Bostadsbidrag vid självvald låg inkomst?

Jag jobbade tidigare heltid, men numera halvtid.

Eftersom jag kan leva på att jobba halvtid, (även om det är ganska precis), har jag ingen lust att söka jobb.

Jag har däremot ganska låg inkomst och undrar om man kan få bostadsbidrag/tillägg från försäkringskassan - utan att dom kräver att jag söker jobb? (Jag har ju i princip själv valt att jobba halvtid)

Kräver dom kanske att man ska gå och skriva in sig på arbetsförmedlingen innan man får några bidrag? (För att visa att man är beredd att söka heltidsjobb och inte "lata" sig med halvtid)

Jag ska såklart höra med kassan, men deras preliminära svar är ju långt ifrån garanterade förräns man fått sin ansökan processad och det tar 3-4 månader.


Några erfarenheter?!

Det står ju inget på deras sida om att man måste vara inskriven på Arbetsförmedligen. Men däremot måste du uppfylla andra krav för att få möjlighet till bidraget. Förutom på Försäkringskassans hemsida kan du även kolla här: http://www.3dteknik.se/download/18.4...bidrag_ung.pdf

Här kan du räkna ut ditt preliminära bostadsbidrag.

Om du klarar dig och frivilligt har gått ner till halvtid, varför i helvete skall du söka bidrag?
Blir så trött på att folk skall utnyttja bidrag till höger och vänster för att slippa anstränga mer än absolut nödvändigt.

Kan du inte gå upp lite i tid på jobbet så att du "klarar dig" lite bättre? Eller är det bara de "gratis" kulorna du är ute efter?

Nej, jobbet jag har är dom timmarna som finns att få där nuförtiden. Jag hade gärna tagit fler timmar om jag fått, däremot har jag ingen lust att söka ett annat jobb (eller helt nytt!).

Jag är inte ute efter gratis kulor, jag försöker ju inte lura systemet. Bara att få ett eventuellt bidrag för hyran, om det är tillåtet och möjligt, så att jag kan unna mig lite andra saker också för resten av mina hederligt förvärvade pengar. För även om jag klarar mig så är det nätt och jämnt, jag lever knappast lyxliv.

Är det även att vara ute efter "gratis kulor", om man får sig en dyr men nödvändig vårdbehandling statligt finansierad, bara för att man jobbat mindre än en annan person som får samma behandling? Kanske lite girigt att kräva samma behandling som personer jobbat heltid då?

Värt att tänka på

Om du gör en snabbräkning på hur mycket du tjänar på ett år med den månadslön du har idag, hur mycket får du ihop då?

Jag uppfattade det som att du frivilligt (med tanke på din rubrik) hade gått ner i tid. Får man lov att fråga vad du tjänar på en månad?

Sen att du inte har lust att söka nytt jobb, beror det på att du trivs väldigt bra eller att du bara är bekväm och lat? Finns det inga andra arbetsgivare med liknande tjänster, fast heltid?

Att jämföra bidrag till hyra, när man frivilligt har låg inkomst och att motta vård för bota/lindra sjukdomar/smärtor tycker jag är ganska så idiotiskt. Är du i behov av vård så är det klart att du skall ha vård. Det är däremot inte lika självklart att du skall ha bidrag till att "unna dig" saker och ting.

Ca 60k




Tjänar ca 5k per månad efter skatt.

Jag tycker inte jämförelsen var helt idiotisk. Godkänns bidraget innebär ju det att det i vårt system är okej att folk som jobbar mindre kan få delvist tillskott till hyran, fast det verkar göra dig upprörd.

Det tycks mig ganska vanligt att människor i omgivningen får olika bidrag i förhållande till deras inkomst. Lägre inkomst = högre bidrag. Högre inkomst = lägre bidrag (eller inget, om inkomstnivån är hög).

När jag jobbade heltid hade jag inga invändningar mot att (via skatt) finansiera andra i situationen jag nu är i. Och jag betalar ju fortfarande en dryg tredjedel av min inkomst i skatt, vilket troligen är en högre summa än vad bostadsbidrag kommer kosta staten (vilken jag precis som du finansierar, även om du jobbar mer). Att få en del av min hyra betald skulle kännas som att få lite tillbaka av det jag betalat, snarare än att "snylta" på heltidsarbetande skattebetalare.

Borde alla förmåner vara proportionerliga till hur mycket man jobbar? Ska bara människor som har 40h arbetsvecka få låna böcker på bibliotek? Dom som jobbar 30h, borde ju inte lata sig på heltidsarbetarnas bekostnad och låna böcker när dom kan ägna sig åt att söka extrajobb för att komma upp i heltid?

Idiotiska bidrag, såsom bostadsbidraget, barnbidraget och liknande bör självklart inte existera över huvudtaget. Du om något är ju ett levande bevis på att det inte bör finnas.

Den försumbara summa skatt du betalar innebär att andra får jobba hårt och skatta mer av sin lön för att du ska kunna sitta hemma och slöa.

Jag säger inte att det är något fel att jobba lite, absolut inte. Det bör vara upp till var och en att göra det. Men att frivilligt jobba lite och leva på andras bekostnad, det gör enbart parasiter. Vill du vara en parasit så visst. Go ahead. Du kommer ju få en oerhört taskig pension. Speciellt när hårt arbetande människor får nog av att ge bort största delen av sin inkomst till lata parasiter, vilket kommer att leda till utvandring, som förövrigt redan pågår i länder runt om i Europa. Alternativt framröstandet av en politik där bidragen försvinner.

