Treenigheten (samlingstråd)

Läste du ens hela mitt inlägg? Du säger emot mig genom att säga det jag sa. Själva definitionen av heterodoxi är att det är en motsats till ortodoxi. Vad som är ortodoxt och inte har varit och är uppe för diskussion, men det har inte diskuterats om ortodoxins existens. Det har diskuterats VAD den är, inte OM den finns.

Vad de själva väljer att kalla sig är inte något som påverkar vad den segrande huvudfåran, fåran med makten, väljer att säga. Ja, det finns många olika som kallar sig kristna. Nej, det betyder inte att de är kristna. Jag kan kalla mig socialdemokrat utan att på det sättet skapa en mer komplex bild av socialdemokratin, för vad jag än väljer att kalla mig så förändrar det inte vad jag är, jag ger/har en skev bild. Och dessa smågrupper rör sig i samma förhållande mot mittfåran. Mittfåran är definierad som den segrande gruppen.

Om vi definierar "kristna" som "de grupper som för tillfället är ortodoxa", ja. Det är ju detta jag inte menar att vi kan göra, det finns och har alltid funnits grupper som på något sätt avvikt från ortodoxin utan att för det avvika från kristen tro, som alltid kunnat hänvisa till den kristna Bibeln för sina ståndpunkter precis som de ortodoxa kunnat.


Fast bilden av socialdemokrati blev ju väldigt mycket mer komplex när de europeiska socialdemokratiska partierna började röra sig bort från Plechanov och marxismen, och närma sig Bernstein och den mer uttalade reformismen. Ännu mer komplex blev bilden när socialliberala ekonomer och ideologer som Keynes började få fäste inom den socialdemokratiska rörelsen - och bilden av vad som är socialdemokrati och inte är komplex idag, just på grund av att den fått beteckna så pass olika typer av idéer genom historien. Du kan ju än idag kalla dig ideologisk socialdemokrat och tro på Plechanovs program från 1883 - men du röstar förmodligen inte på SAP. Socialdemokrati har på så vis blivit ett mer komplext begrepp.

Alltså, ortodoxa kyrkan (eller kyrkorna) är inte samma sak som ortodoxi. Romersk-katolska kyrkan har i åtminstone 1000 år gjort anspråk på att vara den enda sanna bäraren av renlärig och sannlärig kristendom. De ortodoxa kyrkorna (som baserar sig från sina patriarkat) har under samma tid gjort samma anspråk. Kristendomens ortodoxi (som inte är samma sak som de samfund med "ortodox" i namnet) säger att det finns 1 rätt och många felaktiga sätt att tro. Det är inte öppet för tolkning. Bara utifrån detta så har det av alla grupper som råkat vara starkats rättfärdigats att försöka hugga huvudet av de med andra åsikter.

Att hänvisa till Bibeln för en åsikt innebär inte att man gjort den korrekta tolkningen av det man hänvisar till, eller att man gjort en för bred eller för snäv avgränsning och tolkning. Här ligger också kristendomens ortodoxi, det räcker inte med att hänvisa till Bibeln, du måste tolka rätt också. Att avvika är att inte ha kristen tro. Enligt detta sätt att se. Om du inte håller med så visst, men det ändrar inte det faktum att det sättet jag presenterar har haft väldigt stort historiskt stöd i både teori och praktik. För att citera den apostoliska trosbekännelsen: "[...] en allmännelig/katolsk kyrka [...]". /-tecknet är för att de har samma betydelse men olika (lika korrekta) ordval har använts och används än idag.

Okej. Jag är en socialdemokrat, jag anser att det inte är solidariskt att tvinga mina medmänniskor att betala för mig när jag kan klara av att göra något själv. Jag anser att det mest solidariska mot andra är att inte vara en börda, och därför kan vi sänka deras skatter. De ska inte behöva lyfta mig hela tiden. Solidaritet, det är att hjälpa varandra och att inte tvinga sig på någon annan som börda.

Orkar inte läsa igenom hela tråden men Gud borde väl kunna nå oss på alla plan? Förutom sitt varande även genom ande och genom köttet?

Tycker inte att treenigheten är så svår att förstå ändå. Kanske en aning mänskligt fackindelande för att strukturera upp förklaringen så att vi kan greppa det. Men ändå?

Som medlem i Svenska kyrkan (dock ej löpande aktiv) kan jag kanske förtälja en del av dina funderingar.

I Svenska kyrkans bekännelseskrifter står det: Fader, Son och Ande betecknar något, som icke är en del eller en egenskap hos något annat, utan existerar självständigt. De tre som benämns som personer av samma väsende och samma makt som Gud. De tre är både ett men tre.

I den Nicaenska trosbekännelsen (där den kristna trosbekännelse som i sin nuvarande form är känd från konciliet i Konstantinopel 381 eKr) Den antogs som följande lyder i sin nuvarande form:

Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds ende Son, född av Fadern före all tid, ljus av ljus,
sann Gud av sann Gud, född, inte skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allt blev till; som för oss människor och vår frälsning steg ner från himlen, blev människa av kött och blod genom den helige Anden och jungfru Maria, korsfästes för vår skull under Pontius Pilatus,
led döden och begravdes, uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna, steg upp till himlen,
sitter på Faderns högra sida och skall återvända i härlighet för att döma levande och döda,
och vars välde aldrig ska ta slut. Vi tror på den helige Anden, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras
och som har talat genom profeterna, och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv.
Amen.

