Del 3
Hur G-P beskriver fallet. ( gammal och ny text blandas av mig )
Direkt avskrift av tidningen.
Ett ohyggligt blodsdrama.
Man,hustru, fosterdotter och hennes barn mördade.
En uppskakande och oförklarlig händelse i våra bygder.
Från vår utsände medarbetare.
Knappt har sinnena fått lugn efter den hemska händelsen i Simlångsdalen, förrän ett nytt uppskakande drama timar alldeles inpå våra dörrar.
På förmiddagen i går ingick till oss underrättelse från Ucklum att på ett litet torpställe i Grössby kvällen förut anträffats alla ställets invånare, en 80-årig nästan orkeslös gubbe, hans några och 70 år gamla hustru, deras 23 åriga ogifta fosterdotter och hennes ungefär årsgamla son mördade och på det gräsligaste massakrerade.
En af våra medarbetare utreste till platsen för det hemska dådet. Efter en färd på den nya Bohusbanan till Svenshögen station och därifrån i båt längs genom sjön Hällungen till Ucklum inberättar han per telefon i natt följande på platsen gjorda iakttagelser och inhämtade uppgifter.
Det lilla torpet som så gräsligt sköflats kallas Kasen och ligger i den nämnda byn på högst ett par hundra meters afstånd från allmänna vägen. En stig leder fram från vägen och halfvägs där emellan ligger ett annat torpställe och på ett annat håll ännu ett torpställe ännu närmare dådsplatsen. För resten är hela den närmaste trakten, som ligger i den mästleende sommarfägring, tätt bebygd och uppodlad utom åt ena hållet, dä en skoghöjd stöter alldeles intill.
Torpets invånare:
På Kasen bodde gamle Elias Larsson och hans hustru Lisa. De hade bott där i all sin tid; gubben var visst till och med född på torpet. Till stugan hör en bit jord som afkastar ett kofoder. Gubben har icke på det sista sex, sju åren göra några dagsvärken för torpet men fick bo kvar ändå. Han hade några kronors understöd af Kommunalen som också höll honom med ko. Makarna hade inga barn, men hade som nämnt tidigare tagit en fosterdotter, vilken kom till dom som späd från Göteborgs fattigvård uppgives det. Flickan hette Josefina Lind. Hon var stor och strak men icke mycket arbetsvillig enligt omdömet i orten. Då Bohusbanan byggdes hade hon ett förhållande med en namngiven järnvägsarbetare från Blekinge, varav den nu ettårige gossen blev frukten.
De gamla voro numera alldeles nedbrutna af ålder och krämpor. Gubben Elias hade svårt att gå och gumman låg rätt allvarligt sjuk. Mannen skildras som beskedlig och fridsam. Varken han eller husets andra invånare ofredade någon, och inomhus rådde äfven sämja. Hustrun hade emmelrtid aldrig haft någon förmåga att hålla ordning i huset, hvarför där rådde den ytterligaste torftighet och oreda.
En gräslig syn.
En gräslig syn var det, som mötte vid först titt in i den lilla ruckliga stugan. Nätt och jämt innaför en usel köksdörr som knappt hänger ihop på gångjärnen halfsitter den gamle gubben nedblodad öferallt och med brusten snara om halsen. Särskilt på händerna är liket illa sargat. Den döde har endast en liten dålig tröja på och denna är fullt af märken efter blodiga fingrar, tydande på att gubben blivit buren eller släpad till platsen där han ligger. Ett mindre krossår finnes i hufvudet och mindre skråmor här och var. Öfvre delen av snaran är fastgjord i en lite stege, under hvilken befinner sig i den angifna ställningen. Om halsen är tydligt märken efter snaran.
Inne i rummet - om det kan kallas rum, det lilla kyffet innanför det ännu eländiga köket- befinna sig de andra tre liken. Midt på golvet ligger fosterdottern klädd i linnetrasa med absolut dödande krossår i hufuvdet, ett knifhugg tvärs genom strupen och hela buken uppsprättad. Håret är i vild oordning och en brottning har tydligen försigått, ehuru de av blod delvis översköljda föremålen synes orubbade. I en vrå vilar den gamla gumman på en bädd av lumpor med ett likadant knivhugg genom strupen som fosterdottern hade och som äfven barnliket, hvilket ligger i sängen, har, förutom ett krossår i hufvudet.
Hvem är gärningsmannen?
Att den gamle bräcklige Elias skulle ha kunna utföra dådet och avsluta det med att bära hand på sig själv, vill man icke tro, ehuru den omständigheten att gubben ensam saknar det för de tre öfriga gemensamma halssnittet, skulle – jämte snaran – kunna tydas så. Man påstår att han icke skulle kunna vara i stånd att utföra dessa gärningar, fysiskt icke och moraliskt ännu mindre, åtminstånde i normal sinnesförfattning. Intet antagligt motiv står häller att finna för en sådan hypotes, tycker man. Sannolikt synes att förövaren av illdåden velat gifa det utseendet af, att gubben hängt sig efter att ha tagit den öfriga familjen afdaga.
Fortsättning följer……..
