Citat:
Ursprungligen postat av
Tubbo
Kanon. Nöjer mig med det..
Fast det gäller ju då att ha "rätt" förförståelse; menar vi att Gud är treenig så kan vi tolka versen som ett uttryck för denna treenighet; menar vi att Gud är en så kan vi tolka Gud som en, Kristus som hans apostel och Anden som Guds "verksamma kraft"; menar vi att det finns tre gudar så kan vi tolka dem alla som separata gudar; menar vi att det finns hundratals gudar så kan vi tolka versen som ett uttryck för ett dop som sker med auktoritet från tre av dem, etc.
Som sagt, att formeln kan ges en trinitarisk förståelse, om vi angriper den från det hållet, är alltså något annat än att den som den står ger uttryck för en trinitarisk förståelse av Gud - naturligtvis håller jag med om att den är
kompatibel med en trinitarisk tolkning, liksom den (stående för sig själv) är kompatibel med i princip vilken gudstolkning vi än vill få den att underordna sig. Problemet för den trinitarianska tolkningen är snarare att det finns så pass många verser, i nästan alla (alla?) Nya Testamentets böcker, som
inte är kompatibla med en trinitarisk gudsbild.
Citat:
Alltså, utan att ens nämna Jesu gudomlighet så är det ganska lätt att konstatera att tanken om Guds triad existerade i judendomen redan innan kristendomens teologiska framställning. Jag talar här om den judiske teologen Filon.
Hos Filon behandlades däremot inte den gudomliga triaden som en treenighet av personer, utan som Gud och hans "två krafter";
Logos hos Filon, som kom att identifieras med Jesus hos vissa tidiga kristna, var inte en del av denna triad. Den gudomliga triaden hos Filon var vidare inte någon egentlig judisk tanke, dvs något härlett från de judiska skrifterna, utan hämtades från den platonska filosofin i Filons försök att synkretisera grekisk filosofi/religion med judendom (vilket i stora drag var Tanakh tolkad utifrån en platonsk filosofisk förförståelse).
Detta är även vad vi kan se hos tidiga kristna filosofer, t.ex. Theofilos av Antiochia, som beskriver den gudomliga triaden som bestående av Gud, Guds Ord (
Logos) och Guds Visdom (
Sophia) - där dessa behandlas som exempel av platonsk
typos (där den fjärde är människan), vilket således har väldigt lite med Gud som tre personer i ett väsen att göra.
Du har rätt i att det är tydligt från vilka läror treenighetsläran verkar ha utvecklats - en hypotes som verkar ganska trolig är t.ex. att man utgått från en filonsk hellenistisk-judisk triad av Gud och hans krafter, varefter
Logos introducerats som en kraft hellre än de klassiskt filonska krafterna där
Logos också kom att associeras med personen Jesus från Nasaret vilket i sin tur ledde till tanken om en treenighet bestående av olika personer i Gud hellre än av Gud och hans krafter. Vad jag däremot inte hittar några belägg för är påståendet att denna idé skulle ha funnits när Nya Testamentet skrevs och varit en bärande idé för dess böcker; så pass stora delar av NT är så pass inkompatibla med treenighetsläran att detta verkar osannolikt.
Samtidigt hade de tidiga kyrkofäderna, och för all del församlingarna, så pass spridda teologiska och kristologiska idéer att en underliggande enhetlig teologi och kristologi i NT blir nästan fullkomligt osannolik. Vad vi dessutom saknar hos både de tidiga kyrkofäderna och i NT är något som liknar den "nicenskt kristna" treenighetsläran; vi hittar alla möjliga former av adoptionism, monarkianism, modalism, "filonism" (dvs synen på
Logos som ett himmelskt väsen och som Guds enfödde son applicerad på Jesus), subordinationism, o.s.v. - vilket indikerar att
om alla NT-författare utgick från samma teologiska och kristologiska förståelse, vilket inget indikerar, så är treenighetsläran en väldigt osannolik kandidat till en sådan förståelse.