Kommunikation på låg nivå.

Vad är det som folk tycker är så intressant med att kommunicera på låg nivå?
Om jag pratar med folk så vill jag ha nåt genuint innehåll, jag förstår inte det roliga i umgänget med en person där den mest avancerade ordväxlingen består i att prata om vilka maträtter man gillar mest.
Att det ska vara så roligt dessutom. Jag stör mig nåt så fruktansvärt på när någon ickesvensk helt oförutsägbart säger nåt i stil med "Tack så mycket" och alla börjar skratta, det är inte ALLS roligt. Eller är det roligt?

Kort sagt, vad tycker ni är så kul med att kommunicera på låg nivå?

Kan du inte ge nagra exempel pa samtalsamnen som du anser vara de "lagsta" du kan tanka dig att delta i?

Kanske TS menar det vara dags att ersätta språkets av sitt ursprungligen sociala syfte betingade uttrycksformer med sakinformativ renodling? Då skulle det bli tyst både här & där.

Det kan leda till sex, och det är kul.

Våra närmsta släktingar i naturen ägnar sig åt "grooming" som ytligt sett är pälsvård. Primaternas umgänge på armlängds avstånd har emellertid en viktig social funktion. Hos människan, som i stort sett saknar päls och däri levande matnyttigheter, har pälsvården ersatts av småprat.

Småpratets »nivå« beror på det sociala avståndet till den man söker kontakt med. Två män som kanske är konkurrenter på arbetet är väldigt försiktiga med att lufta något som skulle beröra det alltför personliga, särskilt eventuella problem. Systrar kan (har jag förstått) diskutera sin Gustav, sin Anders eller sin Efva. Om man i glesbygden hamnar på samma busshållplats som en vilt främmande människa, då diskuterar man gärna vädret. Att i den situationen inte öppna för småsnack är lika egendomligt som att börja smånacka med en vilt främmande människa på T-banan i huvudstaden.

Småpratets roll i parningens tjänst är värd ett helt kapitel. För vår art har språket blivit en viktig indikator på att genuppsättningen är värd att prova. Språket fungerar som påfågelns stjärtfjädrar. Påfågeln visar ju upp dessa på låg nivå, nämligen på marken och inte i flykt.

Kan du förklara det här lite noggrannare? Det låter som om du omvandlat ett specifikt exempel till allmänt och förlorat nödvändig kontext på vägen. I princip tror jag att vilken fras som helst har potential att bli rolig om den sägs i rätt (eller fel) sammanhang och på rätt (eller fel) sätt.