Citat:
Ursprungligen postat av Fear_Duke
Några följdfrågor då. E det så att även ljudet också spelas från filmrullarna? Och i så fall, hur står sig ljudet i jämförelse med den senaste tekniken digitalt ljud?
Känns som att biografernas teknik vad gäller ljud också är väldigt daterad. Måste säga att jag tycker ljudet brukar vara väldigt maffigt på bio. Men e det egentligen inte bara jävligt högt med grymt bra bas och annan utrustning? Är ju inte direkt kristallklart om jag minns rätt.
Nån som har provat att spela såna här otroligt högupplösta 35mm filmer på en duk som bara är 50 tum btw? Måste ju bli helt löjligt bra bild!
De senaste årtiondena tycker jag det har satsats på i stort sett bara ljud på bio. Bilden har inte förbättrats nåt särskilt men den har ju å andra sidan varit väldigt bra väldigt länge.
De biografer jag har jobbat på har alla haft kvalitetsstämplar från Showmax, THX eller HPS och då är det en tekniker som ställer in ljudet efter de nivåer som branschen fastställt. Detta för att de som arbetar med ljudläggning och mixande av filmljud skall veta att 'det låter lika' på alla biografer. Exakt lika kan det ju naturligtvis aldrig låta men ni förstår säkert vad som avses. Dessa kontrolleras såklart med jämna mellanrum.
Upplever man sunkigt ljud på bio ska man såklart säga till, kan inte maskinisten fixa problemet slår han en signal till sin servicetekniker så får de komma.
Biografmaskinisten ska bara behöva bry sig om volymratten (och att kontrollera att allt är bra) och även volymen ska köras utefter en standard men behöver oftast justeras ändå. Allt som rör bas, diskant osv. är färdigmixat på filmen och dess tillhörande ljud vilket är en del av det konstnärliga verket och det blir ett jävla liv om regissörer och filmbolagsgubbar får veta att nån mixtrar med sånt. Där jag står just nu kan jag bara justera volym, val av ljudkälla och av/på. Allt annat kräver access-koder som ingen på biografen har...
35mm-film har flera spår för ljud, både analog SR och ett par som processas digitalt såsom SR-D, och Sony SDDS. Dessutom är det i stort sett standard på all film med DTS vilket är ett system med separat cd-skiva och således ett 'tracking-spår' på filmen.
Dessa ljudspår läses av optiskt, och de digitala omvandlas därefter till data, innan de skickas in i ljudanläggningen. Jag tycker de mest driftsäkra och stryktåliga är SR och DTS men även dessa är känsliga för skador på film, smuts, och dåliga inställningar. SR är helt analogt och har kanske inte riktigt lika tydlig kanalseparation och lågbas som de digitala varianterna. När allt är som det ska vara låter det dock väldigt bra.
Jag vet inte vad du menar med 'den senaste tekniken digitalt ljud'. Digitala format har oftast mycket hög kompression och därför rätt usel dynamik. Att något är digitalt är ingen garanti för att det är bra. Det är oftast enkelt, billigt och lätthanterligt och det är ju bra men det betyder inte att det låter mer angenämnt.