Citat:
Ursprungligen postat av Zizi
Du får gärna läsa vidare i länken jag skickade där, "The Aramaization of Assyria".
Araméerna tryckte bort assyrierna? Det var babylonierna och mederna (och självklart problem i riket) som fick det assyriska riket att falla.
Nej, Aram-Damaskus var ett rike, där Damaskus var huvudstad. Ja, det fanns ett antal mindre arameiska riken under olika perioder också (Aram-Maacha, Aram-Beth Rehob, Aram-Geschur...).
Det största beviset till att dagens assyrier/"syrianer" är ättlingar till de gamla assyrierna är ju faktiskt vad de kallar sig själva. "Suryoyo/Sur(y)aya", vilket, precis som många andra ord i språket, tappat ett "a" i början av ordet. Pro-araméer inom folket menar att araméerna skulle ha börjat kalla sig själva syrier, vilket är absurt.
Tryckte bort då menade jag att arameerna höll dom undan samtidigt som arameerna krigade mot israeliterna och juda. Det skedde även 3stora slag mellan assyrierna och aramerna då aramerna stoppade assyrierna framryckningar och lyckades.
Det fanns flera arameiska stater men Aram-Damaskus förblev Aram-Naharaim central-huvudstad. Arameerna hade ett statsystem, dom hade flera stater och konungar som sammarbetade och aram-damaskus var dessa staters huvudstad. Jag pratar om aramernas storhets/expansions tid då hade aramerna flera stater som kontrollerade och dominerade Syrien, Libanon, Israel, Jordanien och hela södra Turkiet samt Irak och västra Iran.
Jag klistar in en artikel från tidskriften Aram nr 13-14 (år 1997), som ger syrianernas syn på varför dem kallar sig just syrianer:
De första som benämnde araméerna syrier (syrianer) var troligen grekerna på 400 talet f. Kr. Den kände grekiske geografen och historikern Strabon (död ca 23 e. Kr.) säger i sitt verk Geografi (bok 1, kap. 2, nr 34): "De som kallar sig araméer, dem kallar vi för syrier". Även i Septuagintan, den första översättningen av Gamla testamentet till grekiska, utförd på 200-talet f. Kr, var namnet ’Aram’ översatt till ’Syrien’, ’araméer’ till ’syrier’ och ’arameiska språk’ till ’syriska språk’. Septuagintan bidrog till att sprida namnet surjåje på dem som kallade sig araméer.
Araméerna själva fortsatte dock att kalla sig araméer. Men så småningom började också de bruka den grekiska benämningen syrier (syrianer) som synonym till benämningen aramé, och syriska som synonymt till arameiska.
Under de första århundradena e. Kr. övergick de flesta araméer till kristendomen. Under den perioden kallade de sig betydligt oftare syrier (surjaje/surjåje) än araméer (aramaje/åråmåje). Under senare århundradena undanträngde benämningen surjaje/surjåje (syrianer) den äldre benämningen araméer, men syrianska författare har under olika tider använt de två benämningarna som synonymer för samma folk och samma språk. Alla medeltida syrianska historiker som forskade kring syrianernas historia nämner att syrianerna tidigare kallades araméer, och deras språk arameiska.