DXM - Stjärnorna ger lycka! (DXM+Lustgas)

Kön: Man.

Vikt: 60kg(?)

Substans: DXM (Dextrometorfan.) ala 4 st 250mg - boostade med Lustgas.

Människor inblandade.

Bullsquid



Förord:

Min vän, Bullsquid, hade länge berättat för mig om hur underbart DXM var, att det var precis det jag sökte efter. Jag hade många gånger förklarat för honom att alla psykadeliska jag tagit varit för svaga eller för "tråkiga" då man aldrig tappade full kontroll över sig, eller sin kropp. Man visste att allt man såg bara var förvrängt. Jag ville kroppsligen (eller ja, själsligen) beröra Saturnus vingar, eller se jorden från universums perspektiv, och se det lika skarpt som jag ser mig själv i spegeln.

Bullsquid hade äntligen fått tag på DXM, och då han inte hade tagit dessa på över 3 år var han otroligt glad och, förhoppningsvis, glad över att ge mig nyckeln till frihet och total psykedalisk eufori.


Kort beskrivning av trippen - det positiva. (taget från rapporten)


Jag blundade igen. Det var åter helt mörkt. Sakta men säkert började jag se hur hela universam visade sig för mina ögon. Jag kan inte med ord beskriva hur otroligt vackert det var. Om jag hade varit kapabel till att gråta vid det tillfället, då hade Sverige minsan haft ett eget Niagra fall. Jag minns mig skrika rakt ut i glädje "Att jag såg universum!".

Kort beskrivning av trippen - det negativa. (också taget från rapporten)


Det kändes som om hjärnan började smälta. Det kändes som att jag ruttnade bort, och jag kände hur varje atom i kroppen dog en för en, som om DXM hade gjort så att hela kroppen bara kollapsade. Jag antog att detta var det sista som jag skulle känna.


Trippen

ca 10:00-11:00

Möter upp Bullsquid i stan, på vårat så kallade "busstorg". Kollar mig förstrött omkring och ser att någon stackars pundare eller alkis håller på att bli tagen av polisen. Dom muddrar honom och tar hans påsar ifrån honom. Ser Bullsquid och går fram till honom. Ger honom ett stort leende och hälsar glatt och förväntans fullt. Jag frågar honom lite i småfarten hur hans gårdag var, samtidigt förklarar jag lite kortfattat hur min gårdag med tjejen jag har hållit på att träffa under några månader var. Bara en vanlig filmkväll, dvs.

Vi åker hem till Bullsquids lägenhet och hämtar hans AVI till lustgasen vi hade tänkt att ta och boosta DXM'et med. Vi slänger i oss 2 DXM var.

11:26

Vi går till affären och hälsar på den trevliga kassörksan för att hämta lustgasen. Vi får vårat paket och vi går glatt tillbaka till lägenheten. Väl tillbaka i lägenheten börjar Bullsquid må väldigt dåligt, och börjar spy utav helvete.

Detta får mig att få andra tankar på om detta verkligen var så bra att göra, även om jag hade blivt förvarnad åtskilliga gånger om att man antagligen skulle spy. Jag hjälpte honom så gott jag kunde och hämtade lite vatten och papper så han kunde torka sig om munnen. Hink att spy i fanns redan redo.

Det var här började tappa tidsuppfattningen.

Början på ruset kände jag hur allt såg så otroligt lustigt ut, jag kände mig lite smådum, och illamående. Man kände hur dom små tabletterna ville ut från magen. Men jag stod emot att spy. Jag drog i mig lite lustgas för att bli kvitt denna känsla. Det hjälpte lite.

Bullsquid föreslår mig att lägga mig ner, och efter att ha gått omkring som ett mongo (ni som sett någon ta DXM/tagit dxm själva vet vad jag menar) så lägger jag mig ner. Jag sätter på en mp3 spelare som Bullsquid lånat mig, och sjunker in i den rytmiska musiken. Det känns verkligen som om jag är ett med musiken. Jag verkligen hör hur tonerna är uppbyggda och hur dom tänkte när dom sjöng.

Lyckan

Jag låg där ett tag och mådde bara bra. Sen så tog jag och laddade sifonen med lustgas och drog i mig det.

Jag blundade. Det var helt mörkt. Dom såg inte större ut än knappnålshuvuden, när dessa ting började lysa mot mig. Dessa ting blev större och större. Tillslut så insåg jag att det var stjärnor jag såg.

Jag flöt omkring i universum! Jag kände verkligen hur hela jag upfylldes med glädje.

Det var detta jag hade suktat efter i hela mitt liv, av miserabel missanpassning och att leva i den deprimernade skithåla jag lever i. Nämligen känslan av total frihet, där fördomar inte existerade utan endast ett tillstånd av total, komplett eufori. Jag låg där ett tag och bara njöt fullt ut med att leva i detta tillstånd.

