Hur ställer sig nattväktarstaten till sekter och barn?

Radikala muslimer som inte vill låta kvinnor gå i grundskola och kristna sekter. Föräldrarna bstämmer välöver barnet till det är 18 år. Om de ger barnet en vriden verklighetssyn, har staten inget ansvar att ingripa?

Har tyvärr aldrig sett ett hållbart argument för förbud mot konfessionella skolor. Men om det finns ett är jag den förste att glädjas.

Nej. Kan barnet ta hand om sig själv, som att få pengar till att klara de nödvändigaste sakerna i livet, kan denne fly från sina föräldrar och kan inte bli tvingad till att bo hos dem. Den praktiska frågan om ett barn faktiskt är förmögen till att göra så eller inte får bedömas av en tredje part.

Givetvis, det är min libertarianska position och det kanske finns några här som motsätter sig den.

Instämmer med daemon3.14. Var det inte Rothbard som myntade att barnet blir "myndigt" när denne är förmögen att ta hand om sig själv? Hur som helst vore det väl rimligt att barnet får bestämma över sig själv när det vill, utan att en tredje part blandar sig i.

Jo, det var det.

Det här med religion. Det är ju märkligt att tro på en påhittad gud. Att man tror på något "övernaturligt" kan jag förstå eftersom det finns vissa indicier kanske. Men att ta en godtycklig historia som någon hittat på och hävdar är sann och sedan leva sitt liv och tvinga på sina barn detta borde nästan vara olagligt. Säg att jag började grundade en religion som går ut på att man måste ta sig fram genom att hoppa på ett ben, eftersom om man använder båda benen kommer man få uppleva "pain unknown in the history of mankind" efter döden. Och detta är något som jag ivrigt trycker i mina barn så mina barn är livrädda för att sätta vänsterbenet i marken. Detta gör förstås barnen lite handikappade men jag måste få uttrycka min religion så det är fritt fram. Vilket nonsens. Om man medvetet och systematiskt hjärntvättar sina barn med rent nonsens som det inte finns någon form av spår till substans i borde detta motarbetas. (kanske ett något överilat inlägg men jag är för tillfället uppretad på religion i allmänhet) Jag tycker nästan det kan liknas vid misshandel. (förvisso finns studier som visar att kristna är lyckligare än ateister så man kan kanske säga att om man inte gör sina barn kristna gör man dem medvetet en otjänst, om meningen med livet är att vara lycklig)
Trots mitt utbrott på religionen är jag faktiskt ganska kristen och det pågår någon form av motsättning i min hjärna. Jag tänker på boken 1984 där man övade sig i att acceptera två motsatta argument så raffinerat att motstridigheten aldrig lyftes upp i medvetandeplanet.

Staten existerar ju inte på riktigt, så den kan omöjligen ha något ansvar.

Däremot förekommer det att somliga individer påstår att de agerar "i statens namn", men dessa psykopater är definitivt de allra olämpligaste av alla människor i hela världen att ges någon form av ansvar för barn, så det vore ju bara helt löjligt att försöka föreslå något sådant.

Så, nej: "staten har inget ansvar".
Däremot har självklart varje vuxen människa ansvar för att inte skada något barn.

Staten ska såklart inte bara skydda vuxna mot kränkningar, utan även barn. Att hjärntvätta ett barn med en sträng religion är ju för ett barn en kränkning, även om barnet inte inser det och gör invändningar.

Det låter som en bra planet, den där du befinner dig på.

I nattväktarstaten eller utan staten (anarki) så skulle statliga pensioner inte finnas. Det finns ett antal sätt att finansiera sin pension på, en beprövad metod är att barnen tar hand om föräldrarna, till viss mån. Det är då troligt att föräldrarna har ett ekonomiskt incitament att låta barnen få en så bra karriär som möjligt. Om man lär barnen att upp är ner och ner är upp eller att jorden är platt så lär de inte lyckas karriärmässigt.

Det finns ju massor med andra saker som också skulle spela in, utan välfärdsstaten skulle man behöva ta mycket mer ansvar för sitt liv, och därför skulle nog sekter bli ett mindre problem än vad det är nu. Sekter, motorcykelgäng och andra hemskheter brukar ju leecha på staten i den mån de kan.

Och om du berättar för dina barn att vissa handlingar är så hemska att de kommer till helvetet, där de kommer lida något så otroligt, om de gör det, och de blir rädda för att göra detta då - skall vi ha statskontrollanter som går in och kollar i folks hem så att de inte lurar sina barn med sådana idéer?

Jag betonar en del av texten för att betona sanningen i påståendet.

Alltså, jag säger inte att föräldrar inte kan tappa rätten att vårda sina barn; om de uppfostrar barnen till att bli mördare och att attackera alla i samhället för att uppnå ett gloriöst utopia så kan man argumentera för att man har rätt att ta ifrån dem barnen. Men föräldrar som hoppar på ett ben?! Nej, kommer ungarna bara klara sig i ett fritt samhälle finns det ingen rätt att hindra dem. Även om någon anser att deras uppfostran leder till att de sätter upp alltför stränga regler för sig själva, enligt någon tredje part.

I rika samhällen är barnen inga produktionsfaktorer för föräldarna, de är istället konsumtionsartiklar (ursäkta den kalla ekonomiska jargongen). En bra föreläsning om det här.

Föräldrarna har alltså incitament att se till så att barnen klarar sig bra, inte för att de tror sig kunna tjäna pengar på dem, utan för att de älskar sina barn och vill att de skall ha det så bra som möjligt.