Citat:
Ursprungligen postat av Strike-
Cage ska vara glad att han fick sina hittar på 90-talet, annars skulle han nog inte kunnat överlevt på sin skådespelar-karriär, det håller jag med dig om. Han är inte den bästa skådespelaren direkt, men vad spelar det för roll? Så länge folk öser jobb på honom så kan han ju bara tacka och ta emot.
Sen har jag aldrig träffat Nicolas Cage själv, så jag har inte kunnat skapa en egen uppfattning om hans intelligensnivå. Vad jag däremot vet är att man inte ska tro på allt vad media säger, något som folk tyvärr gör för ofta och därmed skapar en uppfattning trots att man själv inte träffat personen i fråga.
Lugn o fin nu. Jag menar bara att skadeglädjen i fallet Cage kan komma av att han faktiskt är en genuint usel skådespelare. Att tycka att någon är överbetald behöver ju inte heller vara avundsjuka, jag kan ju tycka att jag själv är groteskt överbetald men inte för den skull vägra att ta emot pengar.
Jag var lite otydlig med mitt uttalande om vanföreställningar, det jag menar är att skådisar och andra "kulturarbetare" ofta i intervjuer, när de får frågan vad de skulle göra om de inte var skådisar svara någonting i stil med "läkare för läkare utan gränser" eller "FN diplomat" eller arkitekt istället för det avsevärt troligare servitris, snickare eller bilhandlare.
Att de har/får vanföreställningar är nog ett resultat av en livsstil där man övertygar varandra om sin egen förträfflighet - även områden där de uppenbarligen saknar erfarenhet eller relevant utbildning - och får framföra sin uppfattning genom en förment auktoritet - som är helt irrelevant för sakfrågan - eller att media tämligen okritiskt framför deras truismer som sanningar och ger dom media utrymme i kraft av deras kändisskap. Titta på typ bono, han går runt och säger självklara saker men får träffa påvar och presidenter, inte för det han säger är speciellt begåvat eller för att hans arbetet är så mycket mer värt utan för att han är känd. det roligaste utslaget av den typen av vanföreställning måste vara då en hel bunt brittiska popsnören hjälp tony blair att vinna valet och på fullaste allvar trodde att de skulle få inflytande som "de ungas röst" i regeringens politik.