Depression, bör leda till?

Jag har länge lidit av en varierande depression, styrkan på själva depressionen har varit som sagt, varierande. Ibland relativt lättsinnig, men under vissa perioder väldigt djup. Jag har en ständig paranoid psykos och emellanåt kan jag känna mig schizofren, med inslag av paranoida delar. Varför jag är deprimerad har jag egentligen inte fastställt, kan att ha och göra med att jag har haft en form av Anorexi, varit mobbad(under en lång tid - under skolans gång), samt alltid varit ett lätt mål för den fördomsfulle.

Jag känner också att livet som människa inte tillför något, människan är en klyschig och ologisk djurras, med mängder av brister. Jag känner också att det samtidigt finns något att lära sig av andra kulturer och samhällen, men som jag inte finner någon direkt mening med, i livet - alltså som frågande och vetande människa.

Helt enkelt, jag förstår inte varför just människan blev till på denna planet, varför just här, varför vi inte har tillgång till andra dimensioner/galaxer. Vi är så begränsade och jag kommer aldrig få reda på varför vi finns, därför känner jag ingen mening för att leva. Dessutom lyckas vi få känslor för andra människor, ha fördomar, m.m. Allt detta gör mig bara ännu mer deprimerad.

Livet är enbart en stor meningslöshet, med "tid" och "rum", att gå och vänta på att man ska dö.

Jag har länge tänkt på att ta just mitt liv, inte bara pga. denna anledning, men funderar fortfarande på vilken metod man ska använda, eller om det finns något annat man kan göra.
Att prata med andra människor och sätta namn på beteenden, dvs. psykologi, är inget jag föredrar(har läst ett antal kurser), så en psykolog är väl inget jag föredrar. Eller whatever, tell me what you'd done.

Och ja, snälla alla ni lustiga 25cm'are till Fb'are, gtfo och skaffa er ett liv. Jag behöver inte era klyschiga och fyndiga svar.
Tack..

Jag som anser mig sitta i samma sits då jag har insett att människans existens är meningslöst, kan bara komma fram till lösningen att det enbart handlar om att lära sig att leva med sig själv. Jag tror inte att folk som inte har varit nere på botten och vänt någonsin kan det, dom bara blundar för anledningen till vad deras egen existens går ut på och låtsas om som att all skit dom blir matade med egentligen betyder någonting.

Livet i sig är nog inte så meninglöst trotts allt. Du måste hitta meningen med "ditt" eget liv, även om din existens på den här planeten är meninglös. Och det är "den", "den sanna meningen" med ditt liv som jag tror att många inte egentligen letar efter för att dom redan har nöjt sig, dom har nöjt sig med vad som förväntas duga. Det enda du är garanterad i livet är att dö, det är vi alla. Så som jag ser det, även fast jag bara allt som oftast vill avsluta skiten i förtid, så skulle tom ett endaste "bra" år av mitt liv i framtiden, om det så skulle vara det sista vid tex 75 års ålder, vara värt allt besvär. Då kan du i alla fall dö med värdighet. Det är meningen att man ska må dåligt i sitt liv, så man kan lära sig blunda för all skit som vanligt ambivalent folk gör. Men till skillnad från dom så "vet" du vad du ska blunda för om du någon gång har träffat botten. Ta till vara på det, för smärtan kommer aldrig försvinna, du måste bara lära dig leva med den.

Ett favorit citat som handlar om att ta tillvara på emotionell smärta. Och det gäller i mina ögon mer än bara kärlek. “People are afraid of themselves, of their own reality; their feelings most of all. People talk about how great love is, but that's bullshit. Love hurts. Feelings are disturbing. People are taught that pain is evil and dangerous. How can they deal with love if they're afraid to feel? Pain is meant to wake us up. People try to hide their pain. But they're wrong. Pain is something to carry, like a radio. You feel your strength in the experience of pain. It's all in how you carry it. That's what matters. Pain is a feeling. Your feelings are a part of you. Your own reality. If you feel ashamed of them, and hide them, you're letting society destroy your reality. You should stand up for your right to feel your pain.” Jim Morrison

Hjälpande text, faktiskt. Många gånger jag har tänkt på det sättet också, erfarenheter("Erfarenheter ger den sanna kunskapen"). Men jag vet inte.
Givande citat, dessutom, ska försöka ta till mig detta. Tack för din tid.

Nej, då livet i sig är perfekt. Det hade inte varit uthärdligt att leva på något annat vis. Även hotet om död och elände är nödvändigt.

Att leva i någon annans mening är att vara en slav; en robot. Det om något är meningslöst.

Mening skapas främst genom agerande, inte genom filosoferande.

Iof. sant.

Det jag försöker att åstakomma, tack för din.