Låtsas som ingenting

Jag känner att jag vill dela med mig av sådant som ingen i min omgivning vet nåt om, för att jag tror att det skulle kännas bättre att dela med mig.

Jag brukar växla väldigt i humör eftersom jag är bipolär, på en tvåveckors period brukar jag svänga från "självmordsdeprimerad" till att vara ganska jämn i humöret. Detta har pågått i något år nu. Det tar väldigt mycket på krafterna.

Så vad som hände senast i tisdags, var att jag gjorde ett självmordsförsök. Jag tog ca 15 stilnoct och 15 imovane och la mig i ett badkar fullt med vatten. För jag trodde att jag skulle drunkna, men det gjorde jag inte utan vaknade i min säng (jag var ensam hemma)

Och sedan låtsas jag som om ingenting har hänt, jag ska vara barnvakt imorgon fastän jag mår skit, känns jobbigt att först försöka ta livet av sig och sedan någon dag efter försöka växla om och låtsas må bra. Ja, ja nu fick jag det här skrivet.

Är det din sjukdom som får dig försöka ta självmord eller är det andra orsaker bakom?

Allt som man mår dåligt av förstärks av sjukdomen. Jag har inte fått till ett normalt liv, med studier eller jobb på flera år, levt på existensminium nästan hela mitt vuxna liv, förhållandet håller på att krascha, jag går på rehab och dem rekommenderar mig hjälp i hemmet, som en typ av personlig assistent. (Det med assistenten har jag inte berättat för någon och tänker inte ta emot en sådan hjälp).

Och min utveckling har stått stilla alltför länge. Jag lyckas inte få till ett socialt liv, orkar väldigt sällan ta iniativ till att skaffa vänner. Jag har bott i en stad i 2år, utan att ha skaffat några vänner, förutom en släkting som inte har tid att ses mer än kanske en gång på 2 månader och min pojkvän. Annars har jag kanske tre vänner som bor långt ifrån mig. Därför vill jag inte heller bli med i facebook och liknande för att jag inte har några vänner.

Detta låter som om jag tycker synd om mig själv, men det är för att ge en bild av det. Och jag antar att jag faktiskt tycker lite synd om mig själv now and then.

När det går så långt att du försöker ta ditt liv så måste du söka hjälp.
Har du redan sökt hjälp, försök med en annan källa.
Läs på: https://www.flashback.org/showthread.php?t=211117 om olika alternativ.

Det gäller inte bara ditt liv, utan även din pojkväns framtida liv. Att
förlora sin flickvän för att hon mår så dåligt att hon vill ta livet av sig
kan få vem som helst att känna skuldkänslor - oberoende av vilken diagnostik du fått.

Suicidtankar ska man inte leka med!

Mitt generella råd egentligen till alla som känner att dom har oerhört mycket och tunga problem: Det spelar ingen roll!

Kan låta hårt och bryskt, men det är det verkligen inte menat som. Det är väldigt mycket kärlek i det, då det handlar om att du inte har någon annan att bry dig om. Du behöver inte bry dig om skola, studier eller whatever. Vänner etc är skönt och roligt att ha, men är du inte okej med dig själv kommer du inte kunna behålla eller få ut det som du vill. Det är du som bestämmer vilken verklighet du vill uppleva och hur du vill ha det. Vet att dom orden inte betyder så mycket när man är i det stadiet då jag själv varit där. Eller i vilket fall i närheten. Men det är egentligen det enda som gäller. Vill du må bra kan du också må bra.

http://www.youtube.com/watch?v=MIR5l5unX70

http://www.youtube.com/watch?v=MHsB3RviFN4

Jag har varit konstruktiv, genom att ha sysselsatt mig idag och funderat på vem jag ska prata med.

Lyssnade på youtube klippen flera gånger för att ta in det. Tack!