Förklaringen bakom de båda godtagbara formerna är att "vuxit" är den form man får vid stark böjning av "växa", medan "växt" är den man får vid svag böjning. (Man känner igen de starka supinformerna på att de har "-it" på slutet. De svaga har det inte.)
Det är inte helt ovanligt att verb med ursprunglig stark böjning övergår till svag, medan det omvända är mer ovanligt.
Den ursprungliga och etymologiskt riktiga böjningen av "växa" har alltså varit analog med den för "bära", nämligen med stark form även i preteritum:
växa – vax – (har) vuxit
Kanske finns den starka preteritumformen kvar i användning i någon dialekt.
Den starka formen "vuxit" bör uppfattas som mer vårdad och hörande till bildat språk, eller i a f skriftspråk, medan "växt" nog mer används i tal.