Tycker inte den förbättrats. Men misstänker, som tidigare i tråden, att det har mycket att göra med vad man läst först (samma sak med musikstycken förresten). Här kommer ett annat utdrag, först från Borelius version och sen från Samuelsons.
Må vara att kristallpalatset är uppdiktat, att det enligt naturens lagar inte existerar, att jag har hittat på det bara på grund av min egen dumhet, på grund av några irrationella fördomar från vårt århundrade. Men vad angår det mig att det inte finns. Är det inte likgiltigt, bara det existerar i mina önskningar eller bättre sagt så länge mina önskningar existerar. Kanske ni åter skrattar. Var så god och skratta, jag tar emot allt ert hån och ändå säger jag inte att jag är mätt när jag vill äta, ändå vet jag att jag inte nöjer mig med en kompromiss, med ständigt återkommande oväsentligheter, bara därför att de existerar enligt naturens lagar, verkligen existerar. Jag sätter inte som kronan på mina önskningar en stiftelse med bostäder för fattiga hyresgäster med kontrakt på tusen år och skyltar med någon judisk-tysk tandläkares namn. Förinta mina önskningar, utplåna mina ideal, visa mig något bättre och jag ska följa er. Mitt herrskap, ni säger kanske att det inte lönar sig att fortsätta bekantskapen; men i så fall kan jag ju svara med samma ord. Låt oss tänka efter allvarligt. Och vill ni inte bevärdiga mig med er uppmärksamhet, då ska jag inte krusa. Jag har mitt källarhål.
Det kunde till och med visa sig att palatset är en hägring, att det strider mot naturlagarna, att jag fantiserat ihop det enbart till följd av min egen dumhet och som en effekt av vissa föråldrade, irrationella vanföreställningar hos vår generation. Men vad rör det mig om det strider mot naturlagarna? Det har väl ingen betydelse så länge det existerar i mina önskningar, eller snarare, bara det existerar så länge min önskan existerar? Ni skrattar kanske nu igen? Jag kan inte hindra er, jag finner mig i all er munterhet, men tänker trots det inte påstå att jag är mätt när jag i själva verket är hungrig. Jag vet trots allt att jag inte nöjer mig med en kompromiss, med ett kontinuerligt och periodiskt nolläge, bara för att det råkar existera enligt naturlagarna, existera i verkligheten. Jag vägrar att som kronan på mina önskningar ta emot ett stenhus med lägenheter för mindre bemedlade på tusenåriga kontrakt och med tandläkare Wagenheims skylt i porten för säkerhets skull. Annullera mina önskemål, utplåna mina ideal, visa mig en bättre väg och jag ska följa er. Ni svarar mig kanske då att det inte tjänar något till att beblanda sig, men i så fall kan jag svara er med samma mynt. Detta är en allvarlig diskussion, och vill ni inte bevärdiga mig med er uppmärksamhet, så är jag inte den som krusar. Jag har mitt källarhålUndrar om frågetecknen är där i originalet? Och undrar om det finns någon Wagenheim...
