Språket på jorden om 1.000 år?

ja eller värre med arabiska inslag i våra språk, kanske arabengelska.

Det man måste fråga sig är vad man menar med "svenska". För mig så är en variant där man har många engelska och andra lånord men i grunden svensk grammatik fortfarande svenska, i så måtto att det finns någon form av kontinuitet mellan detta språk och det språk som talades innan inflytandet från engelskan började göra sig gällande. Skulle man inte hålla med om det så får man nog acceptera att det inte heller finns någon kontinuitet mellan dagens svenska och klassisk fornsvenska, vars ordförråd och ordbildningsmönster förändrades extremt mycket under lågtyskt inflytande, liksom att dagens engelska inte har någon kontinuitet med fornengelskan, pga. det franska inflytandet däremellan. Om folk är villiga att göra det så kan de göra det, men då pratar vi i så fall förbi varandra.

Svenskan har ett annat grammatiskt system än engelskan, och även om en hel del tilljämning kan äga rum så ska det väldigt mycket till för att svenskan och engelskan ska bli så lika varandra att svenskan så att säga har uppgått i engelskan. Och det är ju inte så språkbyte går till. De språk som dör ut tenderar fortfarande att vara klart åtskilda från de språk som de sista talarna går över till, såsom i språkbytet från finska till svenska i de svenska finnskogarna.

Det gör att mängden engelska lånord, betydelselån och uttryckslån inte är ett bevis i sig på att ett språkbyte håller på att äga rum, eftersom mottagarspråket fortfarande är svenska. Men det kan säga en hel del om de attityder som talarna av svenska uppvisar gentemot svenska och engelska.

Jag menar inte att situationen är oproblematisk, men jag tror ändå att människor i gemen har en viss toleranströskel för bruket av engelska som överskrids långt innan engelskan tar över de funktioner som svenskan har idag. För att förstå en politisk debatt på engelska som har samma detaljrikedom som den svenska politiska debatten krävs att man förstår väldigt många termer på engelska. Det är en sak om yrkesmän kan använda engelska inom sitt yrkesområde utan större problem, och en annan sak om allmänheten, när de kommer i kontakt med de delar av detta område som vänder sig till allmänheten, är redo att acceptera att engelska används. Engelska är det helt dominerande språket inom vetenskap och högre utbildning, och vi accepterar (vi måste acceptera) att vetenskaplig forskning produceras på engelska, men hur många skulle acceptera att en svenskspråkig forskare håller ett populärvetenskapligt föredrag på engelska? En del, säkerligen, men ännu inte nog för att skapa en vettig marknad. Likaledes förväntar vi oss av våra europaparlamentariker, som ju använder engelska och franska i Bryssel och Strasbourg, att de ska kunna förklara för sina väljare vad som händer i EU på svenska. Jag tror att detta motstånd sitter djupare än man tror, men jag kan givetvis ha fel.

Det man möjligen kan tänka sig är att Sverige blir mer tvåspråkigt (i tillägg till de andra språk som talas i landet) genom att vi i ökad utsträckning accepterar att invandrare talar engelska och inte svenska, antingen genom att vi ställer lägre krav på invandrare från dagens invandringsländer, eller genom att det börjar komma in invandrare från länder som vi ställer andra krav på (i klartext, att vi kanske lättare accepterar att folk från västerländska länder använder engelska, vilket skulle förändra saken om vi skulle få betydligt mer invandrare från de länderna). Men där är vi inte idag och tendensen tycks inte vara att vi går dit heller. Möjligen kan en viss missriktad vilja att vara alla till lags, att nästan alltid använda engelska eftersom det är det enda språk som verkligen alla kan, ha en negativ inverkan på svenskans ställning.

