"Greve" Victor Lustig, USA/Paris, 1920-30-tal.

En skicklig bedragare är en skicklig psykolog. Det gäller att välja ett rätt offer. Det gäller att indentifiera och utnyttja det offrets svaga sidor. Det gäller att bygga upp fällan på rätt sätt, steg för steg.

En person som behärskade denna konst till fullo var "Greve" Victor Lustig. Han var ett levande bevis på detta. Han var en av de mest utstuderade skojare som någonsin skörtat upp sina medmänniskor. Själva höjdpunkten på hans karriär var när han sålde Eiffeltornet. Två gånger.

Första försäljningen av Eiffeltornet i Paris utspelade sig i maj 1925. Detta skojeri gjorde han tillsammans med en "kollega" vid namn Dapper Dan Collins. Båda skojarna talade franska utan brytning. Andra gången försäljningen gick av stapeln så gick denne köpare tillika skrothandlare till polisen.

En gång i USA så lurade han också Al Capone på en stor summa pengar. Den gången fick Lustig, förståndigt nog, "kalla fötter" och betalade tillbaka hela summan till Capone. Till på köpet så lät Capone Lustig behålla livet.

"Greve" Lustig föddes i staden Hostinne i nuvarande Tjeckien 1890. Hans pappa var borgmästare där. Lustig visade dock inget större intresse av att skaffa sig något arbete. Unge Lustig visade sig vara speciellt språkbegåvad. Han lärde sig i unga år bridge och poker och blev en mycket bra spelare. Många gånger reste han med båtar från Europa till USA och vice versa för att just klå folk på pengar vid spelborden.

Först 1935 dömdes han för delaktighet i falskmynteriverksamhet. Han blev då förd till Alcatraz där han 1947 avled i liunginflammation.

Någon annan som har hört talats om Victor Lustig förut? Kanske mera information om denne mans bravader på båda sidor av Atlanten?

Finns en massa info, bilder online...

Tar de två första siterna

http://www.wordiq.com/definition/Victor_Lustig

http://en.wikipedia.org/wiki/Victor_Lustig

Stort tack förlänkarna Perception.

En mycket lång och detaljerad berättelse över "grevens" affärer finns i nr. 11, 12, 13, 14, 15, 16 och 17 i Året Runt 1963 under namnet Mannen som sålde Eiffeltornet. Rikt illustrerad.

Här tas också upp Eiffeltornets historia.

Victor Lustig, född 4 januari 1890 i Böhmen, död 11 mars 1947 i Springfield, Missouri, var en lurendrejare som blev känd som "mannen som sålde Eiffeltornet". Han kallade sig själv "greve von Lustig". Under sin karriär bytte han namn 23 gånger och arresterades 45 gånger.

Lustig, som kunde tala flera språk, emigrerade till Amerika men upptäckte att det var så lätt att lura fartygspassagerarna på pengar, att han åkte turen över Atlanten mellan Paris och New York flera gånger.

Hans första bedrägeri var att sälja en maskin för att kopiera sedlar. Han demonstrerade maskinens kapacitet och beklagade att det tog sex timmar att tillverka en 100-dollarssedel. Kunden som såg stora vinster köpte maskinen för 30 000 dollar. Under de följande 12 timmarna lyckades maskinen tillverka ytterligare två 100-dollarssedlar, men sedan kom bara blanka papper. Kunden insåg att han hade blivit lurad men Lustig hade då flytt till en annan stad under en ny identitet.

1925 läste Lustig om hur det blomstrande Paris hade problem att underhålla Eiffeltornet och han fick då idén att sälja det som skrot.

Lustig anlitade en förfalskare som ordnade papper som visade att han ingick i regeringen och han sammankallade därefter sex skrothandlare till ett hemligt möte för att diskutera en affärsuppgörelse. Lustig presenterade sig för männen som tillförordnad generaldirektör för Post- och telegrafstyrelsen. Han förklarade att han hade blivit utvald för uppdraget tack vare sitt goda rykte som affärsman.

Han berättade för skrothandlarna att den övre delen av Eiffeltornet var så förfallen att staden inte längre kunde underhålla det, utan ville istället sälja det som skrot. På grund av de troliga folkliga protesterna mot beslutet insisterade han på att försäljningsplanerna skulle hållas hemliga tills affären var genomförd. Lustig sade att han hade fått ansvaret att välja ut köparen.

Lustig hyrde en limousin för att föra männen till Eiffeltornet för inspektion, vilket gav honom möjlighet att bestämma vem av männen som var mest entusiastisk och godtrogen. Han begärde att få in anbud redan nästa dag och påminde skrothandlarna om att affären var en statshemlighet, men Lustig hade redan utsett köparen, Andre Poisson. Poisson var osäker och kände att han inte tillhörde Paris affärslivs inre krets men trodde att om han fick köpa Eiffeltornet så skulle han lyckas.

Poissons fru var dock misstänksam över Lustig, hemlighetsmakeriet och att allt skulle ske så snabbt. För att ta itu med hennes misstänksamhet arrangerade Lustig ett möte med paret Poisson där han bekände att han som minister inte tjänade tillräckligt med pengar för att leva det liv han skulle vilja och att detta var ett sätt att dryga ut sin inkomst. Detta innebar att hans affärer krävde en viss diskretion. Poisson förstod direkt eftersom han hade affärer med en annan korrupt regeringstjänsteman som ville ha mutor och han hade inga problem att handskas med sådana människor.

Lustig fick alltså inte bara betalt för Eiffeltornet, utan han fick även en muta. Lustig och hans personlige sekreterare, den amerikanske lurendrejaren Robert Arthur Tourbillon, kallad "Vackre Dan Collins", tog snabbt tåget till Wien med en resväska full med pengar. Ingenting hände eftersom Poisson skämdes för mycket för att vilja polisanmäla händelsen. En månad senare återvände Lustig till Paris för att sälja tornet ytterligare en gång.

Denna gång gick offret till polisen innan affären var avslutad. Kommissarien beordrade sina mannar att ofördröjligen gripa Lustig, men denne och Collins lyckades undvika att bli arresterade.

Lustig kom i kontakt med Al Capone och lyckades övertyga honom att investera 50 000 dollar i en aktieaffär som innebar att pengarna skulle fördubblas på två månader. Lustig var dock inte ute efter att lura Capone på pengar utan ville bara vinna maffiabossens förtroende och förvarade Capones pengar i ett bankfack i två månader och återlämnade sedan pengarna och förklarade att affären hade misslyckats. Capone blev imponerad av Lustigs ärlighet och gav honom 5 000 dollar för besväret. Det skulle leda till ett längre samarbete mellan dem båda.

Hans förbindelser med Caponeligan ledde honom in i falskmynteri. 1934 arresterades Lustig av federala poliser för pengaförfalskning. Dagen innan rättegången lyckades han fly från häktet på Tombsfängelset i New York men fångades 27 dagar senare i Pittsburgh, Pennsylvania, där han hade skaffat sig sin 23:e identitet, pensionären Robert Miller. Lustig förklarade sig skyldig till att ha förfalskat 134 miljoner dollar och dömdes till 20 års fängelse på fängelseön Alcatraz.

Varför har det inte gjorts en film om den här killen?

Jag har läst om honom förut, alltid lika intressant... skicklig människa.

Catch me if you can part 2 :-)


Fantastiska historier!

(FB) "Greve" Victor Lustig, USA/Paris, 1920-30-tal.

Ja, greven var en riktig lustigkurre!

Han måste ha talat perfekt paris-franska eller i varje fall perfekt franska för att presentera sig inför infödda fransmän som "tillförordnad generaldirektör för Post- och telegrafstyrelsen".

Han var ju född i Tjeckien. Även om han var dokumenterat duktig på språk, men att vara duktig och att prata ett främmande språk utan brytning är två olika saker.

Kanske var därför han hette just Lustig?

Verkar som om "greven" kan ha varit ett språkgeni? Att kunna tala ett främmande språk utan brytning om man lär sig det i vuxen ålder är verkligen inte det lättaste.

Hittade en artikel om denne man i Hemmets Journal nr. 22 från den 24 maj 2017. Återfinns på sidorna 102-103.

Citerar rubriken och en mening.

Rubrik:

"Storsvindlaren som sålde Eiffeltornet - två gånger!"

"Victor "Count" Lustig lyckades svindla såväl polismän som gangsterbossar".

"Count" Lustig hade många järn i elden. 1935 greps han anklagad för falskmynteri men rymde samma morgon, den 1 september, innan han skulle ställas inför rätta.

I denna artikel uppges att han avled 1946 på Alcatraz. Vet ej vilket årtal som är det rätta. 1946 eller 1947?