Konstens död

Det finns företeelser bortom språket och den explicita diskursen. Jag tycker att det är ett allvarligt misstag att blanda ihop uppkomsten av ett begrepp med uppkomsten av det begreppet syftar på. En stor del av glädjen i att lära sig ett nytt språk är att man snubblar över sätt att beskriva erfarenheter som tidigare legat bortom ens språks horisont, men likval är något man är intimt bekant med.
Dock håller jag med dig om att en specifik konstdiskurs skulle ha kommit till vägens ände, men att fantisera om att det skulle vara det sista som sägs om människans olika uttrycksformer är en aning magstarkt.

Jag konstaterar bara att om ordet inte finns så går det inte att tala om fenomenet. Det blir en filosofisk fråga av detta. Jag tror inte heller att fenomenet finns i männisors huvuden om det inte finns ett ord för det. Detta gäller särskilt mycket för ett ord som konst som är mycket abstrakt.

Jag är själv av den åsikten att språket i stor utsträckning styr vår uppfattning av verkligheten och ringar in vilka tankar som kan tänkas.

Mjo, när TS säger att det inte funnits någon konst förrän sent 1600-tal är det ju inget mindre än ren historieförfalskning.

Märker att han inte får större medhåll i den här tråden, än i sin korspostning i L&A. Icke att undra på.

Jag tror det ursprungliga konstbegreppet inte riktigt var förberett för det breda utbud av "underhållningskultur" vi har idag. Därför hänfaller många som vill hålla fast vi konstbegreppet åt en typp av elitism som idag skall upprätthållas med fina namn och institutioner, fastän man gör ungefär samma sak som något random studentspex.

Man håller fast vid att konst kan vara allt möjligt, samtidigt som det är exklusivt begrepp. När folk har accepterar denna motsägelse, har de implicit accepterat att de ska rikta sig till auktoriteter för att kunna avgöra vad som är konst och inte. Efter att detta är avklarat får man höra att konsten är så vikig att man måste ge bidrag till dess fortlevnad.

Konsten är död, leve konsten

För övrigt är väl konsten inte riktigt död även om den numera är destruktiv och demoraliserande pga av att vilken hötorgsskojare som helst som kan rita några streck på ett papper eller göra en sned halvfärdig och ful skulptur av papier mache får kulturbidrag numera. Om man avskaffar kulturbidragen kommer konstträsket att rensas upp och vi kommer att återuppleva en ny renässansperiod för den klassiska uppbyggande konsten igen.

företelser/artefakter som fördefinierats som just konst, tenderar ju irritera en viss publik eftersom kontexten och definitionen är så föpliktigande. På så sätt kan man kanske säga att konventionell konst fölorar lite av sin potential, och på så sätt "dör" lite.
Jag tror konsten behövs sättas i relation, och synas intill vardagliga ting för att generera dendär upplevelsen. Illustrationer till repotage i tidskrifter, abstrakta sekvenser i en film, etc etc. Konsten är snarare ett färgstarkt element i en annars grå, och ickeförpliktigande kontext.

vi är så bortskämda och överösta med visuella intryck, ljud, grafik mm, och följdaktligen svårflörtade eftersom man bara behöver vrida på huvudet för att få sig ett nytt intryck.

"Känslan av konst" är nog svårare att plocka fram på beställning, som i gallerier, museum etc. Vi har friheten att välja vad som är konst och när, och skapa egna existentiella moments lite då och då.

Ingen vill ju stå där som ett frågetecken när kulturvetaren säger att "dethär och dethär är konst, fatta". På gott och ont naturligtvis.