advokaten blev ännu fränare med sina frågor. Då åklagaren en gång protesterade hann rättens ordförande inte yttra sig, förrän Malmström kastade fram:
- Skall han sitta här och bara slippa svara? Här är det fråga om motförhör, och jag får inte fråga vad jag vill."

Man kan ju fundera över varför Segelberg inte ville svara?

I Panorama 1964 tas domen upp från Svea hovrätt och finns där på sidan 162 med rubriken Domen mot Helander.

Domen meddelades den 1964-07-03. Citerar av rubrikerna i texten:

"Biskop blev dömd. Men straffet böter."

"Jag är oskyldig!"

"Avsättningen upphävd men ingen upprättelse."

"Biskopen ämnar ej överklaga."