4-ho-met > började bra men slutade i en mardröm

Vad jag var med om senast när jag tog 4-ho-met var oerhört sjukt och jag fattar fortfarande inte vad som egentligen hände, enda tänkbara var att jag hamna i nån slags psykos för detta var ingen vanlig snetripp.

Det började med att jag och 2 kompisar, vi kan kolla de P och K skulle ta 4-ho-met och lustgas hos mej. Vi bombade först alla 50 mg och efter ca 30-40 min började jag och K känna av fast P sa att han inte kände nånting, antagligen eftersom han ätit nyligen så han ville dra en liten lina för att kicka igång det vilket jag och K med gjorde.
Nu dröjde det inte länge förän vi alla var ganska borta, vi satt och drog in lustgas, jag började oroa mej lite att vi tagit för mycket eftersom jag inte visste hur mycket det var i linan vi drog men detta gick snabbt över.
Minns att jag fick otroligt sköna hallisar efter jag dratt in en patron lustgas.
Det var typ björnar eller nåra slags djur som fläkta mej med palmblad och man kunde se en strand i bakgrunden där solstrålar sken genom bladen. Kände mej helt lugn efter detta.

Ett tag senare skulle jag försöka föklara en sak om dxm för K och han verkade inte förstå vad jag sa så jag fick upprepa det gång på gång, tillslut gav jag upp och satte mej vid datorn. Både mina vänner verkade bli extremt bänga vid detta tillfälle och även jag blev mer och mer borta, de verkade må väldigt dåligt plötsligt och jag antog att det var för mycket så jag försökte fundera ut vad jag skulle göra, om det var för varmt eller för kallt, om jag skulle byta musik, sänka eller höja osv. Tillslut blev allt mer och mer konstigt och jag visste inte vad jag skulle göra, någon hade sagt nåt om att gå ut.
Väntade de på mej? vad skulle jag göra? Jag försökte tänka logiskt men det gick bara inte, allt blev bara mer och mer konstigt och jag började få skumma tankar. Tillslut började jag känna mej hotad och fick för mej av nån outdrunglig anledning att jag var tvungen att fly från lägenheten innan de skulle springa ifatt och slå ijäl mej.
Här antagligen började jag få psykotiska tankar, jag fattade inte vad som hände men visste att jag var tvungen att fly direkt!

Jag kasta mej ut genom dörrn och sprang allt jag kunde utan skor och jacka, bara sprang och sprang allt jag kunde. Helt plötsligt kände jag hur allt var kört. Nu började jag får för mej att jag var sveriges mest efterlysta och hatade brottsling, visste inte just då varför utan vad jag tänkte var bara att jag måste fly innan polisen tar mej samt farliga kriminella gäng som ville slå mej sönder och samman och tortera mej.

Jag visste inte vad jag skulle ta mej till, ett tag fundera jag på att springa hela vägen hem till morsan i bara strumpor och be om hjälp men insåg att det var lönlöst eftersom hon redan skulle vara kidnappad.
Vid detta laget hade jag tappat verklighetsuppfattningen totalt, kände mej inte ens trippad längre utan allt jag tänkte kändes helt verkligt.

Jag hade gjort massa fruktansvärda brott och var efterlyst i hela landet och nu när jag lämnat min lägenhet började folk på gatorna känna igen mej, Jag försökte springa åt alla håll men såg bara polisbilar bromsa in överallt samt andra skumma bilar där det antagligen satt skitfarliga killar som skulle fånga mej och tortera mej så länge det bara gick. Hur jag än gjorde skulle jag gå en hemsk död tillmötes. Folk på gatan började kolla och peka på mej och alla kände igen mej och hatade mej, Det var bara en tidsfråga nu innan allt var slut. Jag var helt säker på att jag skulle dö. Jag bara väntade på att folk skulle börja springa efter mej och vilja slå ijäl mej.
Jag fick upp en tanke att jag måste ta livet av mej fort! innan någon får tag på mej och torterar mej och håller mej vid liv med maskiner bara för att jag ska uthärda värsta möjliga smärta...jag fick panik och försökte fundera ut hur jag skulle ta livet av mej snabbast eftersom det bara rörde sej om sekunder innan någon fick tag i mej. Jag funderade på om man kunde bryta nacken av sej själv men kom på att det aldrig skulle funka, då tänkte jag att jag hoppar från närmaste bro rakt ner i gatan med huvet före så jag skulle krossa skallen och dö direkt.
Jag satte mej med halva kroppen på kanten av bron och beredde mej på att hoppa eftersom allt redan var kört, antingen skulle jag dö nu smärtfritt eller bli torterad på de mest hemskaste sätt, jag ryste vid tanken på vad de kriminella gängen skulle göra med mej så fort de fick tag i mej. Nu verkade folk från alla håll peka på mej och jag hörde röster som ; där är han! ta honom, slå ner han!

