2009-11-01, 17:11
#1
Är medborgarskapet en rättighet eller något man bör förtjäna? Frågan kan tyckas höra hemma i en svunnen tid. Men när det handlar om invandrare är den högaktuell. Ett nytt förslag från det brittiska inrikesdepartementet väcker frågan om vad demokrati innebär.
Labourregeringens plan är att införa ett poängsystem. Först när du uppnått i en viss poängnivå ska du kunna ansöka om medborgarskap. Engagemang i civilsamhället, politiken och fackföreningarna ska därför ge pluspoäng.
Poäng får du även om du har särskild yrkeskunskap, utbildning eller talang för konst och vetenskap. Saknar du kvalifikationer kan du få poäng för att flytta till områden med arbetskraftsbrist. Att gå på kommu¬nala "informationsmöten" ska också belönas. Till detta vill regeringen i London lägga ett mer omfattande kunskapstest - utöver det som redan finns - i politik och historia.
Är det då inte rimligt att ställa krav på den som söker sig till ett nytt land och vill bli medborgare? Jo, i viss mån. Många stater har redan enklare test för att bli fullvärdig medborgare - närmast som en initiationsrit. Det uppvärderar medborgarskapet och kan ha en positiv psykologisk effekt.
Men frågan är hur mycket högre krav man kan ställa på invandrare än på infödda. Om principen om villkorat medborgarskap etableras finns inte mycket som hindrar att den utvidgas till fler grupper. För hur rimligt är det att infödda kriminella automatiskt har rösträtt när skötsamma invandrare måste kämpa för den i åratal?
Rättigheter och skyldigheter hör ihop, Det är ganska okomplicerat inför domstolarna och på marknaden. Men är det lika självklart att staten ska kunna villkora våra rättigheter, inklusive något så grundläggande som medborgarskap, genom att styra våra val av utbildning, föreningsengagemang och bostadsort? Ja, svarar nog många - så länge det inte gäller dem själva. För de gamla grekerna var saken klar. En fri man har rätt att delta i styret av staten. Resten är slavar.
Labourregeringens plan är att införa ett poängsystem. Först när du uppnått i en viss poängnivå ska du kunna ansöka om medborgarskap. Engagemang i civilsamhället, politiken och fackföreningarna ska därför ge pluspoäng.
Poäng får du även om du har särskild yrkeskunskap, utbildning eller talang för konst och vetenskap. Saknar du kvalifikationer kan du få poäng för att flytta till områden med arbetskraftsbrist. Att gå på kommu¬nala "informationsmöten" ska också belönas. Till detta vill regeringen i London lägga ett mer omfattande kunskapstest - utöver det som redan finns - i politik och historia.
Är det då inte rimligt att ställa krav på den som söker sig till ett nytt land och vill bli medborgare? Jo, i viss mån. Många stater har redan enklare test för att bli fullvärdig medborgare - närmast som en initiationsrit. Det uppvärderar medborgarskapet och kan ha en positiv psykologisk effekt.
Men frågan är hur mycket högre krav man kan ställa på invandrare än på infödda. Om principen om villkorat medborgarskap etableras finns inte mycket som hindrar att den utvidgas till fler grupper. För hur rimligt är det att infödda kriminella automatiskt har rösträtt när skötsamma invandrare måste kämpa för den i åratal?
Rättigheter och skyldigheter hör ihop, Det är ganska okomplicerat inför domstolarna och på marknaden. Men är det lika självklart att staten ska kunna villkora våra rättigheter, inklusive något så grundläggande som medborgarskap, genom att styra våra val av utbildning, föreningsengagemang och bostadsort? Ja, svarar nog många - så länge det inte gäller dem själva. För de gamla grekerna var saken klar. En fri man har rätt att delta i styret av staten. Resten är slavar.
