Är för mig helt j-la obegripligt, sånt slutade man väl i tredje klass eller när man fick hår på bröstet?
Tillomed i min bekantskapskrets så finns det ett flertal som säger sig ha sett spöken, ufon med mera (en kompis lovar att han har sett ett sjöodjur t ex). Detta kan ibland och komma på tal då vi umgås och då händer alltid samma sak - jag suckar lite åt deras övertygelse med en smula skeptism och jag blir då uppfattad som dryg.
När jag hör ''men det var faktiskt någon(och syftar på spöke) som knäppte på tekokaren, det var det!! JAG LOVAR!'' så gäspar jag bara och ifrågasätter lite snällt. Nuförtiden har jag lärt mig att inte försöka gå så hårt emot deras övertygelse som grundar sig i...fan vet vad? för att då blir det ju bara en massa tjafs och folk blir upprörda. Känns ju liksom ganska onödigt att förstöra en potentiellt trevlig fika pga av zombiers...
Men av någon konstig anledning så brukar det alltid sluta med att är jag som blir s.k. idiotförklarad!
Lite komiskt är det ju faktiskt, det är lite kul det är det, men nu har jag fan tröttnat på det.
Tja, varför vägrar en del människor växa upp?
Jag gissar att det finns fler som stött på dessa naiva IQ-befriade varelser.
Och kanske ev kan finnas någon här som skulle vilja fortsätta hävda all dess existens ?