Hinduer och karma

Hur många tror på karma? Jag tror de flesta gör det fast de definierar dess innebörd annorlunda. Jag brukade tro på karma, men logiskt tänkande har fått mig att tvärvända i min uppfattning.

Hinduerna tror att karman bestämmer deras nästa reinkarnation, d.v.s. att själen återuppstår i en ny kropp – djur som människa. Buddisterna tror något liknande.

Det finns väl runt en miljard hinduer på denna planet. De som är troende (spekulerar inte i hur många, men rimligt är väl att det är en satans massa) eftersträvar ständigt att utföra goda gärningar och gör detta för att nästa liv ska bli bättre än det nuvarande. Vad är egentligen syftet med detta?

Spelar det verkligen någon roll hur mkt goda gärningar de utför när de i nästa liv ändå inte får uppleva resultatet av deras uppoffringar i sitt tidigare (nuvarande) liv? Eftersom ingen hindu idag minns sitt förra liv (bara detta bevisar idiotin i det hela), finns det ju inte heller någon logisk mening med att ständigt sätta andra före sig själv? Med deras trosuppfattning är det ingen som tjänar på att vara osjälvisk eftersom ingen får ta "kredit" för de uppoffringar som görs.

Hinduismen - och såklart till viss del buddismen - känns endast som en enda stor manipulation för att hålla människor i schack. Fast vid närmare eftertanke är det väl kanske det som egentligen gör dessa religioner till de mest vettiga. De skapar ju kontroll.

Hur mycket har du fattat egentligen? Man föds till nåt bättre desto bättre karma man har. Om man är fattig o har bra karma så återföds man som rik, tex.
Dvs är denna religon perfekt. Ju mer man tänker på sig själv ( få det bra i nästa liv) desto mer tänker man på andra genom uppoffrande handlingar!

Genious!!

Buddhism och hinduism ser livet som ett jävla lidande man egentligen vill slippa! Det handlar inte om att korpa åt sig så trevliga liv som möjligt, den delen är ganska ointressant egentligen.

Hinduister strävar efter att genomskåda slöjan som döljer den yttersta sanningen för oss, dvs att ens själ (atman) är samma som världssjälen (brahman). När man på fullt allvar kan greppa denna sanning slipper man irra runt i olika livsformer och uppnår moksha.

Buddhister strävar efter att slippa de världsliga behov vi människor dras med, när vi lyckas med det slipper vi ge upphov till nya återfödslar och uppnår nirvana.

Det hela är naturligtvis mycket mer komplicerat men poängen är alltså att sluta återfödas.

Jo, jag kanske var lite otydlig, men , det är fortfarande nån som får credit för bra karma. en själv! tvärtemot vad TS sa

Angående buddhism vill jag nog påstå att du har fel ty begreppet själ är inte riktigt tillämpbart där. Det är alltså inte du som återföds på samma sätt om inom hinduism.

Angående hinduism får du och TS träta utan mig, jag vidhåller att diskussionen är fruktlös eftersom det inte handlar om att få leva trevliga liv.

Du svarade på din egen fråga: syftet med det är att nästa liv ska bli bättre än det nuvarande.

Tvärtom: alla tjänar på det.

De som skapade Kristendomen och Jultomten använder samma taktik för att kontrollera folk. De säger att de måste vara snälla, annars kommer det bli negativa konsekvenser (dålig karma, helvetet, inga julklappar) för dom. Och det stämmer också förstås. Om vi är snälla så får det positiva effekter på världen (och därmed för oss själva, och för våra eventuella framtida liv), och tvärtom om vi är onda.

Du sa att ditt logiska tänkande har gjort att du har slutat tro på karma, men jag har just bevisat att karma är logiskt, vilket betyder att du tänkte ologiskt.

Det är såklart riktigt, men poängen är att det för mig som individ egentligen är meninglöst att göra uppoffringar för andra eftersom jag i mitt nästa (bättre) liv ändå kommer vara mentalt oberoende och ovetandes om mitt förra. Jag i detta livet har ju inga som helst kopplingar till "jag" (fel ord eg.) i nästa liv, så jag (i detta livet) tjänar inget på att vara osjälvisk.

Mmm, det är ngn som får "credit" för bra karma, men du kan ju inte säga att det är du själv som får det. "Du" i ditt nästa liv är ju inte medveten om "du" från ditt förra. Två olika tidslinjer, två olika personer som mentalt är helt oberoende av varandra.

Jag har alltid föreställt mig hinduismen som att du ska ta dig upp för en trappa, där varje trappsteg är en livslängd med bättre kvalitéer än det förra trappsteget, och du vet inte hur lång trappan är. Med detta synsättet försvåras hela karmagrejen (som tar dig uppför trappstegen), eftersom Du som har uppgiften att ta dig upp för ett trappsteg, är helt oberoende av den personen som tar sig upp för nästa trappsteg. Du kan alltså ha gjort uppoffringar hela livet för att säkerställa att du kommer upp för ditt trappsteg, medan personen i nästa liv potentiellt sett kan sabba den grund du gjutit hur enkelt som helst. För dig som individ är detta system ohållbart.

Systemet skulle kunna funka i en perfekt värld där alla är goda. Tyvärr föds dock ondska varje dag.

Karma är ju egentligen bara läran om orsak och verkan. Det som händer idag avgör hur morgondagen ser ut. Det verkar som om du mer är inne på den avgörande frågan "vem/vad ärjag?". Om man som hinduerna tror på själen är det väl ganska enkelt.
Inom buddismen är det mera komplicerat med olika grenar där en del verkar tro på något slags själ. Buddisterna som förnekar själen verkar säga att karma är allt. Ingenting händer utan orsak, ingen födelse och ingen död.
Varken hinduer eller buddister håller med dej om att du i detta livet inte har några kopplingar till nästa liv. Frågan om själen, atman, är svår och väldigt mycket finns skrivet om det.

http://en.wikipedia.org/wiki/Atman

Om du i nästa liv gör dåliga saker skulle dom förklara det med karma. Goda såväl som onda handlingar lever vidare.