Efter ett tag så frågade jag Bullsquid om jag kunde ta en till DXM, jag tyckte nämligen inte att jag var tillräckligt borta än. Han samtyckte. Så jag slänger i mig den och höjer dosen till 750mg. Det tar kanske inte mer än 20 minuter innan jag säger, att, nej - jag känner ingenting. Det som känts som flera timmar har alltså gått 20 minuter, och jag frågade då om jag kunde ta en till. Vilket jag gjorde. Detta var ett väldigt dumt misstag.

Allt var frid och fröjd i någon timme till. Jag såg för mig själv hur hela människokroppen var uppbyggd, hur varje atom var sammanlänkade med dom andra för att fungera i komplett harmoni. och på så sätt kändes det som om kunde jag styra hur mycket glädje/sorg jag skulle känna.

Jag får för mig för att ringa upp tjejen jag har träffat dom senaste månaderna för att säga hur mycket jag tyckte om henne, detta var ett enormt misstag.

Paniken, sorgen.

Så jag satte på mobilen, för att ringa upp tjejen (och som jag då var med dagen innan).

Morsan, farsan och min syster hade ringt över 20 gånger och skickat flera sms. Det kändes som om dom ville bestraffa mig, och det var här jag började snea...

Det kändes som om hjärnan började smälta. Det kändes som att jag ruttnade bort, och jag kände hur varje atom i kroppen dog en för en, som om DXM hade gjort så att hela kroppen bara kollapsade. Jag antog att detta var det sista som jag skulle känna.

Jag kände hur något som kändes som tinnitus gånger 2000 började höras i mina öron. Jag antog att det var mina hörselsnäckor som havererade och tänkte, att nu var det bara hjärnan kvar innan jag inte känner någonting, att jag var kaput. Död. Nada. Nothing.

Så jag ringde upp tjejen. Bara för att förklara för henne att jag tyckte om henne över allt i världen, innan jag trodde att jag skulle dö. Att ens ringa var för jävla dumt, det enda som kom fram ifrån mig var tydligen bara en massa flåsande. Hon stänger av mobilen och skickar ett SMS och säger att hon minsan inte finner sånt speciellt underhållande.

Då tänker jag att: jaha, då var det kört, nu kan jag lika gärna gå och dö.
Så jag frågar Bullsquid konstant om jag är död, om jag håller på att dö samt en massa frågor om döden. Om det jag känner är verkligt. Till råga på allt börjar jag få för mig att jag kanske får andningsdeppresion på dessa doser av DXM.

Det jag känner här kan jag obeskrivligen beskriva, men det är som en blandning av apati, och ren psykisk jävla tortyr. Det är helt obeskrivligt hur smärtan har satt sina spår, nu, snart bara en dag sen detta hände. Jag är rädd för att gå och lägga mig. Fy fan. Hursomhelst,

Till slut ber jag om nåd, säger till Bullsquid något som dödar "det". Han ger mig en Xanor depot och ber mig tugga sönder den. Jag tar upp tabletten från bordet och kollar på den. Den ser verkligen hemskt konstig ut! Ser ut som. Ja jag vet inte vad. Men jag fattade inte för allt i världen hur jag skulle kunna svälja denna sak.

Jag frågar om den får allt det onda att försvinna, och ja, det gör det - svarar Bullsquid. Jag tvivlar och tror nu, vet inte än idag, om jag fick i benson. Sen hamnar jag i någon slags tankeloop. Jag frågar gång på gång om jag hade svalt benson eller inte. Jag frågar när det ska ta slut. När ska jag sluta känna död och förrutnelse?
Till slut så får jag ytterligare än Xanor av Bullsquid, som jag minns att jag faktiskt lyckades svälja ner med lite julmust. Efter 30 minuter av tortyr så tror jag att jag har somnat.

Efter trippen

Jag vaknar senare på kvällen runt klockan 23:00. Det som händer orkar jag inte ta och skriva just nu, då jag fortfarande sitter och bearbetar detta för fullt.

Men jag hade i princip rusat ut från lägenheten, tagit bussen ner till stan och ringt några vänner och lipat som satan om jag att var en mysslyckad fan och förtjänade harikiri eller något liknande.

Gick omkring i stan till kanske 5-6 på morgonen som ett DXM mongo (dvs, MYCKET anorlunda gångstil) med snor och tårar över hela mig. Tills en kompis fick tag på mig och mina föräldrar ringt min mobil igen och hämtat hem mig.

Om mina föreldrar fått reda på något? Nej. Det är nog det jag finner mest otroligt av allt, det och att polisen inte tog en mongogående Elysa på stan.

Har detta avskräckt mig att ta DXM igen? Absolut inte. Jag kommer bara inte vara dum nog och ta mer än jag tror jag klarar av. När jag tänker efter så kommer jag vara lika försiktig när det gäller alla droger.

