Skvaller om Tove Lifvendahl

Det är som en ond trolldom. Närvaron av SD får alltjämt de andra partierna att bete sig underligt; de krumbuktar sig i omöjliga poser och mumlar i skägget. För väljarna blir deras beteenden obegripliga. De gör ju inte som de säger. Och de säger inte vad de gör.

Det stormade till i vattenglaset i veckan, när Anna Kinberg Batra meddelade att partiet är redo att utöva riktig opposition, liksom KD:s Busch Thor. Båda har tydligt meddelat att de håller fast vid inställningen att inte bilda regering med SD.

Det är välkommet att M äntligen, två år efter att de förlorade regeringsmakten, har accepterat vad det innebär att sitta i opposition.

...

Det talas om troll på nätet. Men det här är en annan sorts trolldom, som gör att de folkvalda inte förmår säga som det är. Och den är djupt skadlig för förtroendet för politikerna.

Kanske är det där rent generellt något för Ulf Dinkelspiels partikamrater och andra politiker att ta med sig längs vägen framåt. Att inte underskatta dem, man vill få förtroendet av att leda. Att tro på att väljarna klarar av att höra saker, såsom de är och inte såsom man önskar att de vore.