Hyllade filmer du hatar (gärna passionerat)

Vill alltså inte höra saker i stil med "Visst är Gudfadern bra men inte är den SÅ jävla bra, överskattad helt klart". Filmer du verkligen inte tål samtidigt som de gillas av allmänheten/folk i din umgängeskrets/såna vars filmsmak du vanligtvis tycker är bra, det är sånt som söks här. Och om du mäktar med det får du gärna skriva en motivering där det framgår hur intensivt du hatar filmen och hur låga tankar du har om folk när de säger att de gillar den.

Får väl vara snäll och bidra själv.

The Shining: Ja, det är originalet jag pratar om. Iofs väldigt länge sen jag såg den men jag minns den som en film nästan helt utan kvaliteter, med undantag såklart för Jack. Dock är han lite av problemet också, ett problem som finns i många skräckfilmer, nämligen att "den onde" är så oändligt mycket coolare än "den gode". Och här är detta problem en äcklig plåga, för aldrig tidigare har väl ett barn i en film varit så avskyvärt som här. Den lille fulingen får sina små anfall där han spyr ner sig och kallar sitt pekfinger för Tony och man vill ju inget hellre än att nån ska hugga av honom det där pekfingret och våldta honom till döds med det. Och när Jack väl blir galen och börjar jaga honom med yxan kan man inte göra annat än att tänka "Bra initiativ, lycka till". Men det är nästan här filmen blir som sämst, för Jack blir i buskisliknande stil inlåst i kylrum, han tar flera minuter på sig att slå sönder dörrar som står i vägen för honom och han hinner, såklart, aldrig ikapp sin äckliga lilla son och scenen där Jack mördar, våldtar och äter honom i valfri ordning uteblir till allas (min) stora besvikelse.

Gudfadern: Aldrig har väl en film känts så intensivt nördig som Gudfadern. Hela filmen känns som en gåva till de som har ett nördintresse för allt som har med maffian att göra och det kan jag iofs se en poäng med, att filmen mer eller mindre är tillägnad en viss typ av nördar alltså. Men då jag inte är en av dessa nördar så måste jag säga att Gudfadern är något av det mest intensivt uttråkande jag upplevt i filmsammanhang. Och jag vet inte riktigt om jag kan respektera dessa nördar, för maffian är då inget som ska rankas allt för högt på listan över balla brottslingar och våldsäckel. Med sitt ständiga tjat om familjen, respekt och det där jävla Italien skulle jag nästan säga att de är lägre stående än anarkismälskande vänsterpack.
Fy fan.

Almost Famous: Spydde lite galla över den igår. Eftersom det verkar finnas nån form av inofficiell regel mot korspostnig på Flashback så länkar jag bara till kommentaren: https://www.flashback.org/showpost....5&postcount=22

Om du känner att du absolut måste så får du väl diskutera mina och andras sågningar men främst vill jag att du ska vara elaka mot filmer, det är då du finner glädjen.

Twilight

Det är väldigt få filmer med handling inom vapyrism som verkligen har lyckats, Twilight är inte någon utav dem - Tvärtom.

Jag kan inte förstå hur folk verkligen ägnar sina liv till att verkligen dyrka denna film.
Skådespelarna är urusla och det som stör mig mest utav allt inom skådespelarkategorin är hur de mickar upp de så högt så att man jämt hör saliven, svälj och deras suckande jämt och ständigt. Vartenda litet andetag har de med i ljudspåret vilket blir väldigt störigt efter en längre bit in i filmen.
Det ser också ut som att de offrat en väldigt låg budget på filmeffekterna med eftersom de påminner om de dagliga och dåliga serieeffekter som Heroes och Smallville använder sig utav. De hör inte hemma i en långfilm om man nu ska använda sig utav de elementen. Manuset känns inte speciellt alls, visst är det en häftig tanke att två av helt olika sorter upplever en "förbjuden" kärlek men jag tyckte verkligen inte det framtogs så speciellt som man kunde hoppats på i själva filmen.

Hur kan dagens vampyrfilmer fortfarande misslyckas efter En Vampyrs Bekännelse? Borde inte den satt en större och tydligare milstolpe i vampyrmanusen?

Jag vet att åldersgruppen som förälskar sig i Twilight inte är så gamla men vad är det de ser som inte vi ser? Robert Pattinsons osynliga karisma?

Fundersamt avslutar jag det här risandet med en påle igenom bröstkorgen...

