Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 2
  • 3
2004-01-20, 17:42
  #25
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Azrael
Du tror att sådana människor inte existerar? Jag vet flera stycken och ingen av dem är Dr. Ntaba.

Jag vet att sådana människor existerar. Jag har själv kommit i kontakt med sådana personer både genom mitt tidigare jobb inom försvarsmakten samt genom ett norskt företag som under början av 90 talet rekryterade många svenskar för icke statlig utlandstjänstgöring (Fredlig).

Och det är därför jag STARKT betvivlar att herr Ntaba överhuvudtaget har gjort en bråkdel av det han skriver om. Hans berättelse om tillbakadragande med understöd av eldkastare, hans ide om att kasta tillbaka handgranater, hans enorma förvåning över att man faktiskt får hörselskador av skarp ammunition etcetc fick mig att tvivla på det han tidigare skrivit.

"Vissa uppdrag som innebar att gifter eller kemikalier skulle användas var jag inte så glad åt. Men man blir härdad." samt
"Jag tvingades plocka bort en kille ur min grupp pga hans drogproblem. Jag tittade honom i ögonen när jag sköt honom." fick mig verkligen att inse att det han skriver är totalt skitsnack. Men han har rätt, jag kommer definitivt att hoppa över hans inlägg framöver!
Citera
2004-01-21, 12:13
  #26
Medlem
Dr_Ntabas avatar
==> tribalghost

Det är bra att du vet hur drogade 'tonårs-soldater' i centralafrika beter sig när man använder handgranater mot dem! För det var det mitt inlägg avsåg.

Jag har aldrig varit förvånad över att man får hörselskador av skarp ammunition! Finns det någon person som blir förvånad över det?

I sista delen försökte jag kortfattat ge en (sann) bild av hur det var, tuffheten, problemen etc. Tydligen misslyckades jag totalt!
Citera
2004-01-21, 12:24
  #27
Medlem
Dr_Ntabas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av eantr
Satt och sop med en vansterlagd algerier inatt och pratade afrikansk historia, motiv bakom skeenden, verka men inte synas, kvarstoder av kolonialism osv. Tankte pa strangen har da...

Hor iofs till sysselsattningens natur men kanns det inte ibland valdigt maktlost eller begransande att enbart vara ett redskap at andra?

Mottot att gora det for aventyret har ocksa fatt mig att valja vissa saker i livet, men nar saken kommer till sin spets sadar extremt liksom, haller motiveringen? Kommer att tanka pa killar som pa mallinjen bara sadar blev snuvade pa a-dyksplatsen eller liknande och sen maste fortsatta jaga den genom livet dar vagarna ibland har burit dem till saker liknande din historia. Sahar med lite perspektiv, har du nat freudianskt att saga om dig sjalv?

Om ryssen kommer malar vi oss fardiga for strid och har idealistiska mal till det lidande som maste till. Men "aventyret" att rensa varn pa riktigt och fa lon fran nat franskt oljebolag eller jag vet inte vilket, later bara lite FOR patagligt for att jag ska forsta det. Naval, alla har sin historia. Ruggigt intressant det du skriver iaf.

Ska jag vara riktigt ärlig så fattade jag aldrig vad jag gett mig in på förrän det var försent. (Jag var ju bara en naiv 20-åring) Resan dit och antagningen var ett äventyr och det skulle ha slutat där. Men jag stannade kvar. Varför då? Brända broar, kamratskap, pengar, osäkerhet, det blev min familj! Det blev en livs-stil. Jag kände en tillhörighet. Ni kanske förstår? Jag vågade nog inte förrän jag fick en 'riktig' familj.
Citera
  • 2
  • 3

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback