Leva 140 år, evigt liv !!

*klonar bort denna till vetenskap*

Vilken jävla mardröm att bli 140, nä så kul är inte livet att jag skulle vilja leva så länge.

Jag såg en dokumentär på Discovery för ett tag sen på detta ämnet, då visade de forskare som hade lyckats skapa odödliga celler, det vill säga celler som inte åldras.
Tror de hade tagit något ämne från cancer celler (som inte åldras).
Fixade man nån grej som gjorde cellerna odödliga, så borde man kunna leva för evigt om man kände för det, utan de nackdelar man får av att åldras.
Rätt soft...

Celler åldras genom utslitning, alltså funkar "odödliga" celler på det viset att de inte belastar sig så hårt att det blir utslitna - vilket leder till att organismen cellen tillhör blir en seg jëvel... Läste i illustrerad vetenskap att forskare hade gjort ett liknande experiment genom att mutera maskar. Testexemplaren levde mycket längre än normalmasken, men de levde sitt liv ultrasegt. Ingen vits med odödligt liv alltså om det innebär att man är så långsam att man inte ens uppfattar sin omgivning.

Låter som mitt liv...

När celler delas så kortas DNA-strängen av med ett snäpp av rent tekniska skäl då den komponent som kopierar DNA fäster på ett DNA-segment samtidigt som det kopierar segmentet ovanför. Vid kopieringen av det sista segmentet finns det ingenstans att fästa och därför kopieras det inte. Vårt DNA består av en massa nonsens och det är detta som det tullas på först och när det bara är 'essentiell' DNA kvar i cellen så börjar cellen åldras på ett sätt som påverkar dess funktion.

Om man kunde klämma in mer nonsens DNA i våra celler så skulle livet kunna förlängas men detta är ren science fiction. Förbättrade kemiska agenter som sätter igång återuppbyggnad av nonsens dna är nog den mest sansade lösningen.

Det ni snackar om är väl stammceller? Alla stammceller kan duplikera sig ett visst antal ggr, sen dör dom. Så genom genteknoligi så borde det vara möjligt att forska fram en stammcell som inte kan dö. Det vore rätt så häfftigt...

Bara jag som bokat in självmord på min 60 årsdag?

Problemet med den förlängda livslängden är att den förlänger inte den produktiva delen av vårt liv, dvs i den kondition man är i 20-60 år, utan stadiet efter det när man inte duger till att utföra ngt produktivt jobb. Vi kommer alltså i framtiden endast förlänga våran pensionstid, vilken redan i dagsläget håller på att bli en ekonomisk kris.

Sedan angående odödliga celler så ska jag klargöra vad som menas:

Det är celler som antingen genom mutation (många cancerceller är "odödliga") eller artificiellt inte har några begränsningar på hur många gånger dom kan dela sig, eller hur långt dom lever.

Jag tror man kan komma ganska långt genom med genterapi/kloning/genmanipulering om man ändrar på cellers förprogramerade livslängd, men det finns en sak som vi aldrig kommer kunna göra något åt:

Cancer

Varje gång en cell delas finns det en chans att en mutation uppstår. De flesta mutationer har ingen effekt, utan det är inte förräns flera mutationer i samma gen som ett allvarligt fel som leder till cancer uppstår.

Och för varje dag som går får man fler och fler mutationer, och tillslut har man en cancer cell. Visst, cancer går att bota, men cancerfrekvensen ökar exponentiellt med åldern, och efter ett tag har man så dåliga celler att man inte gör annat än att cancerbehandla.

Dessutom finns det ett annat skäl till varför vi inte kommer leva längre i framtiden, våra gener.

Vi har ingen som helst selektion i dagens samhälle och vi får bara sämre och sämre gener med varje generation om vi inte gör en selektion, vilket gör att cancer och massa andra ärftliga sjukdomar bara kommer fortsätta öka.

Men som nån sa, alla dör vi en dag.

Och de levde rena hälsokuren nere i gruvorna och på fälten?

Men vad är det som säger att det är vår icke-produktiva ålder som förlängs? Kan inte ett 140-årigt liv levas proportionellt? Att man kommer i puberten i 20-årsåldern osv? Att ha ett oändligt liv låter rätt trist, men gärna långt. "Alla vill leva länge, men ingen vill bli gammal"...

---

Och det där om att det naturliga urvalet inte längre pågår; det gör det ju visst, men i takt med att miljön runtomkring oss förändras så måste väl också de önskvärda, "överlevar"-egenskaperna förändras? Det har ju varit så i hela mänsklighetens historia.

De drag som kännetecknar en masaj har inte varit önskvärda för t.ex. eskimåer. Masajer är långa för att ha en större värmeavgivande kroppsyta, en eskimå är kortare, att kunna avge mer värme är inget han/hon önskar i sin omgivning.

I dagens västvärld är "överlevar"-egenskaperna kanske: bra motstånd mot strålning, inget anlag för fetma, stresstålighet etc. Vissa säger ju att mängden sjukligt feta är ett tecken på att urvalet är satt ur spel, men är det inte mycket riktigt så att de dör i förtid och av hjärt- och kärlsjukdomar? "Det naturliga urvalet" måste inte komma i form av sabeltandade tigrar eller pest-epidemier.

Precis som du antyder så är urvalet inte satt ur spel. Faktum är att det inte kan sättas ur spel då urvalet är en egenskap hos verkligheten.

Rent generellt så är det enda som spelar någon roll förmågan att föröka sig och detta hinner alla göra innan de dör av fetma och stessrelaterade sjukdomar. Det är till väldigt stor del sociala faktorer som styr och ställer för oss människor; den genetiska basen kan betraktas som en konstant i sammanhanget då idéer utvecklas/sprids så oerhört mycket snabbare. För varje 30 år som passerar sker ett generationsskifte för ett knippe gener medan samma process tar några sekunder för en idé som dessutom förs vidare i ett godtyckligt antal upplagor - you do the math.

Problemet är att det knappt finns några "överlevnads egenskaper" i dagens samhälle (västvärlden), en av dom få dokumenterade i västvärlden är längden hos män, där längre män i snitt får fler barn. (Har ingen referens, men artikeln jag läste jämförde bla korta mot långa mäns avkomma före och efter andra världskriget i England, borde gå att hitta).

Men frånsett från längden hos män, vilka egenskaper har de personer som får flest avkomma?

Intelligens? Nej, svårt att definiera intellegens, men folk med högre utbildning har i snitt färre barn.

Stresståliga? Nej, det som skiljer stresståliga människor är att dom klarar av mer stressamma jobb, vilket oftast innebär mer jobb och färre barn.

Strålningsskydd? Nej, effekten av strålning märks sällan före man skaffar barn om det inte varit mycket stora mängder, men då hjälper ingen modifierad gen.

Fetmaresistenta? Mja, sjuklig fetma tror jag minskar födelsetalen, men "normal" fetma påverkar inte hur många barn man får.

Vilka egenskaper är det då som påverkar antalet barn vi föder?

Inga alls, mer eller mindre, bortsett från de kulturella (Katoliker tex), och vissa saker som ger mindre barn, som allvarliga defekter, sjuklig fetma, impotens osv.

Då tänker de flesta "vad spelar det för roll om alla kan skaffa barn?"

Problemet är att det mänskliga genomet överlag försämras för varje generation som går pga av mutationer som uppstår, och när ingen rening sker i systemet sker får vi alltså sämre gener överlag.

Men visst, jag säger inte att det här är ett allvarligt samhällsproblem som måste lösas med tvångssterilisering(även fast det är en intressant tanke), men vi diskuterade hurvida vi kommer leva längre i framtiden, och då är våra gener en ganska vital del.