2009-10-25, 15:36
#1
Substans: Toppisar
Dos: Ca 35 st (dock väldigt små, få var "färdigutvecklade")
Kön: Man
Längd: ~184 cm
Vikt: ~65 kg
Tidigare erfarenheter: Inte ett piss. Eller jo, poppers.
Så, inatt trippade jag och min vän "M" för första gången. Känns som att det kommer bli svårt att förklara, men jag ska göra mitt bästa
Vid 01.25 intog vi ca tjugo svampar var, och vid 01.35 intog vi de resterande 15. Vi cyklade efter intagandet av svampen hem och bestämde oss för att gå en promenad i området där vi bor (typiskt villaområde en bit utanför centrum i en ganska liten stad). Hursomhelst, när klockan var sisådär 02.00 började jag lägga märke till att färger blev starkare och att allting såg klarare ut. Man la märke till hur konstigt allt såg ut, och små detaljer. Typ träd och hus och grejer, det kändes inte riktigt verkligt. "M" och jag kom dock fram till att det antagligen bara var placebo. Det fortsatte dock att bli ännu mer klart. Allting såg i princip ut som innan, men kontrasten blev starkare eller något. Jag ställde mig och glodde på "M" ett tag och började asgarva. han såg nämligen ut som att han var inklippt, som i en riktigt värdelös film :P
Vi fortsatte vår vandring och kom in i ett kvarter där jag verkligen trivdes. Husen såg så trevliga ut, allting kändes lite som en sagovärld, med glada färger och så. Jag tänkte lite på Munchkinland i Trollkarlen från Oz och typ, Alice i underlandet Jag kände mig nästan som ett litet barn igen, jag skrattade jättemycket åt allt, hela tiden. Eller mer, fnissade. Det var inte alls så jag brukade skratta, menade "M". För honom hade effekten knappt slagit in än. Jag var iallafall ganska euforisk, skrattade åt allt och tyckte att allt såg så lustigt och färgglatt ut. Man lade märke till hur fula former allt hade. Jag la mig ner på en gräsmatta och det var utan tvekan det skönaste jag har legat på, man bara sjönk ner i den. Där låg jag och bara skrattade, jag kunde inte sluta med det. Allt kändes så konstigt och kul Det kändes lite som att man skulle sväva iväg eller något, och man hade någon konstig pirrande känsla i kroppen (svårt att förklara). Vi kollade varandras pupiller under en gatulykta och de var nu onaturligt stora.
Nu var klockan kanske 02.30 och vi bestämde oss för att gå vidare. Vi gick på en väldigt mörk gata och samtidigt vände sig jag och "M" mot varandra och typ skrek till och vi blev verkligen livrädda, dock bara i några sekunder (detta var den enda "skräckupplevelsen" under trippen). Vi gick sedan vidare och ställde oss på en gata. Vi stod och skrattade brutalt mycket åt varandra för att vi såg så overkliga ut, så inklippta. "M" passade verkligen inte in i bilden. "M" hade nu börjat få igång sin tripp, hade verkade dock ha en mycket mer emotionell tripp än mig. Han började nästan gråta för massa småsaker hela tiden, medan jag mer skrattade/fnissade åt allting. Jag började sluddra och prata väldigt osammanhängande, samtidigt som man skrattade hela tiden. Jag kom aldrig fram till det jag ville säga när jag sa något heller.
Vi gick vidare längs och ställde oss och glodde rakt in i en gatulykta. Den skiftade i vackra färger och olika mönster bildades i den, det såg ut som himlen, som jag föreställt mig den. Det var otroligt vackert. Likaså duggregnet som föll ner, det går inte att beskriva. Jag började se underliga mönster i gräset och på asfalten. Det såg ut som att två mönster krigade mot varandra på asfalten, fast det var ändå vackert. Jag kollade på en skorsten och under desto längre tid jag fäste blicken på den desto större blev den. Jag kollade på "M"s ansikte och det blev något konstigt skuggspel i det, ett tag såg han ut som two-face i batman, sedan såg han ut som en liten tomte eller något
Senare skiftade hela han i gult och lila och för några sekunder blev han jätteliten, något som jag uppfattade som kanske.. 20 cm lång x)
Det häftigaste kom dock efter det här. Jag kunde genom typ tankekraft framställa röda pixel-figurer som jag kunde styra. Vissa pixelfigurer bildade dock mönster och pilar som verkade visa en väg, dessa kunde jag inte styra. Det kändes som att dessa mönster ville förmedla något till mig, men jag visste inte vad. Jag kunde sedan även, genom att fokusera på föremål, få fram någon form av litet "svart hål" som jag kunde styra hur jag ville (extremt svårt att förklara, men det var det häftigaste jag har varit med om i hela mitt liv). Allt annat kändes så meningslöst just då, typ allt i det "vanliga livet". Det kändes väldigt avlägset.