Är det en film om homsevampyrer? Som jag förstått det är det två killar i huvudrollen.

Fattar inte alls grejen med "There will be blood". Jävla sömnpiller som fick en
att vilja ha pengarna tillbaka trots att det inte var jag som köpt rullen.
Kan egentligen inte sätta fingret på vad som var fel, men den funkade helt enkelt inte för mig.

Beckfilmerna så fruktansvärt enformiga filmer. Har man sett en så har man sett alla. Visst kan jag erkänna att Gunvald har sina stunder, men det hjälper inte. Svensk film är rätt död om det inte vore för de skräckisar vi gör som faktiskt är rätt okej.

Sagan om Ringen - hela trilogin. Ren sörja! (Tyckte inte om böckerna heller, däremot diggar jag Bilbo till 100%)

The Fountain - Första gången jag såg denna film så såg jag inget större fel med den, men för ju fler ggr jag sett den så inser jag vilken skit det egentligen är!

2001

ser helt enkelt inte va som e bra med den. tex. en scen med en massa färger som rusar mot en i typ 5 minuter medans ett brandlarm piper i bakgrunden? bara för prettofolk som ej kan se de bra i en film om den inte e just pretto. usch!!! hatar denna film.

Elefantmannen

fyfan asså, tycker inte om den här filmen. för de första så är flera saker i filmen helt fiktiva, tex. har Merricks sadistiska ägare Bytes aldrig funnits i verkliga livet, Dr. Treeves räddade därmed inte Merrick undan ett sadistsvin utan när freakshows bannades i UK åkte Merrick på egen hand till Belgien å jobbade på freakshow där, där blev han dock lurad å övergiven av sin chef som tog alla hans pengar.

merrick blev inte heller misshandlad på cirkusen, lr de finns iaf. inga bevis för de utan han behandlades faktiskt ganska bra.

i filmen framstår dessutom hans öde som extra hemskt eftersom doktorn säger "nej vi kan ej bota dig" medans de gick i verkligheten, de va f.ö. så Merrick lärde sig prata, doktorn å kompani opererade han.

källa på allt detta, http://en.wikipedia.org/wiki/The_Ele...rical_accuracy

nu e de såhär att skälet varför ja hatar denna film e för att ja har fått intrycket av att om man ej gillar denna film e man ett känslolöst monster bara för att den handlar om just joseph merrick som han f.ö. hette på riktigt, de gillar hursomhelst inte jag. fult knep av david lynch. filmen e väldigt fint plåtad dock å har grym scenografi.

Yes, jag blir den förste: Jag, jesusfreak, hatar STAR WARS!

Vet inte var jag ska börja. De tre nya filmerna, alltså I, II och III är så fruktansvärt dåliga så jag bara fick ont i huvudet när jag såg dem. Dåliga skådespelarprestationer, dålig musik, tråkig handling.

Starwars IV, V och VI är inte lika farligt, men fortfarande fruktansvärt dåliga filmer. Den enda som har något som helst tittarvärde för mig är VI där man får träffa det enda vettiga rymddjuret Ewoken. Resten av dessa filmer är bara tråkiga och jävligt pretto.

Matrix
Okej visst har filmen ett bra koncept och dessutom har den med sina revolutionära effekter. Men det är just effekterna som är problemet. Jag har absolut inget problem med "stil över substans"-filmer, tvärtom faktiskt. Men det är för mycket tonvikt på effekterna och resultatet blir att filmens handling och stil blir undertryckt.

Nu är det såhär att jag tror inte varken Lynch eller Brooks var ute efter att göra en kongenial biopic om Joseph Merrick. Snarare utnyttjade de historian om Merrick för att göra en bra film. Förstår du skillnaden?



EDIT: Är inte den här tråden i grunden en kopia av "Överskattade filmer"-tråden?

stefphoenix, de e möjligt men fortfarande, den filmen brukar ha just de rykte ja beskrev. å de gillar inte ja.

Jag respekterar helt att du inte gillar filmen. Jag tycker bara att argument som att "den följer inte den riktiga historian" är svaga. Lika dumt som att dissa en film för att den inte råkar följa originalboken helt.

asså, de kan ja säga att ja ej har problem med, men att tvinga folk att ta till lipen för att inte framstå som känslolösa psykopater tycker ja e ett jäkla fult knep. iaf. när man kastar in saker i historien som inte har hänt på riktigt.