Fan vad bra Göran Hägglund är

Var säger jag att jag vill ha politisk styrning? Min inställning till kulturen är densamma som jag har till yttrandefriheten i allmänhet: Den ska politiker ge fan i.


Inget nytt, men är det något vi ska sträva efter? Jag anser då inte det.


Så två fel blir ett rätt eller känner du ett behov av att försvara Hägglund bara för att han står lite åt höger?


Men ärligt talat, när är det okej med politisk inblandning? Gjorde Israels förra ambassadör rätt när han gick in och demolerade en konstutställning i Stockholm? Var det okej av Israel att dra igång en jävla karusell på grund av en artikel publicerad på Aftonbladets kultursida?

Min poäng är att det inte går att visa på så många positiva effekter av politisk inblandning i kulturen - en del av samhället jag anser vara en del av dem som driver och försvarar vår yttrandefrihet.

Om vi ska ta ett positivt exempel så är väl ett av de få jag kan hitta Ludvig XIV styrning av teatern vilket gav upphov till en egen genre, men överlag så har politiker lika lite där att göra som vad gäller det som tidningarna skriver om.

Bildt och Reinfeldt har insett detta. Hägglund kommer från en annan bakgrund och jag tror inte han har samma insikt om detta.

På vilket sätt är socialister som kontrollerar och manipulerar kulturen med ekonomiska styrmedel och borgare som vill sluta göra detsamma "två fel"? Det är ett fel och ett rätt.

Att politiker på vänsterhåll påverkar kulturen via pengar är fel. Att Hägglund sitter och spyr ur sig populistiskt skitsnack i radion är också fel. Så inget av de två är rätt. Eller?

Men hans budskap är ju att den tredje statsmakten ska sluta att via sina kulturredaktioner styra kulturlivet, dissa folk- och populärkulturen och skriva folk på näsan om vad som är rätt och fel. Att det sedan ironiskt nog innebär att han på sitt sätt också lägger sig i kulturlivet genom att påpeka detta kan ju liksom inte hjälpas, lika lite som att poliser kan hjälpa att de måste köra ännu fortare än en fartdåre för att ta fast honom. Ytterst är ju Hägglund inte ute efter att öka kontrollen över kulturen utan att minska den.

Jag har tidigare sett kulturen "von oben" och således också beivrat ett rejält kulturstöd från staten. Jag har ändrat mig. Alla stöd leder nämligen åt helvete (läs vänster).

Men andra statsmakten ska inte lägga sig i vad tredje statsmakten pysslar med, vilket är anledningen till att Bildt och Reinfeldt vägrade kommentera eller lägga sig i Aftonbladetaffären. Det här skiljer sig inte nämnvärt från detta annat än att det råkar handla om en svensk minister snarare än främmande makt.

Vad som utgör konst i allmänhet och "god" konst i synnerhet är givetvis inget som kan avgöras genom majoritetsbeslut. Det måste dock finnas någon proportion på vad som lyfts fram. Ju mer abstrakt, svårtillgängligt och ångestframkallande en kulturyttring är desto mer haussas och applåderas den av kultureliten.
Som jag uppfattar det är det detta som GH vänder sig emot och det gör han helt rätt i.

Så det som ska applåderas är slätstruken hötorgskonst? Det är väl precis det som Hägglund opponerar sig mot som ska skyddas och vårdas?

Och vad är "kultureliten" för jävla tramsterm? Folk som inte gillar Kalle Anka-pockets?

Kultureliten = människors vars åsikter om konst värderas mer än andras och vars åsikter får komma fram oftare i media.

Typ Anna Anka?

Bra inlägg!

Kultureliten är väl hellre de som ingår i det slutna privilegierade samtalet som ska få sätta nya normer och tolkningsföreträden. Dessa är ofta antingen öppet socialistiska eller förtäckt sådana, i form av genus, kulturrelativism och annat trams.

Jag har följt kultursidorna i landets större tidningar sedan jag var tonåring och förstår mycket väl vad det hela går ut på, det är att sätta ramarna för vilka tankar som får tänkas och vilka handlingar som får göras. Det är deras arbete, och som sådant är det inte bättre än det som det kritiserar.