Citat:
Ursprungligen postat av
Sqrbanken
Absolut! Mitt resonemang var just att någon som blir farsa vid 60 kan ha en hel del tid kvar statistiskt sett och sannolikt trillar av pinn när barnet är tonåring eller ung vuxen. Det är mer traumatiserande tror jag än att kläckas när farsan är 80.
Barnet blir då inte helt osannolikt av med sin farsa i en ålder man senare inte har mycket minne av eller ens nått (4 år och neråt). På så vis kanske rentav 80 år att föredra framför en, i sammanhanget, yngre farsa som var 60 när man kom till världen?
Argumenterar utefter livslängdsstatistik dock. Fler folk når alltmer frekvent riktigt ädla åldrar numera så inte omöjligt PG är med vid ungens student

Mindre ont när man inte kommer ihåg pappa? Ja det är ju sant men å andra sidan blir det ju några extra år av faderlig fostran om han trillar av pinn vid studenten även om minnet av hans avgång då blir smärtsamt. Väl så viktigt med att ha en fadersfigur, särskilt för en pojke.
Citat:
Ursprungligen postat av
dev/null
Hela nyckeln till fenomenent Gyllenhammar kan kanske sammanfattas i att karln helt missförstått sin roll. Han var ju de facto anställd som VD och senare styrelseordförande i Volvo AB, men har i det stora agerat som om han trott sig vara enväldig ägare till Volvo på Guds nåde.
Hela debaclet med diversifieringen med olja i Norge eller sill och matvaror i Procordia rimmar väldigt illa med uppdraget som företagsledare inom en fordonskoncern. Diversifiering lämpar sig för ägare, mindre bra för företagsledare.
Bolag skall fokusera på, och renodla sina styrkor. Det är ägarna som skall sprida sina risker och förvalta sina bolag.
Ett bolag som inte har pressen på sig att leverera marknadskraftiga produkter, med vetskapen om att förluster täcks av sillkonserver och öl, kan aldrig bli världsledande.
Jämförelsen med BMW, som var lika stora som Volvo i början av 80-talet, är ett talande exmpel. BMW:s ägarfamilj (Quandt) har hela tiden haft ett tydligt fokus på kärnverksamheten och resultatet kan vi alla se idag.
Orsaken till att PG kunde få utlopp för sina maktambitioner, utan reell ägandemakt, står att finna i Volvobolagets generellt svaga ägarstruktur, vilket lämnade fältet öppet för "Kejsaren" att bygga sitt imperium utan ägande. Motsatsen blir ganska tydlig i Wallenbergsfären, där PG aldrig någonsin passade in. (PG:s version om att han var tillfrågad att ta över efter Marcus Wallenberg, luktar lite unket).
Det summerar upp det ganska bra. Dock stöds hans påstående om att han skulle överta styret i Wallenbergsfären av uppgifterna som framkom i dokumentären Wallenbergs, del 3:
https://www.youtube.com/watch?v=MeTuE96Z8Bk
04:06 in i klippet sitter dessutom PG och Peter tillsammans på en presskonferens och håller god min inför journalisternas oroade frågor om detta.
Marcus Wallenberg dä hade ju ingen tilltro till sin son, den numera avlidne Peter "pirre" Wallenberg och satsade istället på PG. Något som Peter Wallenberg som tur var satte stopp för efter hans fars död i början av 1980-talet.
Man kan bara föreställa sig kaoset som PG skulle ha åstadkommit i Wallenbergsfären. Karln kunde inget om bilindustri och desto mindre om bank- och finanssektorn. Vi hade med vissa sannolikhet inte haft kvar någon Wallenbergsfär om han tagit över där.
Marcus Wallenberg dä var utan tvekan en stor näringslivsföreträdare på sin tid men hans förmåga som människokännare var det väl lite si och så med. Han blev starstruck av PG.