2009-10-30, 18:13
#1
Igår natt måste jag säga var det sjukaste jag varit med om. Det kan nog bero på att jag aldrig tagit hallucinogena droger nån gång i mitt liv, så jag kan omöjligt sätta det i något perspektiv, men jag var med om en jävulusisk upplevelse som tog mig helt på sängen, quite literally.
Lite bakgrundsbild då. Jag är en 21 årig kille, 65kg, 182cm, har rökt cannabis och Spice sen ungefär 3 år tillbaka, men inte särskilt regelbundet. Nu på senare tid har jag börjat röka Spice lite oftare, har rökt ca 1 gram dagligen i 2 månader. Jag har varit ute efter att hitta en ersättare till Spice nu när dom gjort det olagligt, så jag har testat lite olika men fastnade för Tribal Warrior (jag vet inte om det ens är nån skillnad på Spice och TW, dom känns rätt lika).
Vad som hände:
Jag satt och slösurfade och chattade med tjejen efter en lång arbetsdag. Jag började röka TW vid 22 slaget ungefär. Vid 1 ungefär så gör jag mig en ny kopp, och vid 1:30 ungefär så börjar jag dra mig till sängs. Jag har lite mer än halva koppen kvar vid det här laget. Nu är det så att jag brukar röka på lite gran precis innan jag lägger mig i sängen, så jag tog med mig pipan till sovrummet. Så, sömnig och iklädd pyjamasbyxor släcker jag i taket, tänder sängbordslampan, tänder eld och röker på. Jag drar i mig några andetag rök och håller andan. Jag sitter på min stora säng och allt jag kan tänka på är hur skönt det ska vara att sova och att jag har ledigt nu. Jag släpper ut röken och tar in lite mer rök i dess plats. Jag är skit trött tänker jag och stänger ögonen medan jag suger på munstycket. Jag ställer ifrån mig pipan på nattduksbordet när askan inte vill brinna längre, tackar Buddha, släcker lampan och rullar ner i sängen.
Allt känns bara fint, men shit vad stoned jag blev helt plötsligt. Jag rökte upp det som var kvar ganska snabbt, tog bara 2 minuter kanske. Jag kryper ner under mitt stora dubbeltäcke och drar upp det över huvudet. Är det bara mina typiska fantasier som dyker upp nu, eller har hallucinationen som ska komma redan börjat vid det här laget? I vilket fall så ligger jag under täcket, och mår bra; täcket känns stort och jag känner mig väldigt liten, och mina tankar går inte att styra riktigt (en vanlig känsla jag får under Spice och TW). Så jag låter tankarna få gå fria. Det är som att jag hör en berättarröst i huvet som beskriver hur hög jag känner mig, och jag kan bara ligga och flina i kudden.
Det känns som att jag nästan sover redan, men nu börjar jag plötsligt känna mig lite smått queasy faktiskt. Jag börjar vrida lite på mig och kastar av mig täcket. Det blir inte bättre av det, jag är illamående. Jag försöker hitta en position jag kan ligga i som är bekväm, men det går inte. Fan tänker jag, jag rökte för mycket, jag kan inte sova så här, så jag sätter mig upp i sängen och försöker skaka av känslan.
Jag har aldrig spytt när jag varit helt stenad. Jag minns att första gången jag rökte gräs så kändes det som att jag skulle spy av ruset, men upptäckte snart att jag inte fick kväljningar av nån anledning, och jag lärde mig att bara slappna av och låta känslan gå över. Samma princip gällde nu, så jag satt och försökte ha överseende med det faktum att det känns som att jag är på väg att kräkas pasta bolognese i min säng. Min hjärna rullar på för fullt fortfarande, och jag känner mig lite irriterad. Men känslan av att vara på väg att spy vill inte ge sig, det bliv bara värre. Är jag på väg att spy på riktigt, undrar jag? Jag sätter mig på sängkanten, bäst att vara beredd på att springa på toa om jag inte kan hålla mig. Men jag är helt ok, tänker jag, jag vill ju inte spy, har inga kväljningar alls, känner ingen kräkreflex. Mitt hjärta dunkar i bröstet och det känns som att min kropp försöker göra sitt bästa för att spy utan kväljningar, det känns som att bubblor kommer upp ur min strupe.