Jag ångrade mej innan jag hann hoppa och ville än en gång försöka springa, jag sprang och sprang och polisbilarna och farliga maffiakillar och turkgäng i svarta skåpbilar hade nästan omringat mej, jag sprang och sprang och hoppa över ett staket, jag kasta mej över det och tyvärr var det en kulle på ca 3 meter bakom staketet, jag föll rakt ner och landa på ryggen...fick ont som fan och kunde inte längre springa så jag hade gett upp, ok det var såhär jag skulle dö...det hade jag inte anat.
Blev nerbrottad av vad som kändes som ett dussintal poliser, jag har för mej att de rikta pistol mot mej och jag tänkte aha de kommer skjuta mej i huvet, jag hade vid detta laget gett upp helt och tänkte bara det skulle gå snabbt och jag skulle slippa lida men såklart inte, jag kände hur de stack in en spruta i armen och tänkte att det kanske var nåt slags gift de skulle döda mej med.
Dödsinjektion eller något men sen insåg jag att jag inte skulle komma undan så lätt. Jag slängdes in i en cell som liknande en vanlig fyllecell. Sen bara låg jag där på att vänta hur hela sveriges befolkning skulle samlas och tortera och slå mej tills jag knappt var vid liv längre.
Jag började känna och se hur kroppen började lösas upp inifrån, detta var det hemskaste jag vart med om tror jag och det kändes 100% verkligt. Jag såg hur mina händer och fötter förtvinade sönder, kände hur alla organ i kroppen säckade ihop, det började rinna blod överallt, fingrar och tår skrumpande ihop till svarta stumpar, då insåg jag att jag redan hade blivit dödad men jag visste inte hur.
Detta var slutet, nu var jag död och det värsta var att jag vart det länge.
Det vanliga livet som jag kände till hade allt vart en illusion, jag var inte längre levande, kroppen började ruttna bort bir för bit, jag kände hur giftet dödade varenda cell i kroppen som en aggresiv cancer som sprider sej.
Jag slog och banka och skrek i cellen, nu var det slut, jag var död och det fanns inget att göra åt det...tillslut accepterade jag det och tänkte att jaha det e såhär det känns att vara död då vet man det... ligga med en ruttande kropp instängd i en cell för all evighet, hatad av alla.

.....

Det sjuka var att jag verkligen kunde SE hur kroppen föll sönder bit för bit, detta var inga vanliga hallisar utan kändes helt och hållet verkligt. Hur det kunde kännas såhär övergick mitt förstånd eftersom jag redan var död hur kunde jag ens känna nåt alls men antog att det var så det var att va död.
Leva en evighet i ständiga plågor. Tillslut gav jag upp och accepterade att jag nu var död och det fanns absolut ingenting att göra åt det.
Jag la mej på madrassen helt utmattad och helt förstörd.

Helt plötsligt öppnades dörren av polisen och de fråga om jag kunde stå upp, jag undrade vad det var frågan om eftersom jag redan var död nu , skulle jag ändå torteras då? För jag kunde ju fortfarande känna smärtan i hela kroppen.
Jag sa att de skulle låta mej va för jag var ändå redan död.
De sa bara nej du är inte död kom nu, jag gav upp och följde med...jag kunde ju inte styra över vad som hände.
Jag frågade vart jag skulle och de sa att jag skulle till lasarettet för att undersöka min tå som jag tydligen slått i.
Jag blev mycket fundersam och undrade vad det skulle hjälpa eftersom jag redan var död och hela kroppen var på väg att ruttna bort långsamt och plågsamt men de sa bara att jag skulle komma med.
Sa gång på gång att jag var död men polisen sa att jag inte alls var det eftersom jag satt där i bilen.

Fick svara på en del frågor om vad som hänt och eftersom jag var död tänkte jag att jag kunde ju lika gärna säga sanningen vilket jag gjorde.
Berättade att jag och 2 kompisar vart hos mej och tagit 4-ho-met osv men nu var jag ännu mer förvirrad...skulle jag inte få nåt straff? eller hade jag redan blivit skjuten eller dött av sprutan de gav mej, kanske ijälslagen nånstans för längesen och bara levt i en dröm tills nu.
Men varför just idag och varför just nu? Vad var det som hade hänt egentligen och hur hade jag dött? jag fattade ingenting.

När jag kom fram till sjukhuset såg allt precis ut som vanligt och allt var fortfarande så verkligt, jag tänkte hur kan det vara såhär att vara död? jag trodde jag skulle spendera evigheten inne i cellen men nu plötsligt skulle jag inte bli straffad längre? jag var mycket förvirrad.

Nu kom sköterskor och gjorde olika blodprov på mej och sen hörde jag hur en av mina kompisar låg på en bår jämte mej. Jag fattade ingenting....var jag inte död ändå eller vad hände? Kroppen verkade inte längre ruttna sönder och mina fingrar var hela igen. Fattade fortfarande ingenting men började antagligen komma tebax mer och mer till verkligheten. Jag tänkte tebax på vad som hänt och fattade ingenting. Var ingen ute efter mej ändå? Jag var inte efterlyst? Och uppenbarligen inte död...men allt hade ju vart så verkligt.

