Jag är en otroligt dålig "TS", men detta är väldigt jobbigt för mig och min familj... Innan mitt senaste inlägg så hade jag hunnit flytta och börjat mitt egna liv. Jag svarade på tråden på nytt enbart för att det tyvärr krävs för mycket utav mig fast jag har flyttat och startat en ny familj och jag vill hjälpa min mor, hon har de väldigt jobbit (min lillebror får ta mest stryk utav detta fast han är minsta problemet, se whitetrash).
Och ja, jag trodde att jag visste mer än jag visste när jag startade tråden och med mitt senaste inlägg så trodde jag att jag visste lika mycket. Detta tär på mig och min familj väldigt mycket och som jag skrev i mitt första inlägg var jag onykter, lika så i mitt senaste..
Citat:
Ursprungligen postat av Molnika
Jag antar att du menar hur man hjälper utvecklingsstörda till att få ett bra liv. Att de ska fungera som "normala" människor är ju inget att sträva efter. Ni får se till vilka behov lillebror har och hur man kan uppfylla det. Det är ju viktigt att kraven som ställs på honom är satta till en nivå där det finns möjlighet att både anstränga sig för att klara dem och att klara av dem. Det han inte alls kan bör han ju få hjälp med och annars klara så mycket som möjligt själv.
En sån här sak kan ju komma som en negativ överraskning, men det kan också bli något som svetsar familjen samman och skapar gemensamhet. Det beror hur man tar det.
Molnika: Tackar otroligt mycket för ditt svar och håller med men du ser nedan hur jag tänker, tyvärr..
Det jag stör mig mest på, vilket var mitt vrede till att börja härja så som jag gjorde, var att man sätter en liten kille som ligger efter i skolan och försöker bekräfta sig i en särklass med folk som verkligen är efter. Min lillebror går nu i särklass, han får bra betyg, men i vad? Vad har han för framtid, ett extra år i "gymnasiet" och dagcenter? De han går med är verkligen sjuka, det märker man på dem. Men varför måste han hamna i samma klass, varför finns det inget mellanting, vad går mina skattepengar åt?
Jag får acceptera att han är utvecklingsstörd, men jag vägrar acceptera att han ska hamna i fack mellan lindrigt, gravt, måttligt och va fan de heter!.
Senast när jag var hemma hos föräldrarna för natten så märker jag att han är uppe mitt i natten (ca. 2) och gör armhävningar. Jag frågar vad han håller på med och han kommer med sjuka bortförklaringar.Visar sedan hur man ska göra och han tackar och går och lägger sig. Jag gjorde likadant när jag var liten men hans problem är att han hade umgåtts med fel personer (de som hade slagit honom, läs #1) och ville bli lika stark som dem och bekräfta sig. Kan inte bevisa det man man märkte det på han. Och det han gjorde handlade inte om att han har -70 i IQ utan att han ville vara stark som alla andra pojkar, lita på mig när de gäller det.
Nu har jag skrivit vad jag vill och svarat, fortsätt diskutera och komma med förslag på min förra frågeställning, mer än tack.
