Mönster, fäger och blod (200mg 4-ho-met)

Du måste ju ta ett kort på dina ärrade ärmar och lägga upp det på imageshack till allas vår beskådan! Seriöst, jag vill se resultatet. Om du blödde så mycket så förstår jag inte varför du inte fick åka till sjukan i stället för till en fyllecell.

Det undrar jag med. Nån bild vill jag inte lägga upp för det första ser det inte så farligt ut längre o för det andra så hånnar ändå bara dom flesta mej

ungefär 200mg 4-ho-met
Jag ska börja med att säga att detta inte är en dos som man ska ta!
Jag kommer hem efter en lång dag av supade. Hade hunnit klämma i mej ungefär 15öl åbro 7,3. när jag kommer hem kommer jag på att jag ska trippa. Jag plockar fram 4-ho-metet som är kvar skulle tipa på att det va ungefär 200mg kvar jag lägger upp en fett lina. Drar hela i ett svep. Jag lägger mej på sängen o känner på en gång hur det börja slå. Jag känner att jag inte riktigt vet vem jag är o vad jag gör. Mitt ego börja lösas upp. Jag plockar fram ett rakbland o skär mej i armen. Det är något som jag inte har gjort på 5 år. Jag kär lite lät i armen. Det rinner blod. Jag smsade mitt ex o säger till henne att det är blod överrallt o att jag är fuckt up. Hon förstår allvaret i det hela vilket jag är jävligt glad över. Hon säger till mej att hålla kontakten med henne o att hon kommer bort. Jag fortsätter att skära och skära o skära. Jag ser blod överrallt. Jag blir rädd jag vet inte vad jag blir rädd för. Got damn! Nu är jag väck. Jag börjar leta efter mer droger. Jag hittar lite mer pulver. Börjar tömma botten det sita i alla ölflaskor som står runt om i lägenheten. Nu vill jag bara dö. Det känns som att jag är död. Jag skänner inte när jag skär mej även fast jag ser blod. Jag ser blod överrallt.
Mitt ex kommer hit och hon har med sig min kompis som vi kan kalla för Lena. Jag vet inte exakt vad som händer nu men dom ser till att jag inte har nåt att skära mej med. Jag försöker skära mej så fort dom kollar bort. Polis och ambulans kommer hit och då lugnar jag ner mej. Dom säger till mej att jag måste följa med till fyllecellen o nyktra till. Det vill jag ju förstår inte men dom tar endå med mej. Jag får ta av mej så att jag bara har t-shit o kallsonger. Jag lägger mej på golvet. Fast att jag har en madrass där inne. Jag liger o försöker se färger på vägarna. Lyckas framkalla hallisar. Jag kollar på min arm. Ser massa färger o blod. Det kommer in en polis o fråga mej varför jag ligger på golvet. Jag kollar på honom. Fattar inte vad han vill o va fan han stör mej i mitt trippade för. Hans ansikte förvrängs o o jag blir liv rädd kollar på honom o vill att han ska gå. Vilket han oxå gör när han fattade jag inte fattade nåt. Jag ligger kvar på golvet. Efter ytligare en stund kommer dom in igen o säger att jag ska lämna urinprov. Jag känner mej inte kissnödig men följer snällt med o kissar i en mugg. Jag va mkt mer kissnödig än jag trodde. Kissar för fullt. När jag är färdig så får jag gå tillbaks till cellen. Jag lägger mej på golvet. Varför jag lägger mej på golvet vet jag inte men det känns inte som att jag är värd nåt mjukt att ligga på inte heller som att ligga på. Att sova känns som en omöjlighet vilket det oxå är. Jag måste jobba på det men när jag anstränger mej så ser jag mönster o färger överrallt. Jag börjar undura om jag någonsin kommer bli normal. Jag känner att jag inte känner nåt. Ja har inga egna känslor lr tankar. Det ända som finns är alla möster o färger. Jag är inte rädd men rätt omskakad. Jag är fortfarande trippad helt väck när dom äntligen säger till mej att jag ska komma ut. Dom förhör mej lite snabbt. Va ändå rätt sjysta poliser. Jag börjar gå hem o lyckas efter ett tag somna i min säng... Jag ska tilläga att när mitt ex kom hit hade jag blivit jätte sur. och kasstat saker o grejjer. Mins inte allt men ska snart få lite mer berättat för mej. För jag ska träffa mitt ex o även Lena lr vad jag sa att vi skulle kalla henne. Men ingen större skadda skedd. Jag mår idag helt okej. Och måste säga att jag skulle göra om det när som helst... Den känslan av att inte existera va nåt av det sjukaste jag varit med om. Jag mådde ju knappast bra. Men jag va i ett tillstånd som inte går att besrkiva med ord. Om ni vill veta nåt annat så fråga gärna.
Vet inte om inte om det är bra skrivet men det får ni bedömma

Det är den där lena vi kan kalla för gärningsmannen i detta senariot.. Jämt när man minnst anar det så kommer den där Lena eller Josefine.. Med sina rena vita kläder.. Dom är vad vi kallar orenhet i våran klan, dom har sett oss i många drömmar, att dom är överårdnade, men vi ser bortom deras styre dom av här på avdelningen, det är vi som bestämer här..

Oj vad vi tycker synd om dig!
Oj, oj, oj. Tänk om du hade döööttt!
Va´ledsna vi skulle ha blivit!
Vilken sorg, en sån´fin pojke som du!
(Känner du dig älskad nu?)
Gå nu och lägg dig och vila upp dig riktigt mycket så du blir stark och rask och fin! Puss Puss!