Svenska kyrkan uttrycker i sin treenighetslära att Gud är större än vad som ryms i människans formuleringar. Det går bortom vårt förstånd. Man säger att Gud är en men ändå tre. Det går bortom vår förmåga att tänka. Fadern är Gud men inte samma sak som Jesus/Sonen och Anden, Jesus är Gud men inte samma sak som Fadern och Anden och Anden är Gud men inte samma sak som Jesus/Sonen eller Fadern. Kanske vi kan utläsa av detta att livets grund är en gemenskap som når bortom våra gränser och vår förmåga att med exakthet finna ett uttryck?

Ett enklare sätt att förstå tankemönstret är att tänka på vatten. Vatten (=H2O) finns i fast-, flytande- och gasform. Alla tre formerna är vatten (=H2O) men de är samtidigt inte samma sak och har olika samma egenskaper.

Att be till Jesus eller Fadern eller Anden är att be till Gud, men att be till Anden är inte att be till Fadern. Den här uppdelningen kanske inte blir så betydelsefull förrän man erfar vad varje del förmedlar. Anden kallas t ex också för Hjälparen och påminner alltid om Jesus (Joh 14:26). Jesus är Gud som kommit till oss, visat och givit oss försoningens väg och möjlighet. Fadern brukar förknippas med skaparen. Samtidigt säger Jesus: "Fadern är i mig och utför sina gärningar." (Joh 14:10) Ett annat sätt att förstå Treenigheten är bilden av Fadern som har har två armar som omsluter oss, den ena är Jesus och andra Den helige Ande.

Sammanfattningsvis vill jag avsluta svaret på din fråga med några ord skrivna av präst som heter Bengt Pleijel: "Guds treenighet är inte till för att plåga våra hjärnor utan för att trösta våra hjärtan. Vi tror inte på tre gudar utan på En Gud, som uppenbarar sig för oss som Fadern och Sonen och Den Helige Ande. Guds tre-enighet är ett mysterium - en hemlighet. Vi kan aldrig förstå det helt. Så om du begriper, att du inte begriper så mycket av detta, så har du begripit något mycket väsentligt."

Fast det är ju inte fråga om kan, utan om det finns bibliskt stöd för det. Och det verkar det, av vad som hittills framkommit inte göra; New Catholic Encyclopedia verkar ha rätt i att treenigheten var något som man resonerade sig fram till några århundraden senare.

No shit


Så vad ska vi kalla alla kristna som inte köper de påståenden som ortodoxin lär - t.ex. treenigheten? Icke-kristna Kristusföljare? Icke-kristna Bibeltroende? Eller kanske bara icke-trinitarianska kristna - vilket ju är ett normalare sätt att formulera sig.

Troligtvis är det så enkelt att tolka men man gjort det svårare än vad det är. Gud finns inom oss alla, därav är Jesus Gud. I fall Gud är skapare av människan är Gud allas vår fader, därav även Jesus fader. Den heliga anden är människans själ. Kom igen det är inte svårare än så.

Det är väl, såvitt jag vet, ingen hemlighet att treenigheten är en tolkning. På samma sätt som katolikerna lyckades plocka ut dödssynderna ur gamla testamentet.

Treenigheten inom människan ur ett nytänkande psykologiskt perspektiv:
Sanningen om hur vi är skapade inuti oss själva. Utsidan är bara en reflektion. Sanningen är alltid dig själv så länge du vågar se dig själv för den du är. Vi har en hjärna som styr våra tankar och ider som rör hjärnan. Men det en psykolog måste veta att roten till alla problem sitter oftast i vår själ. Det är den vi måste hjälpa patienten att läka. För det är händelser i våra liv som utgör dom vi är och får oss betee oss på det sätt vi gör mot oss själva och vår omgivning. Könsrollen är något vi föds in i. Det är den del som talar om för oss vem vi faktiskt är. Den styr många av våra handlingar av vad vi gör. Själen eller hjärtat är den del som medlar inom oss mellan tanken och handlingen. Vi föds varken goda eller onda utan det är saker vi upplever på resans gång och faktiskt gör oss till den vi är genom att det är känslan av den vi vill vara som vi jagar. Av vår mor och far får vi egenskaper medförda från dom. En maskulin och en feminim sida på hur världen är och hur vi människor funkar ihop som par. Cannabis kan även ha en läkande process i en trasig själ som behöver helning. Den skapar ett nytt medvetande hos oss som människa. Av att faktiskt hjälpa oss förstå tragiska saker som hänt i våra liv som kan dyka upp ur bortträngda minnen vi bär på från vår barndom som faktiskt påverkar våra val. Det är när du förstår vad du genomgått som format dig till den du är du kan börja arbeta med dig själv om du haft missöden i ditt liv. Även en sak som rädsla och mardrömmar är något vi kan övervinna över faktiskt förstå vad det är som skrämmer oss och våga säga ifrån mot den rädsla vi bär på så sätt kan man övervinna den.