Du svarade inte på mina frågor. Vad är anledningen till att du inte jobbar heltid? Beror det på att du trivs väldigt bra på din arbetsplats och inväntar utökad tjänst eller att du bara är bekväm och lat? Finns det inga andra arbetsgivare med liknande tjänster, fast heltid?

Att aktivt välja en låg inkomst och sedan söka bidrag är enligt mig inte okej. Ditt resonemang om att skatten du betalar "täcker" eventuella bidragsutbetalningar är återigen ett idiotiskt sådant.

Säg att Gustaf tjänar 20k och skattar bort 6k.
Men Gustaf vill gärna bo i en central och stor lägenhet och ha en ny bil, trots att ha egentligen inte har råd. Skulle det då vara okej att han plockade ut bidrag på 5k för att finansiera den höga hyran, för att dessa pengar är ju ändå "hans", och staten har då ändå 1k över?
Eller är det bara okej om man har en inkomst under 10k?

Bidrag tycker jag är en sista utväg. Det är bra att det finns, men det skall användas när det verkligen behövs och inte för att göra saker och ting bekvämt.

Hade min skatt varit försumbar även om jag inte sökt bostadsbidrag tycker du? Tänkte om du hade nån skala hur viktig en person är beroende på vilken inkomstnivå man har.

Och att jag får en taskig pension borde väl ta bort lite av "parasit"-argumentet, eftersom jag ju då får skylla mig själv, och inte kräver att leva lika gott vid pensionålder som en hårt arbetande person som t.ex dig då kan göra. Visst, även pensionärer kan ju söka bostadsbidrag, men har man latat sig genom att jobba t.ex bekväma 75% (som många gör) och inte "orkat" söka jobb under tiden då är det skamligt att söka bostadsbidrag antar jag.

Vågar man gissa att du inte röstar rött?

Borde inte då människor med låga löner inom privata sektorn tvingas söka jobb med högre löner, istället för att gå och lata sig och vara nöjda med sitt nuvarande lågavlönade jobb (som ju ger staten mindre inkomstskatt) ? Ifall en sådan person skulle få för sig att söka barnbidrag, bostadsbidrag, etc.


För att svara dig på första frågan så är det nog lite av båda alternativen. För trivs man på sitt jobb och sin ort och inte är sugen på att flytta, och har tröttnat på att söka heltidsjobb hela tiden - och söker bostadsbidrag (som preliminärt blir en femhundring, min hyra är 3,5k) för att man vill få sin ekonomi att gå runt när mat och boende är svindyrt - DÅ är man....lat och bekväm, antar jag, som du uttryckte det.

Ditt exempel "Gustaf" var ju ganska extremt. Jag bor i en etta i en förort, och har ingen bil. Svårt att sätta en gräns i siffror, men ja, jag tycker att har man låg inkomst så är det okej att få bidrag. Jag kräver ju inte att bo i ett palats med 100" plasma tv, jag ansöker däremot om att få några hundralappar extra så att jag har råd med raklödder och kanske en bio nån gång ibland istället för att allt går till hyra+mat

Jag kan ju tillägga att jag aldrig är sjuk, aldrig kör bil så att vägarna slits, inte nyttjar lånefri del av csn-bidrag på nån skojutbildning som inte leder nån vart (folkhögskola någon?). Däremot har jag ju gått i grund och gymnasieskola men det var ju mer eller mindre obligatoriskt

Hjälp mig, vad är det mer jag kostar för samhället? (läs: heltidsarbetande som dig) , förutom ev. mindre summa i bostadsbidrag då.

Borde inte då människor med låga löner inom privata sektorn tvingas söka jobb med högre löner, istället för att gå och lata sig och vara nöjda med sitt nuvarande lågavlönade jobb (som ju ger staten mindre inkomstskatt) ? Ifall en sådan person skulle få för sig att söka barnbidrag, bostadsbidrag, etc.

Är det jobbigt att söka jobb? Du jobbar ju trots allt bara halvtid, så tid borde ju inte vara något problem. Din ekonomi låter onekligen väldigt tight och ett tillskott skulle nog göra dig väldigt gott, men eftersom du frivilligt har satt dig i situationen, så tycker jag inte att du är berättigad bidrag. Du har ju valt att ha låg inkomst, självmant!?
Försök tala med din chef och förklara din situation, fråga om extra timmar. Sök ytterligare ett deltidsjobb, eller sök dig ett annat heltidsjobb.

Du är aldrig sjuk säger du. Skulle du vara beredd att avsäga dig rätten till fri (nåja) vård för att få bidrag, eller hur menar du?

Menade mest att jag inte tär så mycket på statsbudgeten genom att t.ex kosta i sjukvård. Att vara sjuk är ju inget självvalt kanske du tycker, men om man röker och sen får lungcancer då? Eller en hjärtattack för att man har levt osunt och blivit fet med blodproppar som konsekvens?

Och vem var det nu som inte svarade på fråga, av oss? Läs mitt förra inlägg och svara gärna på det jag undrade