"M" höll på med andra saker, kommunicerade med växter och grejer. Han kunde se hur de mådde, hur deras ägare behandlade dem och ifall de kände sig hemma där de var, sa han. Han vägrade gå på gräset för att "det inte ville det", och han behövde fråga asfalten om lov ifall han fick gå på den. Några sådana saker upplevde dock inte jag riktigt. Vi hittade dock ett litet löv, och jag kände verkligen att det lövet inte mådde bra och inte trivdes där det låg, så vi flyttade på det till en plats där vi kände att den trivdes.
Efter detta, ca kl 04.10, gick vi hem till mig och åt riskakor och kollade på tv, i förhoppning om att vi skulle uppleva något annorlunda då med, men då försvann alla effekter väldigt snabbt, kändes det som. Trippen varade alltså bara i drygt två timmar. "M" stack hem och jag gick och la mig, somnade ganska snabbt, sen var det inte mer med det.
Trippen var verkligen inte som jag hade förväntat mig, trodde att man skulle se mer konkreta hallucinationer. Typ monster & enhörningar eller något, eller att man skulle hoppa runt på rosa moln. Det var även tråkigt att trippen var så kortvarig, trodde den skulle hålla i sig mycket längre. Men jag tyckte att det var väldigt trevligt och tänker nog göra det igen
Jag har ju inget att jämföra med, men jag ger denna trippen 3.5/5
Dos: Ca 35 st (dock väldigt små, få var "färdigutvecklade")
Kön: Man
Längd: ~184 cm
Vikt: ~65 kg
Tidigare erfarenheter: Inte ett piss. Eller jo, poppers.
Så, inatt trippade jag och min vän "M" för första gången. Känns som att det kommer bli svårt att förklara, men jag ska göra mitt bästa
Vid 01.25 intog vi ca tjugo svampar var, och vid 01.35 intog vi de resterande 15. Vi cyklade efter intagandet av svampen hem och bestämde oss för att gå en promenad i området där vi bor (typiskt villaområde en bit utanför centrum i en ganska liten stad). Hursomhelst, när klockan var sisådär 02.00 började jag lägga märke till att färger blev starkare och att allting såg klarare ut. Man la märke till hur konstigt allt såg ut, och små detaljer. Typ träd och hus och grejer, det kändes inte riktigt verkligt. "M" och jag kom dock fram till att det antagligen bara var placebo. Det fortsatte dock att bli ännu mer klart. Allting såg i princip ut som innan, men kontrasten blev starkare eller något. Jag ställde mig och glodde på "M" ett tag och började asgarva. han såg nämligen ut som att han var inklippt, som i en riktigt värdelös film :P
Vi fortsatte vår vandring och kom in i ett kvarter där jag verkligen trivdes. Husen såg så trevliga ut, allting kändes lite som en sagovärld, med glada färger och så. Jag tänkte lite på Munchkinland i Trollkarlen från Oz och typ, Alice i underlandet
Jag kände mig nästan som ett litet barn igen, jag skrattade jättemycket åt allt, hela tiden. Eller mer, fnissade. Det var inte alls så jag brukade skratta, menade "M". För honom hade effekten knappt slagit in än. Jag var iallafall ganska euforisk, skrattade åt allt och tyckte att allt såg så lustigt och färgglatt ut. Man lade märke till hur fula former allt hade. Jag la mig ner på en gräsmatta och det var utan tvekan det skönaste jag har legat på, man bara sjönk ner i den. Där låg jag och bara skrattade, jag kunde inte sluta med det. Allt kändes så konstigt och kul Det kändes lite som att man skulle sväva iväg eller något, och man hade någon konstig pirrande känsla i kroppen (svårt att förklara). Vi kollade varandras pupiller under en gatulykta och de var nu onaturligt stora.Nu var klockan kanske 02.30 och vi bestämde oss för att gå vidare. Vi gick på en väldigt mörk gata och samtidigt vände sig jag och "M" mot varandra och typ skrek till och vi blev verkligen livrädda, dock bara i några sekunder (detta var den enda "skräckupplevelsen" under trippen). Vi gick sedan vidare och ställde oss på en gata. Vi stod och skrattade brutalt mycket åt varandra för att vi såg så overkliga ut, så inklippta. "M" passade verkligen inte in i bilden. "M" hade nu börjat få igång sin tripp, hade verkade dock ha en mycket mer emotionell tripp än mig. Han började nästan gråta för massa småsaker hela tiden, medan jag mer skrattade/fnissade åt allting. Jag började sluddra och prata väldigt osammanhängande, samtidigt som man skrattade hela tiden. Jag kom aldrig fram till det jag ville säga när jag sa något heller.