Men om han kan nå oss på ALLA plan, varför då tala om TREenigheten?
Nej, om det var DET du menade med "inte så svår och förstå" så får du får fundera om.

Du har rätt. Resten i tråden är bara svammel.

Konstantin, kätteri och renlärighet

Varför var han Konstantins "omvändelse" så betydelsefull? Därför att han som kejsare hade ett mäktigt inflytande på den läromässigt delade "kristna" kyrkan, och han ville ha ett enat rike. Vid den tidpunkten rasade en debatt bland de grekisktalande och latintalande biskoparna om "förhållandet mellan 'Ordet' eller 'Gud Son', som hade för kroppsligats i Jesus, och Gud, nu kallad 'Fadern' - hans namn, Jahve, hade blivit allmänt bortglömt." (The Columbia History of the World) Några gynnade den på bibeln grundade tanken att Kristus, Lógos, var skapad och därför var underordnad Fadern. (Matteus 24:36; Johannes 14:28; 1 Korintierna 15:25-28) Arius, som var präst i Alexandria i Egypten, var en av dessa. Ja, R. P. C. Hanson, Professor i teologi förklarar: "Det fanns ingen teolog i vare sig Österns eller Västerns kyrka före den arianska tvistens utbrott [på 300-talet] som inte i någon mån betraktade Sonen som underordnad Fadern." - The Search for the Christian Doctrine of God (Sökandet efter den kristna läran om Gud.)

Andra betraktade uppfattningen att Kristus var underordnad som kätteri och var mera inne på den linjen att Jesus skulle tillbes som "Gud förkroppsligad" Men professor Hanson förklarar att perioden i fråga (300-talet) "inte var en historia om försvarandet av en godtagen och befäst [trinitarisk] renlärighet mot angreppen från öppet kätteri [arianism]. Om det ämne som främst var under diskussion fanns det då ännu ingen ren lära." Han fortsätter: "Alla trodde att de hade Skriftens auktoritet på sin sida. De beskrev alla andra som oortodoxa, otraditionella och oskriftenliga" De religiösa leden var grundligt delade i denna teologiska fråga. - Johannes 20:17

Konstantin ville ha ett enat rike, och år 325 v.t. sammankallade han sina biskopar till ett kyrkomöte i Nicaea i den östra, grekisktalande delen av sitt rike, på andra sidan Bosporen från den nya staden Konstantinopel räknat. Det sägs att det var mellan 250 och 318 biskopar som kom, bara ett mindretal av hela antalet, och d e flesta som kom var från den grekisktalande regionen. Inte ens påven i Sylvester l var med.* Efter en het debatt kom detta icke representativa kyrkomöte fram till den nicenska trosbekännelsen med dess mycket positiva inställning till treenighetstanken. Men det lyckades inte avgöra den läromässiga tvisten. Det kunde inte klargöra vilken roll Guds heliga ande spelade i trinitarisk teologi. Debatten rasade i flera årtionden, och den krävde flera kyrkomöten och myndighetsutövande av olika kejsare och bruk av landsförvisning innan man till sist uppnådde allmän anslutning. Det var en seger för teologin och ett nederlag för dem som höll fast vid bibeln. - Romarna 3:3,4.

Under århundradenas gång har treenighetsläran lett till att den ende sanne Guden, Jahve, har dolts i det träsk som utgörs av kristenhetens Gud-Kristus-teologi. Nästa logiska konsekvens av denna teologi var att om Jesus verkligen vad Gud förkroppsligad, då var Jesu mor, Maria, uppenbarligen "Guds moder". Detta har lett till att Maria under årens lopp har dyrkats i många olika former, detta trots att det inte finns ett enda skriftställe som nämner att Maria har någon mera betydande uppgift än att bara vara Jesu ödmjuka biologiska mor.# (Lukas 1:26-38, 46-56) Läran om guds moder har under århundradenas gång utvecklats och utsmyckats av romersk-katolska kyrkan, vilket har lett till att många katoliker dyrkar Maria innerligare än de dyrkar Gud. Men nu hamna jag utanför huvudämnet. Ber om ursäkt.


*I The Oxford Dicitionary of Popes sägs följande om Sylvester l: "Fastän han var påve i nästan tjugotvå år under Konstantin den stores regering (306-337), en epok av dramatiskt utveckling för kyrkan. tycks han inte ha spelat någon betydande roll i de stora händelser som inträffade då... Det fanns helt visst biskopar som Konstantin gjorde till sina förtrogna och med vilka han kom överens om sin kyrkliga politik, men [Sylvester] tillhörde inte dem."

#Maria, Jesu mor, nämns vid namn eller som hans mor på 24 olika ställen i de fyra evangelierna och en gång i Apostlagärningarna. Hon nämns inte i något apostoliskt brev.