Citat:
Ursprungligen postat av
L0daren
Tänkte vi skulle diskutera det troligtvis mest tabulagda i Sverige idag, nämligen att vara SD-sympatisör. Förutom att känna hot från galningar som AFA och tokvänstern(vilka misshandlade SDs partisekreterare samt han flickvän grovt och som sedermera blev fällda och fick fängelse), så har man ju även sin omgivning att ta hänsyn till.
Medias smutskastning, där bland annat reportrar från SR har instruktioner att alltid benämna SD som främlingsfientliga, där medier censurerar eller helt enkelt skiter i att ta in deras annonser(AB, SvD), där nästintill all invandringsdebatt målar ut invandrarna som offer(förstärker offermentaliteten vilket innebär att när man börjar diskutera kravpolitik så sparkar man på den som ligger ned), när ens familj och vänner vägrar lyssna på sakliga argument utan helt enkelt vänder kinden till.
I detta klimat är det att officiellt komma ut som SD-väljare förenat med förlust av vänner och bekanta, ett officiellt fördömande från omgivningen, hot och trakasserier, i värsta fall misshandel och kanske ännu värre.
Har ni vågat deklarera er ståndpunkt inför er omgivning? Hur togs detta emot?
Lever ni fortfarande i s.k. lönndom?
Jag har ju hintat till familjen men gjort det lite med en ironisk ton. De har fått ganska klart för sig att jag inte uppskattar svensk invandringspolitik och på de problem vi har med vissa delar av denna grupp(speciellt MENA). Däremot har jag inte klart gått ut och sagt att jag röstar på SD. Min inställning är något som legat och grott en längre tid. Jag har i det förflutna röstat både på vänstern, miljöpartiet, samt kristdemokraterna(ej av teologiska skäl).
Mina sympatier med SD kom efter en längre tids vistelse utomlands då jag insåg att vi i Sverige har matat våra invandrare med silversked i 30 år samt tagit in folk från delar av världen som de flesta människor ogillar eller skyr som pesten.
Diskutera.
För drygt en månad sen sa jag till en kompis att jag blivit omvänd.
Han sa att han tvekade på om vår vänskap skulle existera då. Det tyckte jag var lite väl magstarkt att inleda med.
Vi började argumentera och eftersom att jag i flera dagar hade läst på om allt och han inte var insatt så blev det en tröttsam dialog som gjorde att jag kände att: du vet ingenting, jag pallar nog inte vara vän med dig din dumma expressen-vän som inte klarar av kritiskt tänkande eller att man tycker olika.
