VARFÖR är man RÄDD för övervakningskameror?

"Inga kameror på brandbil i Rosengård

Räddningstjänsten.....

De boendes integritet väger tyngre än intresset av att övervaka, anser länsstyrelsen." SVT Text sida 118.


Varför är folk så rädda för övervakningskameror egentligen? Jag har aldrig förstått mig på det, "mitt privatliv hotas" hur kan det vara hotat om en kamera sittet på stan eller en bil för att förhindra våld? Det går människor på sta'n också ska du hugga ut ögonen på de eller? Hur kan du vara rädd för en relativt diskret kamera som filmar dig kyssa din tjej eller kille? Är det inte värre med människor som går och stirrar på er?

Kan någon av er med kamerafobi svara på det här?

Jag skulle inte heller vilja ha kameror på sta'n om det inte vore för att skaffa bevis och förhindra brott. I det nya Sverige är brottsligheten extremt högt och den fortsätter att öka, 4 vuxna män kan misshandla ditt 7-åriga barn för att sno hans pengar och då är det bra om polis kan komma snabbt och filmen kan användas mot dem. Dessutom om en oskyldig blir utpekad till något av flera vittnen, kan det vara väldigt bra med en kamera.

För folk är sånna jävla kärringar och värnar så mycket de kan om deras så kallade integretet, samtidigt som de inte bryr sig om det läggs upp 100-tals bilder av dom på facebook som varje människa i Sverige kan se.

Det handlar nog mycket om själva faktumet att någon/några ser vad man pysslar med. Även fast man inte gör något olagligt, så ger det en stark känsla av obehag att vara övervakad i ställen/situationer som man vanligtvis är totalt själv i. För mig fungerar inte riktigt argumentet "Men om du inte har någonting att dölja, varför göra det då?" Jag har inget att dölja, men det betyder inte att jag vill visa upp mig för världen ändå. När jag sitter och skiter på dass så sker det inget fuffens där inte, men inte fan vill jag att tre små tomtar sitter och betygsätter mig för det. (Löjligt exempel ja, men jag gick lite i samma fotspår som ditt "4-killar-spöar-ner-7-åring-för-att-ta-pengarna"-stuk TS).

Sedan leder ju också övervakning till viss självcensur. Man börjar tänka mer på hur det man gör i vissa situationer kan tolkas, inte huruvida det är hederligt eller inte. Jag tycker även personligen att det är en relativt obehaglig tanke att filmer på mig sparas i olika databaser. Man vet inte hur den kommande regeringen skulle välja att använda denna övervakningsapparatur.

Nya Sverige:
http://www.youtube.com/watch?v=1va2uup0ejM

Sedan tror jag inte att det finns på YT, men i ett inslag i Efterlyst var det 4 män som slog ner en 15-åring med järnrör och tog det han hade på sig(20 kronor) han fick allvarliga skallskador. Dessutom händer det massor där ute som aldrig tas upp på Efterlyst, endast en bråkdel gör det.

Det handlar väl inte om det? Det är väl mer, att om samhället behöver övervaka folket, förtjänar verkligen folket att bli skyddat?? Och isf, varför finns staten?? Eller, jag vet inte men det är ju lite konstigt att frihet inte ska få vara nånting "riktigt"..

Nu är det ju knappast alla människor som lägger ut hundra bilder av sig själva på internet och de människor som lägger ut bilder på sig själva kan själva styra över vad som läggs ut, vilka som skall få se det, välja bilder beroende på hur de vill framställas och när bilderna skall tas bort.
Detsamma kan inte sägas gälla för videoövervakningskameror.

Det finns ju övervakningskameror som inte spelar in vad tycker du om sådana? Sedan finns det en större mängd bilder på BDB och Facebook med fler än vad man kan tro. Hela 42 % av alla bilder som tas i Sverige läggs upp på internet. http://www.fotosidan.se/cldoc/37100.htm

Jag tror knappast att en 14-årig tjej bryr sig om du ser ful ut i bakgrunden eller inte när hon laddar upp bilderna. Där strömmar tiotals kanske hundratals kommentar om hur ful killen i bakgrunden är, flera skärmdumpar och lägger ut. Sedan så finns det en dålig bild på dig på massor av bilddagböcker.

Frågan är var man ska sätta gränsen. Ska man nöja sig med några få platser eller ska det vara kameraövervakning överallt?