Jag ställer mig upp ur sängen, det här känns inte alls kul och känner nästan panik vid det här laget. Jag lägger mina händer på tinningarna och försöker lugna mig själv, tänk efter nu, jag vill ju inte spy, jag vill inte spy, och jag känner inte de känslorna som krävs för att spy, jag vill inte spy. Jag klappade mig själv på bröstet och i ansiktet för att försöka skaka av ruset.
Det är här som jag tror att nånting slog slint, för här började jag tappa min uppfattning av verkligheten och mig själv. Jag är ingen vetenskapsman, men om jag skulle gissa så skulle jag tro att min hjärna aktiverade nån slags försvarsmekanism för att blockera ut obehaget. Det här blir svårt att beskriva... Allt såg som vanligt ut innan, men det var som att jag plötsligt var fast i en 3D simulator. Nu använder jag begreppet "jag" väldigt löst, för det var inte "jag" som var fast i en 3D simulator, det var han som jag är som var fast, om nån förstår vad jag menar med det. Jag tror till och med att jag ropade mitt namn för att höra efter om jag fortfarande var med.
Nu fick jag panik på riktigt, för jag visste på en gång vad som höll på att hända, och det var helt omöjligt. Hjärnan gick fortfarande av sig själv, och nu började jag se saker i syne också. Rummet var väldigt litet helt nu, det kändes som att jag kollade ner från taket, sängen hade börjat byta form och bli rundare.
Förstå att jag vid det här laget inte kunde föra logiska resonemang, men jag försökte så gott jag kunde ändå. Jag tänkte, ok, vänta, vad är det som händer med personen jag är? Han hallucinerar eller drömmer kom svaret. Är det så här det känns? Hur ska man veta om det aldrig hänt en tidigare? Nått fel är det med honom ändå. Jag stod och betraktade sängen och försökte komma på vad jag skulle göra och täcket rörde sig med varje tanke: Ok, jag tror att det är en bra idé att du lägger dig här, OK JAG TROR det är en UTMÄRKT idé att du lägger dig här, ok det är nog bäst att du lägger dig här, för om du inte lägger dig här, det blir bra bara om du lägger dig här. Jag flöt vid sidan om sängen. Jag inbillade mig att jag kunde se framtiden, och jag kände mig både rädd och glad samtidigt. Jag lade händerna för ögonen och försökte få rätsida på världen men det gick inte. Jag har förstört världen tänkte jag och trodde på det. Jag sjönk ner i sängen och jag kan inte beskriva med ord vad jag kände sen. Det var som att tiden tog slut, och jag tänkte, vadå, trodde du det skulle fortsätta för alltid?
Efter en liten stund upptäckte jag att universum inte mött sitt slut riktigt ännu, utan jag var fortfarande i min säng. Allt var fortfarande 3D, men jag kunde styra mig själv lite bättre nu, så jag klev upp och tog mig ut ur sovrummet för att se efter om det var likadant överallt. Lägenheten låg som i en dimma, men saker och ting rörde inte på sig lika mycket längre. Jag stod en stund och lutade mig emot dörrposten till sovrummet innan jag stängde dörren och la mig i sängen. Jag var fortfarande fast i hallucinationen upptäckte jag, eftersom sängen och täcket var stort som ett hav, och min hjärna berättade för mig vad jag tänkte i form av små, korta, ofullständiga meningar.
Sen måste jag ha somnat ganska snabbt, för jag minns inget efter det. Vaknade vid 12:00 tiden och då var allt precis som vanligt igen.