Till slut kan man ju notera att skottarna visserligen gick över från gäliska till engelska, men inte alla - skotsk-gäliskan lever kvar, liksom den iriska gäliskan och walesiskan, som har återerövrat både domäner och talare de sista årtiondena. Även korniskan och manx är på väg att återupplivas, och man börjar mer och mer bli medveten om låglandsskotskans (scots) ställning som språk och kulturbärare, både i Skottland och i Nordirland, där det också talas. Jag tror att det är lätt för folk att ha positiva attityder till engelskan idag, när vi har ganska stor kontroll över när vi kan använda det och inte, men att attityderna kommer att hårdna betydligt den dag det "inte är roligt längre", den dag vi känner att engelskans ställning i vårt samhälle hämmar oss hellre än berikar oss. Själv har jag bott utomlands ett par år och det har gjort underverk för min förståelse för hur viktig svenskan är i ens dagliga liv och hur mycket av ens kulturella referensramar som är beroende av språket. En persons vittnesbörd är inte bevis, men det har ändå fått mig att tro att det finns en seghet i svenskan som kommer att stå emot större påfrestningar än man ibland tror.

Ängelska är änglarnas språk.
(ni får era pengar om tusen år )

Vilka språk talas än idag, mer eller mindre som dom gjorde för 1000 år sedan?
Och då menar jag språk som talas som modersmål...

Det här påminner mycket om moment 22:
#Den tradionella svenska dialekten har alltid ändrat sig
#Om den slutar förändras så är det inte tradionell svenska längre

Att ett språk utvecklas betyder dock inte att det försvinner. Hoppas ni förstår poängen i min paradox.

Några ord som stavas likadant och betyder samma sak:

under
man
hand
land
garage
plus
minus
cylinder
start
general
portion (hehe)
finger
materia (Eller heter det bara matter?)
son

Några ord som liknar varandra:

kub/cube
top/topp
cup/kopp
bolt/bult
volume/volym
book/bok
skin/skinn
daughter/dotter
cable/kabel
metal/metall
music/musik


Orkar inte mer nu. Finns massor fler ord som är exakt likadana eller väldigt lika.

Ni måste ju se skillnaden mellan alla de latinska ord vi importerat i alla år och den import av engelska ord det senaste hundra åren. Bara för att det fortfarande är vår största källa till låneord så betyder det ju knappast att vi fortfarande kommer att importera ord därifrån. Vi har alltid bytt, så som vi har bytt mellan fransk till tysk influens och sedan till engelsk.

Intressant blir det när vi börjar importera ord från Asien.



Det tycker jag lät rätt.

Om tusen år hoppas jag verkligen att människor har kommit på ett mycket bättre, avancerat, exakt och varierat sätt att kommunicera än att tala med varandra på ett språk. Vi kommer nog kommunicera mer binärt och uttrycka våra tankar och känslor mer direkt

Under tiden får man lära sig så många av de största språken som möjligt. Mandarin är ju stort, jag ska lära mig det och spanska när jag är klar med japanskan då slipper man lära sig allt om kanji helt från början också

Är japansk och kinesisk kanji så pass likt varandra alltså?

Just i det fall vi känner till där ett byte från ett skandinaviskt språk till engelska ägde rum, gick språkbytet faktiskt till på det viset, nämligen när shetlandsöarnas norn gradvis anglifierades mer och mer, tills det uppgick i engelskan. Språken är alltså tillräckligt lika för att den typen av gradvis språkbyte ska kunna äga rum. Men jag tror heller inte att svenskan kommer att försvinna på det viset. Jag bara tar upp exempel för att visa hur låg prestige svenskan har bland sina modersmålstalare.

Precis.


Så kan det vara. Men det finns minst ett men, se nedan.

Ett tecken på att du kan ha fel är svenska företags och individuella affärsmäns synnerligen beställsamma övergivande av sitt modersmål i yrkessamanhang, också när deras sämre förtrogenhet med engelskan leder till ett tydligt underläge i kontakten med engelska modermålstalare. En svensk affärsman använder aldrig någonsin tolk vid affärsförhandlingar på engelska. Det skulle vara ett alldeles för stort slag mot hans självbild för att han ens skulle överväga det, helt oavsett hur bra han är på finare nyanser. Jag är övertygad om att det underläge som svenska affärsmän därigenom dagligen försätter sig i, kostar dem och den svenska ekonomin miljardbelopp varje år. Och syftet med att vara affärsman är uttryckligen att tjäna pengar och ingenting annat. Att en affärsman väljer prestigen i att vara flytande på engelska före pengarna säger åtskilligt om hur extremt stark den prestigen är.

