2009-10-01, 15:32
#1
Detta fall har jag endast kunnat hitta i "Mordkommissionen efterlyser", 1963 av Bernhardsson. En av utredningsmännen i fallet var Axel Willén, "Mannen som ville hem till midvinterblot i Valahall", som själv blev begick bl.a. dubbelmord i Nyköping fjorton (14) år senare. Denne mans bedrifter har redan tagits upp och tas därmed inte upp igen.
Detta är en strakt förkortad version av mordfallet.
Tisdag morgon vid halvsjutiden den 1 augusti 1922 meddelades det att det brann hos "Gustaf "Kolar-Gustaf" Eriksson i Avasjö kronopark mellan Åsele och Vilhelmina. Tjocka rökmoln vällde mot skyn, så en person rodde över älven mot kojan, som stod i ljusan låga.
Erikssons stela kropp anträffades liggande mot den i 45 graders vinkel lutande kojvägggen med ena armen sträckt rakt upp i luften. Han hade bara sina oknäppta byxor, underkläder och strumpor på sig. Eriksson var svårt bränd på ryggen.
Offret hette egentligen Gustaf Ersson-Eriksson och var född utanför Filipstad den 27 mars 1861.
Det var inga som egentligen kände till något om denne ordkarge 61-årige kolare. Han brukade köpa proviant var fjortonde dag i Meselefors, tolv (12) km norröver från där han hade sin koja. Det gick ett rykte, som alltid är farligt, att offret hade sparat en del på kistbottnen. Man trodde ca 2000-3000 kr vilket vid denna tid var en mindre förmögenhet.
Senare fram på dagen så besiktigades Erikssons kropp. Det konstaterades då att han hade träffats av ett skott i huvudet som senare visade sig ha varit en ögonblicklig dödande kula. Mordvapnet var av grov kalliber, sannolikt ett Remingtongevär. Kulan hade gått in genom halsen alldeles bakom högra örat och fortsatte sedan ut genom vänstra örat.
GM hade troligtvis legat och lurpassat på sitt offer i den buskiga vegetationen runt kolarkojan. Polisen misstänkte att GM hade skjutit det dödande skottet när Eriksson hade gått ut för att kasta vatten. Detta tydde hans oknäppta byxor på.
Troligtvis hade mordet begåtts vid tiotiden på kvällen den 31 juli då vittnen hade hört ljud av skott i riktningen där Eriksson hade sin kolarkoja. GM hade också med största sannolikhet legat kvar i buskvegetationen i avvaktan på dagsljuset. Därefter hade han smugit sig fram för att råna sitt offer och för att genomsöka kojan efter mera byte. GM torde även ha legat inne i kojan en stund.
Redan från början hade utredningsmännen det kämpigt. Eriksson stuga brann ner till grunden och det bidrog naturligtvis till att försvåra utredningen. Mellan den 5 - 7 augusti reste utredningsmännen runt och förhörde folk på orter som Lomsjö, Avasjö, Varpsjö m.fl. ställen, vad dessa kunde ha sett eller hört på kvällen de 31 juli. Dessa resor gjordes per fot, båt, hästskjuts och cykel.
Tyvärr gav detta inga spår att kunna gå vidare på. Det visade sig att GM var en kallblodig blundrare också. Han hade bl.a. stulit offrets kavaj, snörkängor, matvaror samt hans fickur. En kolare i Lomsjö misstänktes men något anhållande blev det aldrig.
Lönnmordet i Lappmarken förblev naturligtvis ouppklarat.
Någon vecka efter att Eriksson hade mördats begravdes han på kyrkogården i Åsele.
Det flesta papper i detta fall samt originalakten hade försvunnit. Troligtvis hade Axel Willén tagit dessa med sig när han strax efteråt förflyttade söderut till Nyköping.
Någon som har hört talats om detta bortglömda lönnmord i Lappmarken förut?
Detta är en strakt förkortad version av mordfallet.
Tisdag morgon vid halvsjutiden den 1 augusti 1922 meddelades det att det brann hos "Gustaf "Kolar-Gustaf" Eriksson i Avasjö kronopark mellan Åsele och Vilhelmina. Tjocka rökmoln vällde mot skyn, så en person rodde över älven mot kojan, som stod i ljusan låga.
Erikssons stela kropp anträffades liggande mot den i 45 graders vinkel lutande kojvägggen med ena armen sträckt rakt upp i luften. Han hade bara sina oknäppta byxor, underkläder och strumpor på sig. Eriksson var svårt bränd på ryggen.
Offret hette egentligen Gustaf Ersson-Eriksson och var född utanför Filipstad den 27 mars 1861.
Det var inga som egentligen kände till något om denne ordkarge 61-årige kolare. Han brukade köpa proviant var fjortonde dag i Meselefors, tolv (12) km norröver från där han hade sin koja. Det gick ett rykte, som alltid är farligt, att offret hade sparat en del på kistbottnen. Man trodde ca 2000-3000 kr vilket vid denna tid var en mindre förmögenhet.
Senare fram på dagen så besiktigades Erikssons kropp. Det konstaterades då att han hade träffats av ett skott i huvudet som senare visade sig ha varit en ögonblicklig dödande kula. Mordvapnet var av grov kalliber, sannolikt ett Remingtongevär. Kulan hade gått in genom halsen alldeles bakom högra örat och fortsatte sedan ut genom vänstra örat.
GM hade troligtvis legat och lurpassat på sitt offer i den buskiga vegetationen runt kolarkojan. Polisen misstänkte att GM hade skjutit det dödande skottet när Eriksson hade gått ut för att kasta vatten. Detta tydde hans oknäppta byxor på.
Troligtvis hade mordet begåtts vid tiotiden på kvällen den 31 juli då vittnen hade hört ljud av skott i riktningen där Eriksson hade sin kolarkoja. GM hade också med största sannolikhet legat kvar i buskvegetationen i avvaktan på dagsljuset. Därefter hade han smugit sig fram för att råna sitt offer och för att genomsöka kojan efter mera byte. GM torde även ha legat inne i kojan en stund.
Redan från början hade utredningsmännen det kämpigt. Eriksson stuga brann ner till grunden och det bidrog naturligtvis till att försvåra utredningen. Mellan den 5 - 7 augusti reste utredningsmännen runt och förhörde folk på orter som Lomsjö, Avasjö, Varpsjö m.fl. ställen, vad dessa kunde ha sett eller hört på kvällen de 31 juli. Dessa resor gjordes per fot, båt, hästskjuts och cykel.
Tyvärr gav detta inga spår att kunna gå vidare på. Det visade sig att GM var en kallblodig blundrare också. Han hade bl.a. stulit offrets kavaj, snörkängor, matvaror samt hans fickur. En kolare i Lomsjö misstänktes men något anhållande blev det aldrig.
Lönnmordet i Lappmarken förblev naturligtvis ouppklarat.
Någon vecka efter att Eriksson hade mördats begravdes han på kyrkogården i Åsele.
Det flesta papper i detta fall samt originalakten hade försvunnit. Troligtvis hade Axel Willén tagit dessa med sig när han strax efteråt förflyttade söderut till Nyköping.
Någon som har hört talats om detta bortglömda lönnmord i Lappmarken förut?
__________________
Senast redigerad av Skaraborg2 2009-10-01 kl. 15:40.
Senast redigerad av Skaraborg2 2009-10-01 kl. 15:40.