Började nu inse att jag troligen var vid liv ändå men kunde fortfarande inte förstå vad fan som hänt? Tydligen så blev jag ju tagen av polisen och jag antar att jag sprungit omkring och skrikit efter hjälp i bara t-shirt och trasiga strumpor ute i slutet av oktober och antagligen skrämt ijäl folk, det var ingen som ville döda mej de tyckte väl bara jag betedde mej oerhört konstigt vilket jag såklart gjorde. Givetvis var det ingen som ville döda mej men jag fattade inte det då för jag hade ju sett hundratals polisbilar samt massa andra farliga gangsters vilka alla ville ha tag i mej först, om jag inte blev fångad av privatpersoner på gatan.
Detta var så oerhört sjukt så jag förstår fortfarande inte vad som hände egentligen, det var absolut ingen vanlig snetripp för har aldrig upplevt nåt liknande innan.
Allt jag såg , kände och hörde kändes 100% verkligt då jag upplevde det och det gick inte att skilja på det från verkligheten. Nu i efterhand e jag bara jävligt glad att jag inte hoppa från bron vilket jag var väldigt nära att göra. Det kändes åxå fruktansvärt bra att inte vara död längre.

När jag släpptes från akuten hade jag fortfarande inte nåra skor och jacka utan fick gå i såna där blå plastsaker runt fötterna vilket kändes i princip som att gå barfota. Jag fick som tur var låna ett busskort så jag slapp gå hela vägen hem. Det som hade hänt innan kändes nu avlägset men var fortfarande klart i minnet. Jag undrar vad som egentligen hände...antar att jag måste fått nån slags psykos för jag har aldrig upplevt nåt liknande innan.

Förutom att jag har ont i hela kroppen, skrubbsår och blåmärken överallt samt att polisen var inne i lägenheten (dock tog de inte med sej nåt förutom tomma lustgaspatroner) så mår jag hyffsat bra, är glad att va tebax i verkligheten.
Vad som egentligen hände kommer jag nog aldrig få reda på men det spelar inte så stor roll nu. Är bara glad att det är över.

Hur gick det för dina kamrater?

mvh

Jo det gick väl bra, den ena gick hem men hade sen ringt sjukhuset eftersom han kände pulsen gå upp, den andra stanna kvar en stund när polisen va där osv och kom sedan till sjukhuset med.

Fattar fortfarande inte va som hände

Bra skriven rapport Bullsquid!

Vet inte vad jag mer ska skriva faktiskt, det du varit med om måste ruskat om din hjärna något enormt!
Hur ser minnena ut från trippen ? Har du allt klart för dig och vet vad du gjorde eller är det mycket som är svart?

När hände detta, hur mår du nu?

4-Ho-Met är tuungt... inget att leka med i högre doser, allt blir helt skevt om man har otur.

Mycket är svart, jag vet tex inte vart jag sprang eller hur länge och varför polisen tog mej och vad som egentligen hände, hallucinationera i cellen och känslan av att vara död går fortfarande inte att förklara, samt att det kändes som hela världen var ute efter mej.
Fattar inte hur det kunde bli så, brukar inte ens bli lite smånojig när jag trippar

Man skulle kunna tro att din rapport avskräcker mig att testa 4-ho-met, men icke.. Men jag får nog aldrig tummen ur och beställer, skit samma.

Ingen rolig upplevelse du hade, hur är din vana med psykedelika annars?

Har hållt på med psykedelia (och andra droger såklart) i 7 år nu, har testat i stort sett allt som finns eller har funnits förutom saker som meskalin osv
Nästan aldrig sneat o så men detta var som sagt ingen direkt snetripp utan mer nåt psykosliknande tillstånd. Har aldrig upplevt nåt liknande innan på någon drog

Jag var med på detta lilla upptåg, jag är "k". Det var minst sagt en del 4-ho-met vi drog i oss. Det verkar dock som om jag var den enda som klara mig utan att bli helt galen, eller vad man ska säga.

Men när polisen kom och tog mig i Bullsquids lägenhet, för att senare köra mig till sjukhuset, så tog dom beslag på all lustgas och frågade om vi hade SNORTAT eller BOMBAT lustgasen, det tyckte jag var för jävla roligt.

Fan va dumma poliser kan vara.

Hursomhelst tyckte jag det var synd att det blev som det blev, för det var en riktigt bra tripp i början!

Jag undrar bara fick du något svar från polisen om testerna eller ngt?

Herregud, om du satt på en bro några sekunder från att hoppa så kanske du ska ta en liten break från hallucinogener. Hade jag varit med om något liknande hade jag aldrig litat på mig själv i drogers sällskap igen.

Snorta eller bomba gas, poliser asså...