I ena änden har vi kameraövervakning i hemmet, som nästan alla är emot (trots att detta förmodligen skulle lösa fler våldsbrott än kameraövervakning på alla andra platser). I andra änden har vi högbevakade områden som t ex banker eller militära anläggningar. Nästan ingen är emot kameraövervakning på sådana ställen.

Däremellan finns det en hel gråzon av övervakningsmöjligheter - somliga är oacceptabla i sig medan andra kanske kan accepteras enskilt men tillsammans med andra passerar gränsen.

Kameraövervakning i omklädnings- och duschrum är t ex inte OK enligt de flesta. Risken att materialet missbrukas eller kommer på avvägar är alltför stor. Kameraövervakning i butiker kan godkännas i de flesta fall, medan kameror på skolor eller på allmänna platser är mer tveksamt.

Just det här med kameror på allmänna platser är ett specialfall eftersom det blir värre ju fler man sätter upp. En kamera är OK. Tio är OK. Hundra kanske, om det är en större stad. Men om det sitter tiotusentals kameror uppsatta på gatorna och övervakar varje steg man tar, då har man passerat gränsen för vad som kan accepteras. Visst att man kanske är fri från övervakning inom hemmets fyra väggar, men om man filmas så fort man kliver utanför dörren - vad är den friheten då värd?

Man kan inte lita på att filmerna endast används till att klara upp brott. Det finns alla möjliga säkerhetshål: hackare kan stjäla materialet, personal kan mutas, servrarna kan bli stulna - men det vanligaste är förmodligen att personal som är alltför nyfiken sitter och kollar för sitt eget höga nöjes skull (bl a ett vanligt problem när det gäller kändisars sjukjournaler).

Jag kanske låter paranoid, men jag litar inte på att materialet inte missbrukas. Och det gör nog inte ni heller om ni tänker efter. För om ni litade till 100% på övervakarna, så borde ni inte ha något problem med att sätta upp kameror hemma i lägenheten heller. Filmerna skulle ju ändå inte få ses av någon om det inte hade begåtts något brott. Skulle ni acceptera en sån övervakning?

Fundera lite. Integritet handlar om mer än att slippa råka hamna på film ibland - det handlar om vilken sorts samhälle vi vill ha, och hur mycket vi litar på dem som ska övervaka oss.

Jag förstår inte hur kan kamerorna beröva din frihet, men inte civilpoliser, nyfikna människor? Frihet för mig är att jag kan röra mig dit jag vill (med vissa undantag) och kunna träffa vänner, handla, resa m.m. Om jag finns med i linsen på en liten plåtburk, anser jag inte att friheten är borta för mig.

Kan du definiera frihet?

Som jag skrev: friheten från att bli övervakad. Jag använde alltså inte ordet i någon djupare mening utan mer som i rökfri eller fri från konserveringsmedel.

Obehaget med kameror har att göra med att det går att bevisa att jag var på en viss plats vid ett visst tillfälle. Om det bara gäller här och där kan det vara OK - råkar jag finnas på banken just när det begås ett rån, då får jag såklart finna mig i att hamna på film. Men om det ska filmas överallt i vartenda gathörn - då kan man potentiellt följa hela min vardag, allt jag gör, vart jag reser, vem jag talar med, var jag äter, vad jag roar mig med. Tillsammans bildar kamerorna ett samhälle där alla övervakas dygnet runt utom just när de är hemma.

Därmed inte sagt att jag nödvändigtvis är emot kamerorna på brandbilar i Rosengård. Det skulle mycket väl kunna vara ett legitimt användningsområde, men jag vet inte för jag har inte satt mig in i omständigheterna och motiveringen för länsstyrelsens avslag.

Intressant... det där kan jag inte förlika mig med alls. Övervakningskameror ger mig ingen känsla, vare sig av obehag eller något annat -- det är ett föremål som sitter där. Huruvida det finns en videobandspelare eller en dåsig vakt i andra änden av kabeln gör ingen skillnad. Så för mig låter det lite märkligt, men... det är väl inte svårare än att vissa är rädda för spindlar och andra inte.

Nu får du det att låta som att jag har någon form av fobi, vilket inte är fallet

Vad jag menar är mer att det är obehagligt i just sådana situationer där man är van att vara själv. Ute och går med hunden, hämtar tidningen i kallingarna, väntar på bussen. Tanken på att någon ser mig då, ger mig en liten känsla av obehag.

+1 på allt du har skrivit Jerka. Kunde inte sagt'ett bättre själv (uppenbarligen).