Jag är helt fascinerad av vad som hände, för jag har aldrig upplevt något så intensivt, och TW är knappast nån hallucinogen drog. Har nån här upplevt nått liknande förut?
Lite bakgrundsbild då. Jag är en 21 årig kille, 65kg, 182cm, har rökt cannabis och Spice sen ungefär 3 år tillbaka, men inte särskilt regelbundet. Nu på senare tid har jag börjat röka Spice lite oftare, har rökt ca 1 gram dagligen i 2 månader. Jag har varit ute efter att hitta en ersättare till Spice nu när dom gjort det olagligt, så jag har testat lite olika men fastnade för Tribal Warrior (jag vet inte om det ens är nån skillnad på Spice och TW, dom känns rätt lika).
Vad som hände:
Jag satt och slösurfade och chattade med tjejen efter en lång arbetsdag. Jag började röka TW vid 22 slaget ungefär. Vid 1 ungefär så gör jag mig en ny kopp, och vid 1:30 ungefär så börjar jag dra mig till sängs. Jag har lite mer än halva koppen kvar vid det här laget. Nu är det så att jag brukar röka på lite gran precis innan jag lägger mig i sängen, så jag tog med mig pipan till sovrummet. Så, sömnig och iklädd pyjamasbyxor släcker jag i taket, tänder sängbordslampan, tänder eld och röker på. Jag drar i mig några andetag rök och håller andan. Jag sitter på min stora säng och allt jag kan tänka på är hur skönt det ska vara att sova och att jag har ledigt nu. Jag släpper ut röken och tar in lite mer rök i dess plats. Jag är skit trött tänker jag och stänger ögonen medan jag suger på munstycket. Jag ställer ifrån mig pipan på nattduksbordet när askan inte vill brinna längre, tackar Buddha, släcker lampan och rullar ner i sängen.
Allt känns bara fint, men shit vad stoned jag blev helt plötsligt. Jag rökte upp det som var kvar ganska snabbt, tog bara 2 minuter kanske. Jag kryper ner under mitt stora dubbeltäcke och drar upp det över huvudet. Är det bara mina typiska fantasier som dyker upp nu, eller har hallucinationen som ska komma redan börjat vid det här laget? I vilket fall så ligger jag under täcket, och mår bra; täcket känns stort och jag känner mig väldigt liten, och mina tankar går inte att styra riktigt (en vanlig känsla jag får under Spice och TW). Så jag låter tankarna få gå fria. Det är som att jag hör en berättarröst i huvet som beskriver hur hög jag känner mig, och jag kan bara ligga och flina i kudden.
Det känns som att jag nästan sover redan, men nu börjar jag plötsligt känna mig lite smått queasy faktiskt. Jag börjar vrida lite på mig och kastar av mig täcket. Det blir inte bättre av det, jag är illamående. Jag försöker hitta en position jag kan ligga i som är bekväm, men det går inte. Fan tänker jag, jag rökte för mycket, jag kan inte sova så här, så jag sätter mig upp i sängen och försöker skaka av känslan.
Jag har aldrig spytt när jag varit helt stenad. Jag minns att första gången jag rökte gräs så kändes det som att jag skulle spy av ruset, men upptäckte snart att jag inte fick kväljningar av nån anledning, och jag lärde mig att bara slappna av och låta känslan gå över. Samma princip gällde nu, så jag satt och försökte ha överseende med det faktum att det känns som att jag är på väg att kräkas pasta bolognese i min säng. Min hjärna rullar på för fullt fortfarande, och jag känner mig lite irriterad. Men känslan av att vara på väg att spy vill inte ge sig, det bliv bara värre. Är jag på väg att spy på riktigt, undrar jag? Jag sätter mig på sängkanten, bäst att vara beredd på att springa på toa om jag inte kan hålla mig. Men jag är helt ok, tänker jag, jag vill ju inte spy, har inga kväljningar alls, känner ingen kräkreflex. Mitt hjärta dunkar i bröstet och det känns som att min kropp försöker göra sitt bästa för att spy utan kväljningar, det känns som att bubblor kommer upp ur min strupe.
