Son-efternamnen som Jönsson m.m. - Vad har de för bakgrund?

Menar inget utan exemplifierar mina egna empiriska erfarenheter, och ja, jag generaliserar här givetvis, då vi inte kan analysera på individnivå som du förstår.

Det finns ett engelskt uttryck som jag gillar, och som jag tycker passar in bra här:

you're making no sense at all

Patronymikon är troligen ett överklassfenomen som spridit sig nedåt. Om man kollar i medeltida fastebrev är det ofta så att vanligt folk inte har sådana namn utan istället får en extra bestämning utifrån var de kommer ifrån. Så de kan beskrivas med ord som, Lars i Halla osv. Eller rättare, de skulle ha kunnat beskrivas så om de hade haft vårt språkbruk

Så att ha ett patronymikon var för länge sedan något fint.

Så när började vi ta namn som "Rosenqvist", "Lindgren", "Malmsten" och så?

Jo.

Mer eller mindre alla hade patronymikon i Sverige innan.
Adelssläktena, särskilt de gamla, tog faktiskt ofta sina namn från sina sköldemärken.
Så gamla adelsätter som Grip, Tre Rosor, Natt och Dag (jo, det finns en släkt med det namnet), kommer från bilden på deras ättesköldar.
Så Johan Turesson Tre Rosor och Karl Knutsson Bonde är exempel på sådana.

Ofrälse fick ofta namn från orten de kom. Lars Nilsson ifrån Halla, vilket ofta kortades ner.
Döttrar fick naturligtvis -dotter istället. Lars syster fick alltså heta Sara Nilsdotter ifrån Halla.
Borgare började väl ta sig lite andra namn, då de var lite fler, och det kanske började bli jobbigt med för många Lars Nilsson i samma stad.

Sen kom soldatnamnen, när inskrivningsförättarna blev lite trötta på den femte Johan Eriksson, och började hitta på namn åt dem istället.

Är du helt hundra på att bara adeln hade ett specifikt släktnamn? Hände det inte att t.ex. bönder tog ett namn för att vara "finare"?

Snarare borgare som tog namn som t.ex Rosenquist för att det skulle låta adligt. Men det var någonstans vid den tiden det började om jag inte är helt ute och cyklar.

Ja, och namn som Skott, Skytte, Ståhl, Rask, Käck o.s.v. De har man ju alltid hört skall vara soldatnamn. När tillkom dessa?

Soldatnamn infördes när Karl XI reformerade det svenska försvaret (det yngre indelningsverket) i slutet av 1600-talet, dessa soldater skulle natyrligtvis vara fullt friska, inte för gamla eller för unga, soldaten skulle ha ett gott rykte och vara oförskräckt, trogen, nykter samt vara en god kamrat.

Soldaterna fick namn som skulle vara korta och lätta att minnas.

Ibland fick de namn efter deras personligheter t.ex. "Glad", "Rask" eller "Snäll" och ibland fick de namn som "Spjut", "Sköld" och "Skytte", vissa namn som ansågs lite konstiga försvann efter ett tag, t.ex. "Göminte", "Kålsupare" eller "Näsvis"