Varför är svensk kultur så värdelöst?

Det allra mest fantastiska med Sverige som gör att jag älskar att bo här är friheten att fatta egna besult.

Svenskar i största allmänhet måste inte fira traditioner utan gör det för att de vill, och precis så mycket som de vill. Vissa ställer till med världens släktmiddag under jul medan andra (som jag själv) nöjer sig med lite köttbullar och en julgran. De flesta svenskar kan fatta sina egna beslut och val utan att bli fördömda av sin familj. Vill man gå ut och supa skallen av sig så kan man det, vill man ha sex innan äktenskap kommer familjen inte att stöta bort en. Vill man tillhöra en viss religion är det okej, är man icke troende så är det också helt okej. På många sätt är det personens personlighet och inte dess förmåga att följa redan upprättade regler som värdesätts. Att festa och supa betyder inte automatiskt att man är en misslyckad människa.

Alla tar vara på sina liv på mitt sätt. Mitt sätt är inte att värdesätta traditioner och seder. Mitt sätt är att ha kul och njuta av livet och få andra människor samt mig själv att bra. Jag tror inte att oanpassade förväntningar på mig och årliga släktträffer får mig att må bra. Därför vill jag bo i ett land där jag är fri att bestämma mina egna värderingar och traditioner.

På många sätt avundas jag länder där stora familjemiddagar och fester är tradition, men på många sätt tycker jag också att det är skönt att slippa. Att vara släkt med någon innebär inte automatiskt att man älskar att spendera tid med den personen.

Jag börjar helt utsökt tänka på en text i en av religionsböckerna jag hade som studiematerial i nian där två muslimska flickor sa att: "Svenska ungdomar verkar inte ha några mål med sina liv", eftersom de varken har traditioner, seder eller redan uppritade sätt att leva sina liv på. Samtidigt känner jag det samma för de två muslimska flickorna som täckte allt utom sitt ansikte och förespråkade återhållsamhet. Vi lever helt enkelt i olika världar och värderar olika saker. Det betyder inte att någon av personerna i fråga har ett rikare liv.

Det låter som du har en hel del negativ energi.
Men visst är svensk kultur kass,det tycker jag med fast jag är 100% svenne.
Du förstår att de flesta vet inte bättre.Dom har ingen smak.
Men håll kritiken för dej själv,man kan inte ändra ett helt folk även om man vill det.Svensk film,musik,artister får mej att må dåligt.Men man får blunda om man vill leva och verka här.Via internet har man ju tillgång till ett annorlunda
kulturutbud

Varför har du bott här så länge som du gjort, vilket märks på ditt vokabulär.

Och vad var meningen med tråden, en åsikt medför inte alltid en vettig diskussion. Det enda jag stör mig på i Sverige är att dom flesta har svårt att visa sina släktingar och vänner kärlek.

Varje gång jag träffar morsan och mina systrar pussas vi på kinden. Mina bröder och min farsa kramar jag osv osv.

Många av mina polare är förvånade över den kärlek vi i familjen visar öppet, de skulle aldrig säga till deras mammor att de älskar dom osv...

En sak till som irriterar mig är att svenskar i stort sett nästan aldrig säger vad de tycker. Och blir dom arga över ngt så knyter de näven i fickan och tar ut det över familjen när de kommer hem.

Svenskar är alldeles för stela och flata, men det går att ändra på, heja på grannen, säg din åsikt och håll inte inne känslor.

Jag älskar Sverige men ibland skäms jag å mina medmänniskors handlingar (lr snarare brist på handlingar). Har sett folk stå passiva då ngn hjälplös stackare attackeras antingen verbalt lr med våld. Börja agera, så ska du se att människor runt dig också gör det. Min pappa är inte svensk, han kommer från Argentina, men har bott i Sverige i över 28 år och han säger alltid att man ska sluta klaga på det som man tycker är fel och istället ta ställning och agera.

Svenskar saknar inte känslor, men de har svårt att visa dem varpå Abdullah tror att man inte bryr sig om sina egna. Svenskar älskar sin familj lika mkt som José från Chile, men de visar det inte bara...

Svenskar är i regel också konflikträdda och är osäkra på sig själva och vågar allt som oftast inte hävda sina starka sidor för då skryter man.

Ett exempel, jag, farsan och min lillebrorsa var på weekendsresa i Rom. Jag och brorsan hyrde varsin skoter för att glida omkring, och vi blir omkörda av en vespaåkare som inte uppskattade vårt tempo. Han stannade gick fram och började gestikulera och skrika, vilket brorsan uppfattade som hotfullt, pang, en rak höger fick mannen att backa och han såg fruktansvärt chockad ut. Smällen tog inte så allvarligt men mannen föll nästan i tårar och inom loppet av 5 minuter var polisen på plats. Polisen kunde inte förstå brorsans agerande, trots att mannen tidigare var mkt arg och hotfull. Men han var aldrig ute efter ngt bråk, han ville bara att vi skulle följa strömmen och inte "stoppa" trafiken, han ville vårat eget bästa.

Förstår ni vart jag vill komma, för han var det helt naturligt, men när han åkte på en käftsmäll så skrek han inte så mkt längre, en kulturkrock helt enkelt. Man tror att ngn annan menar ngt annat, t.ex pussar man inte sin mamma så älskar man henne inte, skrik och gester som ju är vanligt bland folk från sydeuropa, mellanästern, sydamerika uppfattas av många av oss som hotfullt. Många skrikiga araber ser man lite överallt, men när det kommer till kritan så ville de absolut inte ha bråk (det är inte för att de är rädda), utan det är deras sätt att kommunicera och uppföra sig som vi missuppfattar (ok, ibland har vi rätt, men oftast rör det sig om missförstånd.

Fan vad jag skriver skit nu, men ett exempel till. Jag och min sambo flyttade nyligen till en lägenhetskedja i ett mkt invandrartätt område. Vi hade en granne från Irak som alltid såg så jävla arg ut, men efter ngn vecka motte min sambo honom och istället för att utbyta blickar hälsade hon. Hon fick ett stort leende tillbaka och senare samma dag ringde det på dörren och där står den superarga grannen med ett leende på läpparna och frågade om vi ville komma över på en kopp kaffe. Det var från början ngn slags "dubbelrasism", han var sur för att inte vi hälsade på honom och vice versa. MISSFÖRSTÅND.

Fan vad jag hamnat off topic. Till TS stick fast du bara trollar, man kan inte vara så jävla dum i huvudet som du verkar...

Svensk kultur innebär att titta på amerikansk teckad jävla film på julafton. Med det som facit utmanar jag vilken jävla svennenationalist som helst att påstå att svensk kultur är överlägsen. Fan, det är walk over från början.

...Alla lever helt enkelt som råttor här. Gå upp 6 på morgonen. Klä på och ge era myskoxar till barn käk och sedan köra de små äcklen till dagis/skola. Sedan vankas ett tråkigt jobb som den generella svensken vantrivs på. Väl hemma igen får man höra en massa tjat från frugan samt att en jävla massa hushållsysslor skall göras. Att ungarna sedan gnäller om det ena och det andra förvärrar livskvalitén avsevärt. Detta är svenskarna i ett nötskal......

Med vänliga hälsningar,
eran Judenschwein.

Svensk kultur innebär att titta på amerikansk teckad jävla film på julafton. Med det som facit utmanar jag vilken jävla svennenationalist som helst att påstå att svensk kultur är överlägsen. Fan, det är walk over från början.