Vad är liberalers kritik av Konservatismen?

Är det bara någon slags moralunderkastning som liberaler inte tycker om när det gäller Konservatismen? Eller finns det fler stora skillnader? Är näringslivet lika fritt i båda ideologiers idealsamhällen?

Det är väl ändå en bra skillnad mellan nyliberalism och konservatism, både ur samhällets och näringslivets synvinkel.
Konservatism förespråkar skatter, förbud och lagar, medan nyliberalismen är det motsatta.

Tilläggas bör, att kommunism upplevs som långt mer konservatistiskt än den klassiska borgerliga konservatismen.

Många av de klassiska konservativa tänkarna, som Edmund Burke, hade ändå en liberal syn på näringslivet och ekonomin. Frihandel bör införas för handel med kolonierna ansåg Burke, som var djupt kritisk mot tullar och även statliga ingrepp i ekonomin. Den klassiska konservatismen skulle nästan, om man verkligen ville hårddra det, kunna beskrivas som en liberalkonservatism där man följde liberala principer inom ekonomin men konservativa inom ex. moralfrågor och styrelseskicket.

Jag har problem med själva termen konservatism, eftersom jag aldrig vet när människor använder den bokstavligt och när de använder den som etikett på en politisk skola.

En intressantare uppdelning än den mellan höger och vänster, liberalism och konservatism m.m. tycker jag är uppdelningen mellan de som välkomnar och de som avvisar förändring.

I den mån liberaler välkomnar förändring och konservativa motsätter sig förändring är ju skillnaden helt klar.
Nu är det ju så att många konservativa kämpar för förändring, men för förändring tillbaka till ett av dem valt idealtillstånd.
Jag tycker att det verkar som om konservativa har inbördes ganska divergerande idéer om utopia. Beroende på vilket tidigare tillstånd som den konservativa valt som idealtillståndet.

Du har delvis rätt, men konservatism handlar om att förändra för att bevara vilket är en viktig skillnad. Oftast är det då samhället (monarkin) man avser och man ställer sig gärna kritisk till liberalers syn på etik och moral (värdekonservativa).
Sedan har konservatismen precis som liberalismen splittrats upp i tusentals fraktioner, de socialkonservativa är de mest framträdande om vi nu menar Göran Persson vars regim mest syftar till att bevara den förhärskande sossestaten.

Ja, något mer konservativt än sossarna får man leta efter. Märkligt bara att de aldrig får den etiketten i offentligheten. Kanske beror de på att de till varje pris inte vill ha den, samtidigt som de har en så stark ställning så att de kan förhindra att beteckningen används på dem.

Göran Persson och kompani leder de strukturkonservativa, de som inte vill ha en förändring av det nuvarande tillståndet, medans... jag och kompani ( ) är de som vill ha en förändring till det bättre. Som vi anser det. Vi söker oss tillbaka till en tid då man värderade andra saker, men med blickarna framåt.

Helt enkelt, framåtskridande med respekt för det som var. Det är så alla lyckliga samhällen byggs. Människan är ganska långsam, att rycka den ur sina rötter (som kommunismen och liberalismen vill) skapar farliga konsekvenser, jfr. Nazityskland, Sovjetunionen och Despotväldet efter Franska Revolutionen.

Kontinuitet är nyckeln till framgång.

va?

Poängen är väl just att den klassiska konservatismen är utpräglat anti-utopistisk, och här ger väl historien den rätt (får man tråkigt nog erkänna). Det är sökandet efter Utopia, både från höger och vänster, som resulterat i miljontals människooffer i världskrigen t ex.

Uppdelningen höger-vänster beskriver du som "intressantare". Men icke desto mindre är den långt ifrån oproblematisk. Vad menar vi med "höger" t ex? Använder vi en höger-vänsterskala som anger förhållandet individ-samhälle blir ju fascismen att betrakta såsom "centerextremism", något som redan Tingsten noterade. Vart jag vill komma...? I don´t know... det här med ideologier är svårt. Instämmer i det Ernst B har anfört här ovan. Konservatism och liberalism har en del beröringspunkter, i synnerhet i synen på näringlivet. Samtidigt är många av den klassiska konservatismens utsagor och allmänna attityder (t ex Burkes berömda försvar av fördomen som stöd åt intellektet) i diametral opposition till en mer rationalistisk, liberal, världsbild.

konservatismen, om man nu bör tala om den som en ideologi, tillkom ju i franska revolutionens efterdyningar. Den är, och var från början, en slags "motideologi".

Att konservatismen enbart vill bevara det gamla samhället är inget annat än en missuppfattning, utmärkande är istället att de vill bygga sitt idealsamhälle på historiska traditioner och någon slags ideala nationalstater.

Klassisk konservatism brukar inte heller ha mycket till övers för varken liberala politiska eller ekonomiska tankar. Hegel till exempel hade väl inte så mycket positovt att säga om demokrati eller laissez faire-tanken.

Modernare konservatism a la brittisk Tory är mer lagd åt det liberala hållet. Deras främsta mål är att minska statens makt och bekämpa socialism, detta ligger troligtvis mer i linje med hur den moderna konservatismen fungerar.

Ytterligare en variant är nykonservatismen som kommit i vågor under några omgångar under efterkrigstiden. Denna nykonservatism knyter mer an till den traditionella konservatismen med Hegel och framför allt Burke som inspirationskällor, här finns nästan inga liberala inslag.

Gemensamt inom de olika konservativa riktningarna är att man enbart godkänner individers politiska- (rösträtt) och juridiska- (likhet inför lagen) jämlikhet. Människor är olika och ingen nivellering ska ske mellan olika grupper i samhället. Troligtvis skulle de flesta konservativa avvisa en revolution, även om det var ett sätt att avsätta en hemsk diktator, den antirevolutionära traditionen är mycket stark. Stor tilltro sätts istället tíll författningsdomstolar och monarkens roll som nationell symbol som ska ena folket.

Konservatism är, som någon tidigare nämnde, antiutopisk men "folkkapitalism" är nog det närmaste man kan komma om man vill etikettera framtidsförhoppningarna hos moderna konservativa. Men även tankar om återgång till ett brukarsamhälle som inte präglas av kommersialism odlas inom vissa konservativa läger.

Sammanfattningsvis vill jag citera den österrikiska konservativa Gerd-Klaus Kaltenbrunner "pessimism är den konservativa grundinställningen". Säger en hel del tycker jag.

EDIT: jag är medveten om att jag helt missade jämförelsen som tråden handlade om, sorry. Kanske bygger ut denna post senare.

Liberalismen och konservativismen är värdemässigt olika. I grund och botten kan den etremaste vänstern och konservativismen på vissa punkter ha mest gemensamt: mot internationalismen, för nationalismen, tillbakagången till en äldre typ av kapitalism medan de i andra fall är motsatser. Modern "konservativism" är väl KD det närmaste man kan komma i Sverige. Moderaterna har ju kallats konservativa men idag vete fan.
Värdemässigt finns ju också ett socialt patos knutet till liberalismen, som ju tillsammans med vänstern i 1800-talets slut och 1900-talets början stod för de radikala och reformerande krafterna i samhället och vars gemensamma motståndare var de konservativa som stod för ett äldre patron-ideal.

Men förringa inte att det funnits massor av liberala skolor och teoretiker helt renons på vad du kallar "socialt patos", samtidigt som konservativa ibland framfört socialpolitiskt aktivistiska idéer. Håller med dig om att Kd är det mest konservativa av dagens (riksdags-)partier.