Ursäktar ifall jag missat grammatiska fel. eller ifall vissa texter har skrivits två gånger om. Jag hoppas ni skriver om ni finner något osammanhängande!

edit: Detta är f.ö min första tripprapport. Hoppas att den duger! Självklart har jag inte nämnt alla känslor jag hade under ruset. Jag trodde exempelvis att mina armar var mina ben ett tag, och under hela tiden jag låg stilla så låg man liksom "under" soffan. Svårt att förklara. Sjönk liksom ner i den.

edit2: Fixade till texten lite! Ta gärna och ge en rate på den? Om denna rapport uppskattas, kanske att jag skriver om det jag minns på stan.
Kommentera gärna!

Bra skrivit tycker jag, synd att du skulle snea så på slutet. Vet ju hur det är eftersom jag sneade själv ganska rejält på 4-ho-met. Men på dxm spydde jag ju ist och mådde skit mestadels av tiden så fick inte mycket till tripp. Har väl förbrukat de flesta bra dxm trippar genom åren kanske.
Hade väl lite väl höga förväntningar med efter att ha längtat så länge men nästa gång ska det väl bli lite bättre får vi hoppas

Jadå!

Hehe måste bara fråga om ni gjorde detta efter er 4-ho-met runda?

Dum som man är så ja...

Haha. ja... Denna 4-ho-met trippen gjordes på måndagen precis när lovet börja. Då snear Bullsquid. Sista dagen så drar vi i oss DXM. Då snear jag. Haha. Irony smiles.

Men de funkar alltså bra att boosta en tripp med lustgas? Jag funderar att köra på det inom en snar framtiden jag med, men har en polare som är lite skeptisk.

Ja. tycker det är defitinivt mer värt att köpa lustgas att boosta en tripp med en tex en femma grönt. Tyckte dock inte så innan.

Men nu för tiden jag uppskattar jag lustgas mer än cannabis, om man har tillräckligt för att ha för en hel tripp. Vet inte vad mer man kan boosta en tripp med, än cannabis?

Lustgas funkar otroligt bra som boost till hallucinogena droger iaf

Haha, ja, det där låter ju som ett lagom märkligt äventyr i alla fall.
Dumt att blanda in benso om du oroar dig för andningsdepression i alla fall, visst mindre doser verkar vara ok men annars finns det nog stor potential för fara med den kombinationen.
Sen är det väl lite typsikt den onyktra hjärnan att man ska slänga i sig mer innan det man nyss konsumerat börjat kicka in, stor skillnad på 500mg och 1g ändå. Inte konstigt om det blir lite oroligt första gången det handlar om sådana mängder, särskilt inte då gasen som bekant rör om en hel del i skallen på sitt sätt också.
Själv har jag aldrig riktigt tyckt att det fungerar bra att fylla på på DXM, har i princip alltid slängt i mig en ordentlig initialdos och sedan lutat mig tillbaka. De få gånger jag provat att öka dosen allt eftersom tycker jag att jag har fått betydligt sämre avkastning effektmässigt.

Lustgas är ju intressant som booster men jag tycker det är något av en fälla också, särskilt kombinerat med dissociativa droger. Visst att det möjliggör sinnet att verkligen sprängas barnsligt långt bort från det fysiska fängelset, men jag känner att det också gör att man upplever sig som allt för nykter så fort effekterna av lustgasen börjar dala vilket innebär ett evigt laddande och sugande, i längden känner jag att all sifonhantering håller mig kvar mer på jorden än den knuffar iväg mig. Tycker gasen då gör sig betydligt bättre när man börjat komma ner en del, så kan man i korta perioder ta sig upp till de där högre nivåerna igen, dock kräver det ju en sanslös självdisciplin för att inte bara kasta sig över gasen så fort man blivit lite onykter..

Det jag tycker passar absolut bäst ihop med dissociativa är helt klart cannabis, allra helst någon riktigt bra sativa, finns få saker som verkligen skruvar om allt så mycket och samtidigt är så barnsligt skönt och trevligt. Räcker ju med ett ordentligt bloss på en spliff så finner man sig sittandes någonstans långt borta, svårt att förklara allt vad som händer men sanslöst trevligt är det i alla fall. Tycker ni borde satsa på att rulla några spliffar istället nästa gång ni väntar på att effekterna ska börja krypa sig på. Eller så rullar ni dem sedan, det föredrar jag nästan, ett helt äventyr i sig att försöka koordinera roboten att sätte ihop knarkcigaretter, kan ta riktigt lång tid men på något vis brukar jag alltid lyckas tillslut ändå, antagligen därför som jag gillar det så mycket. Och resultaten man får när man väl är klar är som sagt inte att leka med, herregud så kosmiskt golvad det går att bli ändå.

Det är värt att tänkas på. Eller varför inte både och?

Kanske det är sant det med andningsdepp på benzo + dxm, men jag mådde verkligen så konstigt att jag bara ville ha något som tog död på trippen, vilket det lyckligtvis gjorde.

Haha. att mecka jollar på DXM är nog rätt så skruvat. Jag minns att jag satte mig upp och jag såg hur hela rummet sakta rullade runt och blev större och mindre hela tiden.

Hmm, DXM låter fuckat nu i efterhand.
Kommer nog hålla mig borta men tack för en fin rusrapport!

Edit: Inlägg nmr 300 :OO