Predestinerad till att bli religiös

Detta är en öppen fundering kring en koppling mellan vetenskap och religion, eller rättare sagt predestinationen till att bli religiös, vilken typ av religion man hänfaller åt är helt underordnat i denna diskussion.

Det finns klara vetenskapliga (väl belagda) belägg på att predestinationen för att hänfalla åt religion är direkt kopplat till mängden serotoninreceptorer i hjärnan, för de vetgiriga kommer här ett par länkar:


Så frågan är, ni som faktiskt är religiösa, hur ser ni på fenomenet att det finns en direkt koppling till att lågt antal seratoninreceptorer är direkt kopplat till er religiositet, är det en styrka eller svaghet?

Om vetenskapen skulle kalla, skulle ni då ställa upp på ett större experiment för att avgöra om riktigt bra "kontakt" utgår från antalet seratoninreceptorer?

Det finns även en koppling mellan intresset för sexualitet (knulla för er oinvigda) och seratonin, hur ser ni religiösa på det?


Ämnen och frågor som ges är:

- Nån som har reflektioner på detta?
- Finns det någon geografisk/geneteisk predestinering för att födas med få serotoninreceptorer.
- Koppling mellan dålig tillgång till föda och serotoninreceptorer.

Kör på lixom!

Och skippa den vanliga pajkastningen, please, lixom.

Läste i illustrerad vetenskap att forskare säger sig ha isolerat någon slags "gud-gen" - en gen som förekommer i betydligt större utsträckning hos de som är religiösa än de som är icke-troende.

Sen hur folk ställer sig till illvet som källa är inte mitt problem, jag återger bara vad jag har läst... Läste detta för över 1 år sedan, så jag minns inte riktigt alla detaljer - men sammanfattningsvis var det väl ungefär hela poängen.

EDIT: såg nu att du faktiskt hade länkat till just denna artikel på illvets hemsida, haha... så går det när man skumläser inlägg! My bad.

Långt ifrån alla som är religiösa har "andliga upplevelser" ens någon gång under sitt liv. Det är detta som kopplas till tätheten av serotoninreceptorer och inte religiositeten i sig, så hela den här tråden bygger på falska premisser.

Det jag är nyfiken på är om det finns en biologisk/genetisk koppling för att uppnå bättre kontakt med sin religion pga seratoninreceptorerna, vad vet jag, det kanske är så enkelt att, om vi leker med tanken, att dem med höga seratoninreceptorer inte är kapabla att se "sanningen"

Vetenskap har många sidor, det viktiga med alla rön är att testa teserna från så många håll som möjligt för att ringa in fenomenet, dvs att få en tvärvetenskaplig prövning, och utifrån rön uppdatera vetenskapen.

Det vore intressant att se helheten, dvs få testa om antalet receptorer faktiskt predestinerar "dammtorra"-religiösa med välansad mustach, som knappt vågar sätta på sin fru annat än i alstrande syfte, (och absolut inte i 2:an) eller om det finns andra infallsvinklar.

Av vad jag förstår så är förmågan att få religiösa upplevelser större hos dem som har färre receptorer, vad tror du efter att ha kikat på länkarna, finns det en geografisk/genetisk koppling som skapar personer med färre receptorer i vissa regioner, eller är det andra faktorer, tex mat, inavel etc som skapar möjligheten till bättre kontakt?

Det går nog att hitta ett mönster om man tittar på det under lupp - men ser man på det i det stora hela tror jag att det är en mängd faktorer som spelar in. Uppfostran är nog en av nyckelfaktorerna. Lika så omgivning - vad som anses vara "normalt" i de närmsta kretsarna. Även samhälle - vad som anses vara "normalt" överlag. Sen tror jag många behöver något att tro på, av olika anledningar. Det kan vara allt från personer med traumatiska upplevelser som fått dem att tappa livslust, till någon ständigt identitetssökande eller varför inte en misantrop. Jag skulle faktiskt tycka att det var väldigt skönt att vara gudstroende ibland, det känns som att livet skulle bli lite mindre jävligt i vissa situationer då.

Genetiken tror jag kan agera bränsle i driften att söka en gud - inget mer. Jag tror inte att människor föds "troende". Men jag tror de har "lättare" för att bli troende om genetiken är lagd åt det hållet. Huruvida om de här personerna blir troende i slutändan eller ej tror jag som sagt inte har att göra med deras gener, snarare vad som händer runtomkring och/eller inombords.

Ta och studera denna karta med andelen procent av folk som tror på Gud i Europas respektive länder: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Eur...ief_in_god.png

Bara en sak som att jämföra Tjeckien och Slovakien. Om denna karta stämmer så tror bara 20% eller så på Gud i Tjeckien medan det i Slovakien är uppåt 70%. Har för mig jag läste någon annanstans att det var runt 30-35% i Tjeckien (lägst i Europa) och 80-85% i Slovakien, så jag vet inte exakt hur bra siffrorna stämmer, men det är uppenbarligen en gigantisk skillnad i alla fall. Genetik är således knappast en faktor värd att beakta här.

För att fylla på med ytterligare input, så verkar det även finnas en tydlig koppling mellan utbildningsnivå och gudstro.

http://hypnosis.home.netcom.com/iq_vs_religiosity.htm

Är det kanske ett "grupptrycks" fenomen bakom religiositeten, dvs att det är lugnast att säga att man är religiös för att inte förskjutas från samhället, och att skava iväg sig till kyrkan så att alla "ser" att man är religiös?

Jag gissar helt vilt att det även borde finnas en koppling nånstans mellan viljan att stanna kvar hemma på går'n eller att flytta land och rike kring, då ställt mot religiositeten alltså, eller minskade religiositeten kanske radikalt i samband med cykelns=masstransportens intåg?

Troligt är väl att troende dras till andra troende och skaffar barn tillsammans och på så vis har det lett till att det kan finnas vissa små mönster och genetiska likheter mellan troende som tillhör samma religion. Jag tror inte att det är faktorer som avgör huruvida man blir religiös eller inte.

Sen är det ju också så att religös tro gör människor lyckligare. Kanske har detta också någon inverkan på det som påstås?

Intressant tanke, men i förlängningen skulle det innebära att outbildade människor är lyckligare, iaf enligt undersökningen kring relationen mellan religiositet och utbildning.

Krafterna kring grupptryck/stambildning är väldigt starka hos djuret "människan", vi är ett flockdjur, och det kanske är där predestinationen till att bli religiös ligger, ingen vågar sticka ur mallen så att säga.

Jaså? Jag mår miserabelt när jag tänker på Amerika.

.. men, jag har nu lär mig att "Predestination" är ett religiöst begrepp, så dem lärdom jag skaffat innebär kortfattat att:

Predestination bortser helt från att människans har en fria vilja och ansvar,
vilket iochförsig öppnar för ett helt nytt diskusitionsämne, dvs har troende
nån anledning att bry sig om nått/nån annat/n i världen, eller har det
ingen betydelse?

Tex: Jorden är vår för att bruka, innebär detta att man bara kan "köra på" utan att ta nått ansvar?

Jag är mer inne på att kroppen besvaras av religionen. Satt i skolbänken tidigt skapar en annan mentalitet, även för dem med de här dragen.