Vi gick vidare längs och ställde oss och glodde rakt in i en gatulykta. Den skiftade i vackra färger och olika mönster bildades i den, det såg ut som himlen, som jag föreställt mig den. Det var otroligt vackert. Likaså duggregnet som föll ner, det går inte att beskriva. Jag började se underliga mönster i gräset och på asfalten. Det såg ut som att två mönster krigade mot varandra på asfalten, fast det var ändå vackert. Jag kollade på en skorsten och under desto längre tid jag fäste blicken på den desto större blev den. Jag kollade på "M"s ansikte och det blev något konstigt skuggspel i det, ett tag såg han ut som two-face i batman, sedan såg han ut som en liten tomte eller något
Senare skiftade hela han i gult och lila och för några sekunder blev han jätteliten, något som jag uppfattade som kanske.. 20 cm lång x)Det häftigaste kom dock efter det här. Jag kunde genom typ tankekraft framställa röda pixel-figurer som jag kunde styra. Vissa pixelfigurer bildade dock mönster och pilar som verkade visa en väg, dessa kunde jag inte styra. Det kändes som att dessa mönster ville förmedla något till mig, men jag visste inte vad. Jag kunde sedan även, genom att fokusera på föremål, få fram någon form av litet "svart hål" som jag kunde styra hur jag ville (extremt svårt att förklara, men det var det häftigaste jag har varit med om i hela mitt liv). Allt annat kändes så meningslöst just då, typ allt i det "vanliga livet". Det kändes väldigt avlägset.
"M" höll på med andra saker, kommunicerade med växter och grejer. Han kunde se hur de mådde, hur deras ägare behandlade dem och ifall de kände sig hemma där de var, sa han. Han vägrade gå på gräset för att "det inte ville det", och han behövde fråga asfalten om lov ifall han fick gå på den. Några sådana saker upplevde dock inte jag riktigt. Vi hittade dock ett litet löv, och jag kände verkligen att det lövet inte mådde bra och inte trivdes där det låg, så vi flyttade på det till en plats där vi kände att den trivdes.
Efter detta, ca kl 04.10, gick vi hem till mig och åt riskakor och kollade på tv, i förhoppning om att vi skulle uppleva något annorlunda då med, men då försvann alla effekter väldigt snabbt, kändes det som. Trippen varade alltså bara i drygt två timmar. "M" stack hem och jag gick och la mig, somnade ganska snabbt, sen var det inte mer med det.
Trippen var verkligen inte som jag hade förväntat mig, trodde att man skulle se mer konkreta hallucinationer. Typ monster & enhörningar eller något, eller att man skulle hoppa runt på rosa moln. Det var även tråkigt att trippen var så kortvarig, trodde den skulle hålla i sig mycket längre. Men jag tyckte att det var väldigt trevligt och tänker nog göra det igen
Jag har ju inget att jämföra med, men jag ger denna trippen 3.5/5
__________________
Senast redigerad av Confusement 2009-10-25 kl. 16:26.
Senast redigerad av Confusement 2009-10-25 kl. 16:26.