Jag ställer mig upp ur sängen, det här känns inte alls kul och känner nästan panik vid det här laget. Jag lägger mina händer på tinningarna och försöker lugna mig själv, tänk efter nu, jag vill ju inte spy, jag vill inte spy, och jag känner inte de känslorna som krävs för att spy, jag vill inte spy. Jag klappade mig själv på bröstet och i ansiktet för att försöka skaka av ruset.
Det är här som jag tror att nånting slog slint, för här började jag tappa min uppfattning av verkligheten och mig själv. Jag är ingen vetenskapsman, men om jag skulle gissa så skulle jag tro att min hjärna aktiverade nån slags försvarsmekanism för att blockera ut obehaget. Det här blir svårt att beskriva... Allt såg som vanligt ut innan, men det var som att jag plötsligt var fast i en 3D simulator. Nu använder jag begreppet "jag" väldigt löst, för det var inte "jag" som var fast i en 3D simulator, det var han som jag är som var fast, om nån förstår vad jag menar med det. Jag tror till och med att jag ropade mitt namn för att höra efter om jag fortfarande var med.
Nu fick jag panik på riktigt, för jag visste på en gång vad som höll på att hända, och det var helt omöjligt. Hjärnan gick fortfarande av sig själv, och nu började jag se saker i syne också. Rummet var väldigt litet helt nu, det kändes som att jag kollade ner från taket, sängen hade börjat byta form och bli rundare.
Förstå att jag vid det här laget inte kunde föra logiska resonemang, men jag försökte så gott jag kunde ändå. Jag tänkte, ok, vänta, vad är det som händer med personen jag är? Han hallucinerar eller drömmer kom svaret. Är det så här det känns? Hur ska man veta om det aldrig hänt en tidigare? Nått fel är det med honom ändå. Jag stod och betraktade sängen och försökte komma på vad jag skulle göra och täcket rörde sig med varje tanke: Ok, jag tror att det är en bra idé att du lägger dig här, OK JAG TROR det är en UTMÄRKT idé att du lägger dig här, ok det är nog bäst att du lägger dig här, för om du inte lägger dig här, det blir bra bara om du lägger dig här. Jag flöt vid sidan om sängen. Jag inbillade mig att jag kunde se framtiden, och jag kände mig både rädd och glad samtidigt. Jag lade händerna för ögonen och försökte få rätsida på världen men det gick inte. Jag har förstört världen tänkte jag och trodde på det. Jag sjönk ner i sängen och jag kan inte beskriva med ord vad jag kände sen. Det var som att tiden tog slut, och jag tänkte, vadå, trodde du det skulle fortsätta för alltid?
Efter en liten stund upptäckte jag att universum inte mött sitt slut riktigt ännu, utan jag var fortfarande i min säng. Allt var fortfarande 3D, men jag kunde styra mig själv lite bättre nu, så jag klev upp och tog mig ut ur sovrummet för att se efter om det var likadant överallt. Lägenheten låg som i en dimma, men saker och ting rörde inte på sig lika mycket längre. Jag stod en stund och lutade mig emot dörrposten till sovrummet innan jag stängde dörren och la mig i sängen. Jag var fortfarande fast i hallucinationen upptäckte jag, eftersom sängen och täcket var stort som ett hav, och min hjärna berättade för mig vad jag tänkte i form av små, korta, ofullständiga meningar.
Sen måste jag ha somnat ganska snabbt, för jag minns inget efter det. Vaknade vid 12:00 tiden och då var allt precis som vanligt igen.
Jag är helt fascinerad av vad som hände, för jag har aldrig upplevt något så intensivt, och TW är knappast nån hallucinogen drog. Har nån här upplevt nått liknande förut?
