Pallar fan inte längre!

Ooops, menade fysik som i kroppsbyggnad, inte ämnet. Till polishögskolan saknar jag historia A (som jag pluggar nu, går åt helvete just nu), Svenska B som jag också pluggar, samt att göra högskoleprovet.

Jag är tveksam till det målet med tanke på mitt psyke. Tänk om jag inte är tuff nog att slutföra utbildningen, och om jag slutför den, tänk om jag failar som polis? Det är i de banorna jag tänker.

Men polis/väktare är det enda jag känner att jag VILL göra. Hästar pallar jag inte med längre, det är en hobby, inte något jag vill jobba med.

Det blev ett litet missförstånd där!

Om du inte vill plugga direkt efteråt finns det såklart andra saker att göra. Men varför oroa sig så mycket över att börja utbilda sig? Vad finns det att vara rädd för egentligen?

Visst, man kanske misslyckas med utbildningen och hoppar av. Men är det värre än att sitta i en sunkig soc-lägenhet och söka massa jobb man inte kommer få?
Och kanske får man inte massa vänner. Men det är ju inte som om man får fler av att sitta hemma och vara arbetslös.

Jag märker nu att det här verkar lite otrevligt, men det är inte min mening.

Jag är rädd för att misslyckas, för att inte passa in, för att inte klara de krav jag ställer på mig själv!

Jag behöver ta mig ur den här skiten så jag kan jobba upp mitt självförtroende, för jag vet att kan klara det, men inte just nu. Jag är inte precis fit att bli polis när det första man gör på morgonen är att vilja gråta utan anledning.

Meningen med livet är att hitta en mening. Ge inte upp, berätta för dina föräldrar, prata med psyk igen och igen. you can make it.

Har pratat med mina föräldrar, eller rättare sagt med min mor. Hon var på mig en dag och gjorde till slut att jag fick mer eller mindre ett sammanbrott. Lät allting komma fram och hon förstod till slut hur jag mått de senaste månaderna/åren.

Känner mig lite tryggare nu när jag vet att jag har föräldrarna på min sida, och har bokat tid hos läkare på tisdag för att kolla upp, snacka lite och fixa remiss till psykolog eller liknande.

Tack för stödet jag fått av er på Flashback, ni har hjälpt mig väldigt mycket.