"Jag älskar dig!"

Hah, whoops.

Höll på att skriva "fairlytrude" av nån jävla anledning, måste slarvat till.

Halvtittade på en film igår, där ett par precis innan de släkte sänglamporna sade "Jag älskar dig" (kvinnan) och svaret blev "Jag med!" (mannen). Nu iofs var det ett medvetet drag av regissören då förhållandet dem emellan var stelt och mannen menade nog "ja, jag älskar mig själv också". Detta upprepades ett antal gånger under filmens gång och det slog mig att folk säger faktiskt så i vardagliga livet också!
Ett typexempel på avslutning av en telefonkonversation förälskade emellan:
"Hejdå *** jag älskar dig!"
"Jag med, ha det bra! *puss*"

Det går lätt inflation i att återgälda varje "Jag älskar dig" med det samma. Det är som om man inte kan ta emot den betygelsen utan att bevisa att man känner precis detsamma.

Det är ju särskilt vanligt i början av nya förhållanden att man vill säga det där titt och tätt och då blir det lätt lite fånigt att hålla på och utväxla ett "jag älskar dig" stup i kvarten. Men, det brukar ordna sig med tiden!

Jo självklart är det så! Men då bör man väl snarare hitta ett nytt uttryck som betyder samma sak, så det inte låter bökigt?

Med tiden brukar det utkristallisera sig den här tysta överenskommelsen: Jag har ju sagt att jag älskar dig, och blir det nån ändring på det så låter jag dig få veta!