Det gör vi redan idag. Vi har inga som helst krav, och har inte haft det på länge, på att invandrare med goda engelskkunskaper från högprestigeländer någonsin ska lägga ner kraft på att lära sig vårt bonniga modersmål. Det går alldeles utmärkt som akademisk forskare att fortfarande efter tjugo år i landet hålla alla sina föreläsningar på engelska, till exempel. Det skulle vara fullkomligt otänkbart i alla andra europeiska länder jag känner till någorlunda - och det är några stycken.

Det är inte aktuellt, helt enkelt därför att dessa i princip till sista man antingen talar så dålig engelska att vi svenskar inte accepterar det som användbara kunskaper i engelska, eller, om de har hyfsade engelskkunskaper, har en såpass särpräglad brytning på sin engelska att vi svenskar inte förstår den. (För en bangladeshier är det förmodigen enklare att lära sig svenska än att modifiera sin kraftigt indiska engelska till nåt som gemene svensk kan begripa.) Detta gör alltså att invandringen av kurder, somalier etc paradoxalt nog snarast stärker svenskans roll - i förhållande till engelskan.

Men det är någonting helt annat. Om vi undantar ett fortfarande krympande område i norra och västra Wales och en och annan gudsförgäten ö ute i de Yttre Hebriderna fungerar de gaeliska språken idag som kulturella identitetsmarkörer, inte som det språk man i allt väsentligt fungerar på. Att behärska walesiska eller gaeliska - eller kunna skriva på Scots - är ett sätt att markera att man är en äkta walseare/högländare/skotte, inte att dessa språk kan fullgöra tjänst som individens enda språk. De saknar i princip samtliga modernitetens domäner, och plockar in begrepp från majoritetsspråket så fort samtalet på något sätt har med nånting uppkommet efter 1900 att göra. Det är betecknande hur en diskussion om en trafikolycka i Stornoway låter för en Sassenach: "Gobble-gobble-gobble roundabout gobble-gobble-gobble zebra crossing gobble-gobble-gobble U-turn" osv.

Gaeliska fungerar i de fortfarande någorlunda gaelofona delarna av Högländerna idag ganska exakt som kilten - man har en, och den är viktig för ens identitet, men trehundrafemti dar om året bär man byxor.

Man kan hoppas på det. Men det faktum att rätt mycket folk idag hellre hämmar sig till den grad att de förlorar yrkesmässigt på det än avsvär sig prestigen av att "kunna engelska" gör att jag har mina dubier.

Detsamma gäller mig. Men majoriteten av de svensktalande har inte haft den erfarenheten, och alla som har den har heller inte dragit korrekta slutsatser av den. De många svenskarna i London har t ex inte en alldeles positiv image i staden. De anses som kollektiv av många vara självbelåtna, humorfria och socialt okänsliga. Jag är övertygad om att detta till mycket stor del beror på kollisioner mellan deras skolengelska och engelskan som praktiskt använt modersmål, som de inte i tillräcklig grad uppmärksammar, eftersom de ju "kan engelska".

Nu är du väl ute och cyklar, käre vän! Det är ju amerikanskan som uttalar better ungefär som "be'e" (bedder); i brittiskan uttalas t-ljudet tydligt.
Jag tycker att brittisk engelska över lag låter bättre, dock inte "överklassengelskan". Däremot när det gäller musik har man nog vant sig mer vid amerikanskt uttal, oavsett varifrån artisten kommer. Hur skulle det exempelvis låta om ABBA sjöng "daancing queen" i stället för "dääncing queen"?


Nästan likadant var det ja - inte likadant! Inte visste jag att man säger "walking out the back dörr" på engelska!

Förmodligen inte, det är stora skillnader men det ska enligt de källor jag läst vara bra att redan vara bekant med tecknens betydelser innan man pluggar kinesiska. För de tecken som inte har helt annorlunda betydelser då givetvis. Vet inte allt för mycket om skillnaderna men vet att det skiljer sig mycket, men tecknen består alltid av samma radikaler(de små tecknen som ett kanji är sammansatt med) och då förmodar jag att det bara måste bli enklare att memorisera och skriva de kinesiska också

Endast ett språk.
Vilket jag hoppas vara Engelska