Språket på jorden om 1.000 år?

Well, "celebritet/celebrity" i betydelsen "kändis" verkar rent av vara tidigare belagt i svenskan (1836) än i engelskan (1849) så det går väl att diskutera hur "svengelskt" det är?

Så imponerande är väl inte befolkningstillväxten i Indien och Kina?
Kina och deras ettbarnspolitik placerar dem ju snarare på en svensk nivå.

Ska man gå efter befolkningsökning så får man titta på vilka språk som talas i Afrikas nationer.



Sedan känns det konstigt att gissa sig fram baserat på vilken nation man tror kommer vara den ledande stormakten om hundra år. Vem för tusen år sedan kunde gissa att det idag skulle vara USA? En nation som inte skulle komma att existera på nästan åtta århundranden och hade ytterligare ett århundrade kvar innan det blev den ledande ekonomin.

Indien och Kina anser jag vara uträknade redan inom hundra år.
Men visst vore det intressant med ett nytt globalt kallt krig med dessa två som huvudpersoner.

Jag sätter emot.

Det är väl en ganska rimlig gissning att tro att Kina/Indien kommer vara stormakter inom kort, då de genomgår kraftig industrialisering och utveckling på bred front. Arbetskraft har de ju också ganska gott om, så att säga, billig sådan också.

Om den vetenskapliga utvecklingen går framåt och vi inte kastas tillbaks i medeltiden av nån anledning tror jag att man kommer ha skapat ett nytt språk. Det rör sig ju trots allt om 1000 år. Jag är ju optimist som tror att utvecklingen på lång sikt går framåt mot något bättre.

Detta språk skulle ha följande egenskaper:

-Enbart vackra, korta och logiska ord som är lätta att uttala.
-Enkel grammatik. Man tar det enklaste lösningen på varje grammatiskt problem och använder sig av den.
-Inga oregelbundenheter.
-Fonetisk och logisk stavning.
-Inga dubbelmeningar. Det kommer inte vara några problem att förstå vad folk menar.

Detta för att man skall kunna kommunicera med maskiner men även för att språket lätt skall kunna läras. Många av dagens språk kommer, i utvecklad form, finnas kvar vid sidan av som minoritetsspråk i olika regioner.

... En fråga:
Kan man kalla ett språk utrotingshotat?

Vi hade massor med lånord från franskan för tvåhundra år sedan som sedan länge totalt har fallit ur användning idag.

Men är "celebritet" ett av dessa? Det har alltså funnits en period då ordet var mer eller mindre bortglömt och den genomsnittslige svensken kliade sig i huvudet inför det? Personligen får jag inga som helst svengelska- eller anglisismvibbar av "celebritet" (isolerat).

Tja, läget?


hoppas amerikanska blir det största språket. nästan allt på internet är ju redan på amerikanska. amerikanska är det bästa språket. det är därför alla bra filmer kommer från USA. svenska och finska filmer låter till exempel så himla fult alltid. och även all musik låter bäst på amerikanska. engelska/brittiska låter däremot ganska fult. det låter så fult när dom säger vissa ord, till exempel när dom säger ordet "better", så låter det som "be'e".

problemet med engelska/amerikanska är att det är så äckligt ologiskt. finska är det mest logiska språket.


meh, det är bara en av världens största språk för att indien är den mest överbefolkade landet i världen (ca. 1 miljard människor). hindi ser ut som sanskrit..


svenskan är bara en variant/dialekt av engelska. svenska låter ungefär som engelska. ta ordet "dörr" till exempel. på engelska heter det "dörr". nästan likadant alltså. och ordet "exempel". på engelska heter det "example".

måne = moon
fågel = fowl (förut hette det fowl, men numera brukar man säga "bird").
logga ut = log out
jacka = jacket
nummer = number
park = park
maskin = machine

osv. du fattar min poäng. svenska är ungefär samma språk som engelska.


din ekofascistiska evolutionist. 1000 år är inte alls tillräckligt för att "utplåna" människan. inte ens en miljon år räcker för att utplåna oss.

Jag är väsentligt mer bekymrad än du. Det är klart att svenskan inte på något sätt är akut hotad inom de närmaste femtio åren. Däremot är jag rätt säker på att det är det språk på mer än fem miljoner talare som dessutom är ett etablerat nationalspråk i en stabil stat som åtnjuter den i särklass lägsta prestigen bland sina modersmålstalare. Inte nog med att engelska är ballhetens modersmål, som alla högprestigespråk naturligtvis är. Engelska är dessutom penningens helt oomtvistade modersmål, och det svenska näringslivet genomgår nu en snabb anglifiering, i synnerhet av sitt skriftspråk och sitt befattningsspråk. En controller är t ex oerhört mycket häftigare - och säkert också väsentligt mer välbetald - än en kamrer, trots att deras arbetsuppgifter är identiska. Och avtal mellan helt svenska företag och intressenter skrivs nu i vissa branscher uteslutande på engelska - och efter en amerikansk juridisk förebild, dessutom. Och trots ansträngningar från ideella nomenklaturkommitéer som Datatermgruppen och Biotermgruppen undviks svenska i allt större delar av matematisk-naturvetenskaplig vetenskaplig terminologi, och det svenska talspråk som används i såna sammanhang är en makraronisk rotvälska, där större delen av de betydelsebärande orden är engelska. (Typ Har du screenat libraryt med de nya primersarna?)

Och också den svenska som faktiskt används är under allt större idiompress från engelskan - kanske inte så mycket av prestigeskäl , som av lättja och okunnighet: Dagens svenska media plockar allt större del av sitt material från engelskspråkiga källor, och översätter snarast regelmässigt snabbt och slarvigt ord för ord. Så går brottslingar numer bärsärk i stället för bärsärkagång i kvällstidningarna, TV-programledarna säger Det var allt för nu i stället för Det var allt så länge eller Det var allt för den här gången, beroende på sammanhang, på flygplanet och i butiken uppmanas vi att ha en trevlig dag i stället för att ha det så trevligt, osv osv. Och vi har, till skillnad från de tidigare gånger i historien då svenskan varit utsatt för ett starkt utländskt tryck, ingen reservoar av enspråkigt svenska talare, som inte behärskar högprestigespråket, att luta oss mot.

Vi ska ha klart för oss att irländska bytet från iriska till engelska i allt väsentligt skedde av rena prestigeskäl på 1700-talet - något officiellt brittiskt tryck var det i vart fall alls inte fråga om vid denna tid - så prestige väger tungt för språkval. Min bedömning är att utan antingen ett aktivt stöd åt svenskan gentemot engelskan i Sverige eller dramatisk spontan förändring av folkliga attityder, som jag i dagsläget inte ser några som helst spår av, så kommer svenskan att vara utdöd i Sverige inom etthundrafemtio år. Och den engelska vi kommer att byta till kommer inte att vara framtidens språk, utan vara ett språk vars betydelse kommer att vara stadd i fortlöpande tillbakagång - precis som när det skotska hovet bytte från gaeliska till engelska nästan exakt samtidigt som engelskan totalt försvann som högprestigespråk i England.

Med den lilla skillnaden att engelskan inte kommer att kunna göra en lika dramatisk comeback på global nivå som den gjorde i England sådär trehundra år efter den normandiska erövringen.